Tottenham har en titel att försvara
För ganska precis ett år sedan räddade Tottenham en medioker säsong genom att hämta hem Carling Cup-pokalen. På söndag ska man försöka rädda en ny medioker säsong genom att försvara sin titel. Den gången hette motståndet Chelsea, nu heter det Machester United.
För de flesta klubbar i Europa pågår säsongen en bra bit in i maj. För Spurs ska däremot allt avgöras den första mars. Vinst på Wembley innebär en ny pokal, en smula upprättad heder samt spel på kontinenten även nästa säsong. Förlust betyder att allt som återstår är en bedövande tråkig kamp om niondeplatsen i ligan.
Nu är det här egentligen ingen ny situation. Tottenham har alltid handlat mer om cuperna än ligan och 2000-talet har inte inneburit någon större förändring på den fronten. Men det blir knappast enklare för klubben då man floppar i en tävling, nedprioriterar en annan och lottas bort i en tredje. Trots att laget får hållas som underdogs på söndag kommer pressen att vara enorm, och frågan är om spelarna kommer att känna inspirationen eller tvärtom bryta samman.
Men innan vi fortsätter är det på sin plats med en titt på motståndet.
En röd segermaskin
Vad ska man egentligen säga om United? Klubben har redan vunnit två titlar den här säsongen och har chansen på f-y-r-a till. Om inte Guus Hiddink lyckas chocklyfta Chelsea är Premier League-titeln mer eller mindre klar. Laget har inte förlorat i ligan sedan början av november, och efter nyår har man hållit nollan i elva av fjorton matcher. Bredden på truppen orkar jag inte ens gå in, särskilt inte med tanke på var två av deras finaste spelare kommer ifrån. Frågan är om man egentligen kan göra annat än att lyfta på hatten för det massiva kunnande som finns i den klubben.
Betyder det här att Tottenham står inför en omöjlig uppgift? Nej, naturligtvis inte. United slåss på många fronter och kan inte använda sitt starkaste manskap överallt. Alex Ferguson menar att onsdagens match mot Newcastle är viktigare, och därför får flera av stjärnorna vila på söndag: ingen holländare mellan stolparna, ingen bulgar på topp. Istället kommer ett gäng ungdomar och truppspelare att få chansen. De är verkligen inga obegåvade idrottare, tvärtom, men man måste ändå säga att deras medverkan får motståndet att kännas mer... mänskligt.
Stark hemmaelva, men taktiskt dilemma
Spurs har många spelare som vill vara med, men en handfull får inte och bara elva kan. Januariförvärven Carlo Cudicini, Pascal Chimbonda, Wilson Palacios och Robbie Keane är alla cuptied medan inlånade Frazier Campbell inte får spela mot sin ägarklubb. Alan Hutton är skadad och har sällskap i sjukstugan av stackars Jermain Defoe, som missar sin tredje final på ett år. Redo för finalen är istället merparten av det lag som i måndags kämpade ner Hull, kompletterat med en skara pigga reserver. Giovani dos Santos lyckades spräcka sin förhatliga målnolla i torsdags samtidigt som Jamie O’Hara gjorde comeback från skada, och tidigare i veckan gjorde Adel Taarabt hattrick i en reservlagsmatch mot West Ham. Utöver en stark elva finns alltså flertalet tilltänkta avbytare med gryende form, vilket alltid är ett plus i möten som dessa.
I Tottenhamlägret finns två stora frågor inför matchen. Den första handlar om vem som ska bilda mittbackspar tillsammans med Jonathan Woodgate. Ledley Kings knä gör alltid hans medverkan oviss, men om kroppen håller kommer han att leda ut laget på Wembley. Det är svårt att argumentera för någon annan lösning, då försvaret onekligen ser som starkast ut med kapten King på planen. Samtidigt kan man inte låta bli att tycka synd om Michael Dawson. Förra säsongen deltog han i fyra av fem Carling Cup-matcher men petades lagom till finalen. I år ser mönstret ut att upprepas. Efter att ha gått rakt baklänges i utvecklingen det senaste året har Dawson på ett imponerande sätt kämpat sig tillbaka in i Harry Redknapps planer, och det skulle finnas någon slags poetisk rättvisa om han belönades med chansen från start på Wembley.
Den andra frågan kan formuleras mycket kärnfullt: 4-4-2 eller 4-5-1? Redknapp har under säsongen experimenterat med ett femmannamittfält, i första hand för att få ut det mesta av Luka Modric. Resultatet har varit ett något stabilare försvar men tyvärr också ofta ett blekt anfall med få spelare som tagit rätt löpningar. Fyrafyratvå är däremot en klassisk uppställning som passar ihop med Spurs då den främjar fartfylld offensiv fotboll, samtidigt som det också bjuds på mer ytor bakåt. Det stora problemet på söndag är att bara två renodlade anfallare finns tillgängliga. Förhoppningsvis vågar Redknapp ändå hitta i sitt hjärta att verkligen försöka, som det heter på engelska, ta matchen till United.
Det som behövs på Wembley är nämligen inte elva lamm rädda för att förlora utan elva lejon som verkligen vill vinna.
Tänkbara lag
Spurs
Pavlyuchenko, Bent
Modric, Jenas, Zokora, Lennon
Assou-Ekotto, King, Woodgate, Corluka
Gomes
United
Tevez, Welbeck
Nani, Gibson, Scholes, Anderson
O’Shea, Vidic, Evans, Neville
Foster
