Arsenal - Hull 2-1 (0-1)
William Gallas och Robin van Persie räddade Arsenal från en förnedrande förlust på hemmaplan mot Hull i FA-Cupens kvartsfinal efter att Hull tagit ledningen tidigt i matchen genom ett väldigt turligt mål.
FA-Cupkväll betyder Fabianski och Gibbs från start. Idag var inget undantag. Gibbs bildade backlinje med Djourou, Gallas och Sagna. Framför dem gick det att finna det nyblivna kreativa geniet Alex Song, Diaby, Arshavin (8 stygn i foten till trots) och Walcott medan Vela och van Persie bildade anfallspar. En offensiv 4-4-2-uppställning som många gånger såg ut som en 2-4-4 blev resultatet.
Det förra mötet dessa båda lagen emellan på Emirates slutade som bekant - för visst älskar alla, åtminstone alla inom media, att berätta det för varenda människa inom höravstånd - med vinst för Hull. Den inofficiella revanschen togs i en viktig 1-3 seger på bortaplan mot Hull, men nu skulle Hull-spelarna få veta att de levde.
Första halvlek
Arsenals hämdinspirerade mission fick sig en törn tidigt i matchen då det var en pigg inledning av Hull, som får matchen dit Phil Brown vill ha den; lite utrymme för Arsenal på offensiv planhalva, mycket kamp, 50-50bollar, nickdueller och löpande. Hull är i praktiken ett lag som inte alls passar Arsenal och jag fick en känsla av att detta inte skulle bli så enkelt. Hull var ett obekvämt hinder på vägen till Wembley.
Och mina farhågor blev besannade. Efter dryga kvarten av dåligt spel, dock högt bollinnehav från Arsenal, så sticker Barmby på djupet in i Arsenals straffområde med Djourou tätt i ryggen för att möta en tillbakanickad boll. Han drar till på halvvolley och skottet går, via Djourous utsträckta ben, i en otäck båge och dimper ner i målet utom räckhåll för en sprattlande Fabianski, 0-1 till Hull! Flashbacks från förra mötet på Emirates flimrar förbi på näthinnorna, förträngda traumatiserande barndomsminnen återkommer och Patrik Ekwalls ondskefulla skratt hörs i bakgrunden, likt en utsvulten ulv på fårjakt. Usch, vad obehagligt.
Arsenal-spelarna verkade dela mitt sinnestillstånd av ren fasa och man verkade någorlunda paralyserade av det. Efter ca 15 minuter rör Arshavin bollen för första gången, och det var lite av anledningen till att det låst sig i den sista tredjedelen hittils för Arsenal. Diaby och Song får gärna passa honom lite oftare.
Direkt efter att Hull gjort mål så börjas det med rotational time-wasting (ett roterande tidsslösarsystem á la Allardyce) vid varje tillfälle till publiken och Wengers (och min) stora frustration. Publiken på Emirates tar dock till ton, stöttar laget mycket exemplariskt och i takt med att decibelnivån ökar dramatiskt så ökar även spelkvaliteten och tempot. Sista 20 minuterna i första halvlek är total dominans av Arsenal och visst borde man ha gjort mål vid något eller några tillfällen. Vela rycker förbi på vänsterkanten och spelar in ett hårt och lågt inspel som Walcott sånär når fram till. Fabianski får presentera sig i matchen genom att göra en mycket fin enhandsräddning på en frispark signerad Geovanni i Geovannis absoluta favoritposition. Utöver det får Hull bara slå ifrån sig och deras kompakta defensiv börjar spricka upp. Arshavin har ett mål-bundet skott täckt av uppoffrande Hull-försvarare. Arshavin får också ett till mycket bra läge att kvittera men hans fräcka volleyskott går retligt nog på fel sida av Myhills stolpe. Kvitteringen hängde i luften.
Andra halvlek
Den andra halvleken ser ut som den första slutade. Arsenal har mycket boll, högt tempo och höga nivåer av energi. Redan efter 5 minuter har Diaby en fantastisk möjlighet att utjämna resultatet på en hörna men hans omarkerade nick i målvaktsområdet går utanför. Vilken bedrift att inte göra mål där; skickligt men inte praktiskt. Wenger tycks ha lagt fokus på hörnslagningsteknik under de senaste träningarna för nästa livsfarliga möjlighet kom också på en hörna då van Persie når högst (fan vad han har förbättrat sitt huvudspel) och träffar en Hull-spelare placerad på stolpen, returen kan Song liggandes och med ryggen mot mål inte få in. Skulle det bli one of those days?
Man tar sig in i straffområdet med förvånansvärd lätthet gång på gång men den avgörande passningen är inte riktigt där, skottet täcks eller så går den utanför. Efter 60 minuter kommer första varningen för maskning (Myhill, som blev utbuad vid mer eller mindre varje utspark, fick syna gult) och att det inte kommit tidigare är underligt. Men, ni vet vad som sägs, Mike Riley works in mysterious ways.
Frispark för van Persie 30 meter från mål. Stor och bred mur. Holländaren stegar upp och överaskar nog Myhill genom att skruva skottet lågt runt muren istället för att köra på sitt sedvanliga sätt att dunka den i målvaktens hörn. Myhill klarar. På den efterföljande hörnan - vad annars? - nickar van Persie i ribban. Hur många målchanser ska man behöva för att sätta bolljäveln i mål!? Wenger kände sig tvungen att göra förändringar så han byter ut Alex Song och Carlos Vela, som inte alls varit särskillt dåliga, och ersatte dem med Bendnter och Nasri. Det tunga artilleriet alltså. Bytena visade sig vara genialiska och hade omedelbar effekt. Det är just Bendnter som krigar sig till en lös boll i Hulls straffområde, petar in den framför mål där Arshavin står och väntar som, istället för att som tidigare skjuta direkt på Hull-spelare som slänger sig i vägen, skottfintar och passar till en bättre och mer centralt placerad van Persie som stöter in bollen med högerfoten för den välförtjänta kvitteringen!
Nu kunde det rinna iväg. Hull flyttade upp och det blev väldigt svängig fotboll - det passar Arsenal som handen i handsken. Efter att Nasri svept in en frispark så blev det trångt framför Myhill och bollen studsar till en möjligtvis offside-stående Gallas som baklänges nickar bollen i mål från 1 meter. Så skönt! Så välförtjänt! Så viktigt! Efter ledningsmålet så har Hull försök till att utjämna återigen men de når inte längre än att skicka några saftiga luftpastejer på en tröttkörd Manucho som blivit uppkäkad av Djourou och Gallas och istället är det Arsenal som trycker på för dödsstöten som ett tredje mål skulle betyda. Mike Riley är dock inte klar utan bestämmer sig för att lägga till 5 nervösa tilläggsminuter! Vid det här laget var jag övertygad om att han var Hull-supporter. Vilket svin. Hull kommer dock aldrig nära och jublet som utbryter efter slutsignalen skulle kunna få en att tro att man just vunnit själva turneringen.
Hjärtat värms när man ser att Fábregas är ute på planen och klappar om sina lagkamrater. Snart är kapten Cesc tillbaka. En underbart skön känsla, men skönast av allt var nog vinsten i sig. Det är brutalt uppenbart hur långt laget har kommit sedan starten av säsongen på många sätt och vis, för då hade man inte vunnit den här matchen. Det känns som att det var ett viktigt mentalt hinder att överkomma Hull idag och vi kunde inte fått en bättre förberedelse inför Newcastle i helgen. Go on you Gunners!
Spelarbetyg 1-6
Lukasz Fabianski 5 - Felfri, säker i luften och läser spelet utmärkt. Chanslös på målet.
Bacary Sagna 5 - Jag har kritiserat the Bac Attack på sistone men idag visade han 07/08-form, vilket är en lättnad. Det finns fortfarande i honom. Behöver tydligen aldrig vilas. Sagna är ett monster! Självfallet i positiv bemärkning.
William Gallas 4 - The Forgotten Striker gör mål igen. 6 mål i år om jag inte minns helt fel, vilket är sanslöst bra av en mittback en bit in i Mars.
Johan Djourou 4 - Delaktig i baklängesmålet men det är en väldigt bra insats av Djourou som nickar bort allt från fotbollar till lågflygande luftfarkoster.
Kieran Gibbs 5 - Hade Clichy gjort det bättre? Jag tror helt ärligt inte det. Ge honom chansen från start i ligan, jag är övertygad om att han klarar av det och i min mening är han i bättre slag än Clichy för tillfället. Fantastisk match av vår framtida storback.
Theo Walcott 3 - Ett ständigt hot som dock saknade lite slutprodukt idag, men hans själva närvaro skrämmer försvarare numera. Återhämtar sig fortfarande efter skada.
Alex Song 4 - Spelar högre upp i banan än Diaby (och Denilson, för den delen) och gör det alltid bra. Han har kommit enormt långt i sin utveckling. Mittback och offensiv mittfältare, mångsidighet någon?
Abou Diaby 3 - Godkänd, inte mer.
Andrey Arshavin 5 - Passningsspelare och kreatör sänd från himmelen.
Carlos Vela 3 - Jag blev imponerad av hans energi och engagemang idag även om det inte alltid stämde teknikmässigt, det var kul att se och är säkerligen viktigt inför hans framtida utveckling.
Robin van Persie 4 - Målskytt, kunde gjort fler och kunde fått något ass likaså. Bra match.
Samir Nasri & Nicklas Bendtner 4 - De kommer in efter dryga 70 min och bidrar med det där sista. Delaktiga i båda målen.
Eboue betygssätts ej.
