Spurs tog imponerande bortaskalp
Tottenham har fått igång formen ordentligt. Laget har inte förlorat hemma sedan slutet av november och nu har man också börjat vinna på bortaplan. Anförda av Aaron Lennon – vem annars? – fick man med sig tre sköna poäng hem från norra Birmingham.
En liten tanig 21-åring från Leeds norra förorter som gillar att raka upp hack i ögonbryn och frisyr. Ja, det är förmodligen Spurs viktigaste individuella spelare. Mot Aston Villa låg underbarnet Lennon bakom båda målen, men kanske är det ändå en motståndare som tydligast visar hur viktig killen är för Spurs. Låter det märkligt? Vi tar det från början.
Väntade, utvilade startelvor
Ute ur Uefacupen kommer matcherna nu i ett lugnare tempo för båda lagen. Respektive manager gjorde därför få förändringar sedan förra omgången. Harry Redknapp valde ett identiskt lag som mot Sunderland, med undantag för ytterbacksplatserna. Assou-Ekotto var tillsammans med ett fantastiskt burr på huvudet tillbaka på vänsterkanten medan Zokora tilldelades högerbacken med jobbet att få stopp på speedkulan A Young. Det skulle tyvärr inte gå så bra med den biten.
Kanonstart på matchen
Något som däremot gick över all förväntan var Spurs inledning. Det goda självförtroende som för nuvarande finns i truppen visades genom en orädd inställning, vilket symboliseras av två offsideavvinkningar för hemmalaget efter bara nittio sekunder. Två minuter senare tog Spurs ledningen. Modric serverade Lennon som lurade den gamle Spursbacken L Young och fick till ett hyggligt inlägg. Friedel lyckades inte bättre än att på något sätt fumla ut bollen i boxen där Jenas dök upp och satte pannan till. Man kan kanske avfärda målet som en målvaktsblunder, men samtidigt är det mycket fint att se Jenas fullfölja sina djupledslöpningar.
Jobbig dag för Zokora
Efter målet tog Villa över mer och mer. Kanske borde laget ha fått straff efter att Lennon sprungit omkull Barry, men bara minuten senare var det Bent som efter närkontakt trillade i motsatt straffområde utan åtgärd. Hemmalaget borde hursomhelst ha kunnat hitta en kvittering ändå. De förde matchen, tryckte Spurs djupt ner på egen planhalva och matade inlägg i boxen. Framförallt var det på deras vänsterkant saker hände. Zokora gjorde ett gott jobb när han tog hand om Downing häromveckan, men mot Young hade han inte en susning. Den vindsnabbe yttern hade lekstuga och gjorde som han ville med Zokora, som ofta var halvvägs upp för läktaren när Young dribblat färdigt. Efter drygt tjugo minuter kom varningen som ett brev på posten, tio minuter senare byttes Zokora ut (se och lär, Paul Ince).
Ineffektivt Villatryck
Bytet blev riktigt nyttig medicin. Corluka bevisade tämligen omgående att spelintelligens kan vara nog så gott som snabbhet, och utan större möda eliminerade han Young ur matchen. Trots hemmalagets dominans var Spurs nära att hitta en andra mål strax innan paus då Knight sånär styrde ett hårt inlägg från Bent i egen bur. På den efterföljande hörnan fick Modric en fin chans, men borde kanske passat en välplacerad Keane istället för att själv ta avslutet. Inne på två minuters stopptid höll det istället på att gå den andra vägen. Heskey nådde högst på ett inlägg och hans nick prickade ribbkrysset, centimeter från ett skitsnyggt mål. Halvleken slutade lika spektakulärt som den hade börjat.
Två noll, matchen avgjord
Andra halvlek började lika ljuvt som den första. Spelarna hade knappt hunnit ut på plan innan ledningen var fördubblad. Lennon stod för förarbetet igen, men den här gången valde han att från sin kant driva snett inåt framåt. Vid straffområdeslinjen dök Palacios upp och tog över genom att drämma till direkt. Friedel räddade men släppte en retur åt sidan som Keane fångade upp. Irländaren tog ett avslut från snäv vinkel som såg ut att vara på väg in, men Bent ville inte ta några risker och stänkte därför dit bollen på mållinjen.
Iskall försvarad ledning av Spurs
Sedan följde inte samma utveckling som efter första målet. Tvärtom. Spurs såg avslappande ut och rullade runt bollen i ett behagligt tempo (bortsett från då den för dagen bedrövlige Palacios fick den och omedelbart slog bort den) samtidigt som Villas anfall alltmer föll i bitar. Med Young neutraliserad av Corluka återstod inte mycket av Villas organiserade spel och istället blev det mest chansbollar på höjden (och där har vi såklart kopplingen till Lennons betydelse för Spurs spel). Det skapades enstaka chanser åt båda håll, Modric och Petrov hade varsitt fint skott, men andra halvlek såg få avslut. Gomes hade mycket att göra i luftrummet och där var han utmärkt, men samtidigt behövde han inte stoppa många bollar på väg mot mål. Med fem minuter kvar nådde den väldige Carew högst på ett inlägg och knoppade in 1-2, men trots reduceringen blev det aldrig särskilt spännande. Spurs tidigare ökända nervositet när en ledning ska försvaras är som bortblåst, vilken förstärks av följande trevliga statistik:
Inför den här omgången har Spurs tagit ledningen i sju Premier League-matcher. En av dessa har slutat oavgjort, resten har Spurs vunnit. Nu lägger vi ytterligare en trepoängare till den allt mer angenäma trenden.
Plus hit och dit
Slutligen några korta beröm. Spurs spelade och vann som ett lag, men utmärkte sig lite extra tycker jag framförallt att Gomes, Corluka och Lennon gjorde. Dessutom förtjänar Steve Bennett applåder. Då någon bryr sig om domare är det oftast för att kasta skit och därför känns det angeläget att lyfta fram gedigna domarinsatser. Bennett visade varför han är en av Premier Leagues mest erfarna genom en hög konsekvent nivå vilket innebar få spelavbrott och oklarheter. Mer sådant framöver, tack.
Mål: 0 – 1 Jenas (4’), 0 – 2 Bent (49’), 1 – 2 Carew (86’)
Spurs
Keane, Bent
Modric (O’Hara 82’), Palacios, Jenas, Lennon
Assou-Ekotto, King, Woodgate, Zokora (Corluka 35’)
Gomes
Aston Villa
Heskey (Gardner 82’), Agbonlahor (Delfouneso 79’)
A Young, Barry, Petrov, Milner
L Young, Knight (Carew 61’), Cuellar, Reo-Coker
Friedel
