Aston Villa - West Ham 1-1 (1-0)
Spelarna i vinrött och ljusblått fortsätter göra oss stolta. Efter en riktigt stark insats borta mot Aston Villa kunde West Ham knipa en poäng, målet konstnickade Diego Tristan in i 85:e minuten.
Det borde egentligen vara omöjligt. Med ett helt mittfält (Kovac, Parker, Collison, Behrami) och en hel anfallslinje (Cole, Ashton) skadade och borta hade laget varit ursäktat om poängen uteblivit mot topp-4-aspiranten Aston Villa. Som så många gånger förr den här våren lyckades ändå Gianfranco Zola och Steve Clarke fixa och trixa ihop ett lag som inte bara höll ut mot Villas skickliga offensiv, utan också kunde bjuda på en hel del besvär för hemmaförsvaret.
Jag är full av beundran inför laglednigens förmåga att vända skadesituationen till något positivt och att de ger ungdomarna verkliga förutsättningar
att lyckas i en så tuff liga som Premier League. Igår fick vi återigen se James Tomkins och Junior Stanislas, två spelare som verkligen visat att de redan nu är reda för spel i världens bästa liga. Stanislas var förmodligen planens bästa spelare de första 30 minuterna, där han bland annat hade ett friläge som den lysande Brad Friedel motade och dessutom en bra nickmöjlighet, där bollen bara touchade hans panna och ofarligt seglade utanför stolpen.
Offensiv bredd
Aston Villa fick avvara Gabriel Agbonlahor i matchen igår, men det säger en del om den bredd Villa har skaffat sig på senare tid att man ändå ställde upp med en offensiv innehållande Emile Heskey, John Carew, Ashley Young och James Milner. Ytterbackarna Nickey Shorey och Luke Young är ju också dugliga alternativ i offensiva lägen.
West Ham öppnade positivt och Luis Boa Morte verkar ha hittat ett gott samarbete med Stanislas, de båda kombinerade sig fram ett par gånger. Bakom dem fanns Mark Noble som tog ett väldigt stort ansvar i båda riktningarna. Personligen är jag väldigt svag för "Nobby", han är allt jag önskar av en mittfältare, hjärta och känsla.
Att han ändå fått utstå lite kritik i år beror nog mer på brist på avlastning för honom, han är trots allt fortfarande väldigt ung och att bära ett mittfält på sättet som han gjorde mot Villa är för mig imponerande.
Lucas Neill gjorde likaså ett väldigt gott jobb bredvid Noble. Kaptenen har nu spelat två matcher som innermittfältare och verkligen visat att Zolas hyllningar av Neills smartness inte varit substanslösa.
Hemmagrepp
Efter tio minuter tog Villa ändå ledningen, via en kontring som gick från vänsterkanten, över till Milner. Högeryttern slog ett väldigt fint inlägg som landade på Heskeys fot strax framför boxen. Green var chanslös och uppförsbacken kändes ganska tung.
Som ofta efter ett mål fick Villa också en boost och tryckte stundtals på rejält under den första halvleken. James Collins fick dessutom problem med vaden, vilket ledde till att Lucas Neill droppade ner på högerbacken och Kieron Dyer fick spela i första halvlek, för första gången på två år.
I andra halvlek fortsatte tendensen från första. Villa var kanske ett litet snäpp vassare, men West Ham fortsatte oroa, mycket tack vara Luis Boa Morte som möjligtvis gjorde en av sina bästa matcher i Claret 'n blue. Anfallsduon med Di Michele och Tristan visade däremot inte alls samma geist. Di Micheles smånätta spel fungerar sällan utan en stabil target bredvid honom och Tristan är bara trött.
Vi var nog många som blev frustrerade när Zola valde att låta Tristan vara kvar på planen när såväl Freddie Sears som Savio kom in. Det skulle visa sig att den lille italienaren tagit rätt beslut.
Kvittering
West Hams sista kvart blev utmärkt. Med hjälp av Dyers, Savios, Sears och Boa Mortes rivighet och fart sattes Villa under hård press. Brad Friedel gjorde ett par bra räddningar men även när matchen tickade in på sista tio fortsatte det hänga ett bortamål i luften. Med fem minuter kvar orkade inte Friedel stå emot längre.
Mark Noble slog en halvt misslyckad hörna, som inte tog sig förbi första försvararen. Nicken därifrån blev dock klen och landade framför Dyer, som chansade med ett skott. Det var på väg att segla utanför Friedels vänstra stolpe, men Diego Tristan hamnade i bollbanan och skarvade ytterst läckert in bollen i mål.
Det har förekommit en hel del ironiska kommentarer om Tristans andra mål i West Ham-tröjan, med tanke på att hans första mål kom till efter att ha fått ett skott på smalbenet.
Visserligen liknar målet mot Villa hans premiärmål i det att han råkade hamna i bollbanan och han reagerade också instinktivt, men efter att ha vevat reprisen av målet många gånger kan man se att han verkligen gör en medveten rörelse i den riktning bollen tar.
Under alla omständigheter var poängen, för det blev det, oerhört viktig. Nu lever chansen i allra högsta grad fortfarande att försvara sjundeplatsen och ta laget ut i Europa.
Det var nära att poängen uteblivit, James Tomkins fick bollen på handen i matchens döende sekunder, i kamp med Heskey. Eftersom bollen i läget före touchade anfallarens hand får väl det ändå anses som rättvis att för övrigt svajige domaren Rob Styles inte blåste.
Nu väntar Chelsea hemma, det blir verkligen något att se fram emot!
Aston Villa - West Ham 1-1 (1-0)
Mål: 1-0 (10) Emile Heskey, 1-1 (85) Diego Tristan
