Mardrömssäsongen - På planen
Säsongen inleddes i en svag dur. Fortsatte i en melankolisk blandning. Men avslutningen var i dur och gav en känsla av Beethovens ödessymfoni. Det som skulle bli ett fall framåt blev istället ett kliv bakåt för Notts. Och då gäller det bara det som hände på planen.
Det var många som såg fram emot säsongen. Ian "Charlie" McParlands första hela säsonge, en där så gott som alla skulle vara hans spelare och han skulle få sätta sin prägel på laget. Under försäsongen såg det lovande ut. Laget spelade fotboll. Verkligen spelade. Bollen var slickad längs marken och spelet verkade flyta. Några av nyförvärven som Matt Hamshaw, Delroy Facey och Sean Clapham såg ut att bli ytterligare pusselbitar det krackelerade pussel som kallas Notts.
I premiären blev det visserligen stryk mot Bradford på bortaplan. Men sedan slog laget ut Scunthorpe ur ligacupen och spelade smått otroliga elva ligamatcher utan att förlora. Men i vanlig Nottsordning var hela nio av de oavgjorda. Notts hade problem att avgöra matcher trots spelövertag och mängder av chanser. Matchen mot Brentford, som sedan vann liga, ett typ exempel. Spelövertag men nära slutsignalen kvitterade bortalaget och tre poäng blev till en. Det var inte den enda gången den historien upprepade sig. Notts var alldeles för dåliga på att utnyttja sina lägen helt enkelt.
Men mörkare tider var på gång. Ett oroväckande skadeläge i försvaret gjorde att Oldham-försvararen John Thompson lånades in i oktober. Ett lyckat drag. Han visade sig vara en riktig stöttepelare och efter nyår släpptes han av Oldham och skrev ett 2,5 årskontrakt med Notts. Men innan dess hade det mesta gått åt skogen. Repass ur FA-cupen mot Kettering efter omspel. I ligan gick det fina spelet i stå. På årets resterande elva matcher vanns tre. Resten förlorades och Notts sjönk som en sten i tabellen. Enda räddningen tycktes vara Lutons och Bournemouths minuspoäng.Ljusglimten var 4-0 segern mot Barnet i december. Scunthorpe-lånet Jonathan Forte gjorde hattrick i sin debut.
Det nya året inleddes lovande. Tillbaka var det fina passningsspelet och med det även resultaten. En minisvit på fyra matcher utan förlust tycktes vara vändningen. Men Notts skulle inte vara just Notts om de inte skulle motbevisa en sådan tes.
Avslutningen av säsongen är bland det sämsta ett lag mäktat med. 19 matcher. Fyra vinster. Tre oavgjorda. 12 förluster. I april månad lyckades inte laget ta en enda poäng. "Charlie" var hårt pressad men klubben dementerade alla rykten om att han skulle sparkas. Innan säsongsavslutningen, 2-1-segern mot Wycombe, offentliggjorde "Charlie" att fem spelare inte får förnyat förtroende: Adam Tann, Jamie Forrester, Gavin Strachan, Richard Butcher, Adam Nowland.
En hjälte tackades av i sista hemmamatchen. Michael Johnson, Nottinghamsonen som kom tillbaka till moderklubben, räddade den från nedflyttning och nu lägger skorna på hyllan för att ta fram nya talanger till klubben. Han hyllades värdigt i en pinsam 0-3 förlust mot Dag & Red. Tack för allt Michael Johnson. Mannen med det svartvita hjärtat.
Det var en säsong som gick upp men mestadels ner. Spelet tycktes vara ett fall framåt, framförallt har Notts fin statistik mot de lagen som tog klivet uppåt. Men resultatet ett klart kliv bakåt. Framförallt var Notts ineffektiva och hade ett försvar som en schweizerost. Då är det svårt att vinna några matcher. 47 poäng på 46 matcher. En sämre än fjolårssäsongen då de kämpade med kniven mot strupen undan nedflyttning. Det enda som räddade var minuspoängen och att några lag, otroligt nog, var ännu sämre.
