Hur kommer säsongen bli, Bolton?
En säsong som varit mycket upp och ner hittills, skall om ungefär två månader summeras. I vilket sinnelag kommer man då att befinna sig i när man ska skriva ner sina ord?
Vid den här tidpunkten ifjol var Bolton ett lag på väg ner i den engelska andra divisionen. Ett pinsamt uttåg ur UEFA-cupen då Gary Megson skickat reservlaget (som å andra sidan gjorde en bra insats) för att möta Sporting Lissabon på bortaplan, följdes upp av säsongens sämsta insats mot Wigan på bortaplan. Samtliga spelare som stod över returmatchen i Portugal för att vara fräscha till Wigan-matchen var totalt likgiltiga och blev rejält bortspelade. Bara veckor därpå åkte laget på en smärtsam förlust mot ett decimerat Arsenal som under matchens sista 25 minuter vände ett 0-2 underläge till 3-2 vinst, och allting pekade på nedflyttning. Någonstans därefter kom den stora vändningen och Bolton genomförde en magnifik sista del av säsongen och fullbordade ''The Great Escape'' då man besegrade Sunderland på hemmaplan med 1-0 efter mål av El-Hadji Diouf. Allting var frid och fröjd (även om spelare som förebilden Campo och kämpen Stelios fick lämna) och Bolton kunde ta sats mot säsong 2008/2009 i egenskap av att vara ett Premier League lag. Och just den här säsongen har hitintills varit ojämnare än New York-börsens rörelser under vårkanten.
En bra inledning förbyttes till en tuffare fortsättning, mycket tack vare tufft spelprogram och skador, innan vändningen kom i hemmamatchen mot Manchester City. I november presterade Bolton en mycket bra fotboll och vann fyra av fem matcher, för att sedan dippa lite i slutet av december och i början av januari. Den senaste tidens resultat har inte gjort en mycket klokare, hur förklarar man annars att laget varvat bra insatser (läs: West Ham, Newcastle hemma) med väldigt svaga prestationer (läs: Stoke borta, Fulham hemma)? I sin senaste match lyckades Bolton knipa en pinne på bortaplan mot ett desperat WBA, vilket får ses som godkänt med viss bitterhet i eftersmaken.
Vad är då den största skillnaden mellan Bolton för ett år sedan och Bolton idag? Som jag ser det finns det två stora, grundläggande skillnader. Den första stavas målproduktion, och innebär kort och gott att Bolton i år har haft framförallt Kevin Davies och Matthew Taylor som kontinuerligt lyckats komma med i målprotokollet. Ifjol hade laget ingen naturlig målskytt som gjorde mål titt som tätt, och man lyckades sällan med att göra mer än ett mål per match. Vad kunde man då förlita sig på? Jo, ett solitt försvarsspel som sällan bjöd motståndarna på några lägen. I år har Bolton haft en tendens att släppa in mål oftare och billigare. Det blir mer och mer ovanligt att laget lyckas hålla nollan. I en drömvärld hade Bolton givetvis fortsatt att göra mycket mål, och samtidigt stängt butiken bakåt alá 2008-års modell. Just nu befinner sig Bolton i ett slags mellanting, man vill bli mer konstruktiv och prestera en offensiv fotboll, men inte för den sakens skull tumma på defensiven. Laget blir stundtals överambitiöst, och det straffar sig hårt i Premier League. Å andra sidan har laget en större förmåga att sätta dit chanserna i år. För Boltons del handlar det i fortsättningen om att finna sin identitet som lag: Är det destruktiv fotboll och långbollar på Kevin Davies som är modellen? Skall laget satsa på en offensivare modell som innebär lite mer rock'n'roll-fotboll, eller lyckas finna en gyllene medelväg? Jag är mycket spänd över att se hur Bolton kommer utvecklas framöver.
Som jag ser det finns det vissa uppgifter som man måste klara av att hitta svaren på för att den här säsongen skall sluta i dur. En plats på topp tio är faktiskt rimlig om Bolton lyckas hitta formen snarast.
- Vem tar plats bredvid Gary Cahill i mittförsvaret?
Där Andy O'Brien ifjol var mer eller mindre given har det i år varit spridda skurar. AoB har spelat en hel del bredvid givne Gary Cahill, men har dessvärre inte lyckats nå fjolårets form då irländaren stundtals var briljant. Han har blandat och gett, och stundtals överarbetat situationer. I sin senaste match (förlust 1-3 mot Fulham) var han dessutom direkt orsak till två baklängesmål, och placerades i frysboxen inför den gångna helgens match. Mannen som ersatte honom då heter Sebastien Puygrenier och kom till Bolton från Zenit St Petersburg i januari, och har än så länge inte lyckats övertyga mig helt. Han inledde med att vara inblandad i matchens enda mål i hemmamatchen mot Manchester United (i negativ bemärkelse), och har därefter varit lite upp och ner. Puygrenier känns dock som den klart mest spelskicklige mittbacken men avsaknaden av matchträning har gjort sitt till. Dessvärre utgick fransmannen skadad i senaste ligamatchen, och undertecknad vet i skrivande stund inte hur pass allvarlig skadan var. Till sist har vi jätten i försvarslinjen, Dan Shittu. Nigerianen har även han blandat och gett. I sina första matcher såg han virrig och seg ut, för att sen prestera bra fotboll som i matchen mot Arsenal i januari. Mot West Bromwich fick Shittu ersätta Puygrenier när denne utgick med sin nämnda skada, och gjorde en okej insats trots att han oturligt styrde in WBAs kvitteringsmål. Shittus styrkor ligger i det fysiska spelet; närkamper och luftdueller, medan svagheterna finns i spelet med boll och i löpduellerna. Jag vill se att någon av AoB, Puygrenier och Shittu kliver fram under slutet och roffar åt sig platsen som fyrtorn nummer två i mittförsvaret. Ett kompatibelt mittbackspar känns som ett måste för att kunna bygga något stabilt framöver.
- Vem avlastar firma Davies/Taylor i målproduktionen?
Boltons främsta målskyttar den här säsongen är som bekant Kevin Davies och Matthew Taylor med elva respektive åtta inprickade ligamål. Ett starkt facit för spelare som håller till i tänkta bottenlag, och som därmed inte får lika mycket chanser att ta till vara på. Risken finns dock att laget blir alldeles för lättläst med enbart två spelare som levererar nätkänning kontinuerligt. Visst, Ricardo Gardner blixtrar till från gång till gång men placeras pö om pö vid sidan av planen av Gary Megson. Vårt svenska hopp, Johan Elmander har inte gjort mål sedan den 13 december och försöker desperat att få igång sin målfabrikation. Fem gjorde mål så här långt är nog inte vad Bolton hoppades på när man gjorde sin dyraste värvning någonsin. Dock skall Elmander ha beröm för sitt enorma slit och sin förmåga att bana väg för andra, vilket tyvärr allt för sällan syns i matchrapporten. Jag känner faktiskt en viss besvikelse över att våra innermittfältare (McCann, Muamba, Mark Davies) inte lyckats skrapa ihop ett enda (!) mål den här säsongen. Som innermittfältare brukar chanserna komma, och Boltons motsvarigheter har sannerligen haft lägena. Bättring krävs! I min fantasi inbillar jag mig även att Mustapha Riga, Ebi Smolarek och Ariza Makukula skulle kunna sätta dit någon boll med rätt förutsättningar (speltid, självförtroende etc.), åtminstone har de två förstnämnda visat att de offensiva kvalitéerna finns där. Vem lyckas hitta målformen lagom till månadsskiftet?
- Vinna ''måstematcherna'' som återstår
En sjävklarhet. Bolton har ett på pappret överkomligt resterande spelprogram med matcher mot bland annat Middlesbrough (hemma), Portsmouth (borta), Wigan (b), Sunderland (h), Hull (h) och Manchester City (b) innan säsongen är till ända. Full pott i hemmamatcherna och poäng på bortaplan kommer ge en plats bland de tio främsta. Skulle Bolton helt plötsligt börja tappa sin tidigare så stabila hemmaform och tappa viktiga poäng ser det dystrare ut. Avståndet till strecket är just nu fem poäng, vilket inte är mycket att stoltsera med. Jag väljer dock att se fram emot de kommande matcherna med försiktig optimism i tron om att Bolton helt enkelt oftast spelar bra på hemmaplan och att laget lyckas hitta tillbaka till november månads bortaform. Vågar man förresten hoppas på en skrällpoäng mot Aston Villa eller Chelsea? Jag kanske svävar iväg i Bolton utopin just nu.
- Våga vara tråk-Bolton när det behövs
Att spela 0-0 mot Wigan borta är betydligt mycket roligare än att förlora med 2-3 på grund av övermod och dumdristighet under slutminuterna. Laget måste få lov att ''grisa'' sig till poäng (old school Bolton) så länge laget inte har kapaciteten att prestera någon storslagen champagne-fotboll som till exempel Liverpool gör just nu. Spela efter resurserna, hitta lagets rätt jag och var så fysiskt besvärliga och griniga som bara ett Bolton med övertändning kan vara.
Söndagen den 24 maj är det bokslut för säsongen 2009, och min förhoppning är att Bolton Wanderers tills dess lyckats reda ut ovanstående frågor/påståenden fullt ut och därmed spelat sig till en fin plats på den övre halvan. Kan laget ta det första steget mot en stabilare och jämnare fotboll/form redan på lördag månne? Det finns nog en ljus Bolton framtid, även för en Iván Campo älskare som jag.
