Dagen efter: Tråkig förlust avslutade säsongen
Precis som för ett år sedan avslutade Tottenham säsongen genom att förlora mot Liverpool. Laget föll på grund av den sortens slarviga försvarsspel som oftast straffar sig direkt mot kompetent motstånd. Peter Molin svarar på några aktuella frågor.
1. Tottenham hade inför matchen en liten möjlighet att nå Europa och då Fulham överraskande föll mot Everton gavs Spurs tillfället att knipa sjundeplatsen. Men förlusten mot Liverpool innebar att laget inte tog chansen. Bittert?
- Nja, egentligen inte. Räknar man bort möten mot United och Chelsea så har Liverpool inte förlorat en ligamatch på Anfield sedan… november 2004. Det hade känts betydligt värre om Spurs faktiskt uträttat det omöjliga och vunnit igår bara för att sedan se Fulham skrapa ihop en pinne hemma och behålla sin placering.
Om man nu vill spela på kontinenten, that is. Erfarenheten från de senaste årens Uefacupspel är tudelad. Visst är det en fin upplevelse att spela i Europa, men samtidigt stjäl det både fokus och energi från ligaspelet. Fulham förtjänar lovord för en fantastisk prestation men risken finns att den straffar sig. För de svartvita börjar säsongen redan i slutet av juli och vägen till finalen i Hamburg är 18 matcher lång. Sådant sliter obönhörligen på truppen. Jag tror faktiskt att missat spel i Europa kan innebära ett steg bakåt, två steg framåt för Spurs. Kom ihåg att klubbens bästa poängskörd under de senaste tjugo åren kom den säsong då laget bara spelade totalt t-v-å cupmatcher.
Sin begåvning till trots har Vedran Corluka tveklöst bitar kvar att förbättra i sitt spel.
2. Liverpool må vara ligans bästa anfallslag den här säsongen, men det är aldrig snyggt att släppa in tre mål. Vad ska man egentligen säga om backlinjens agerande under matchen?
- Bra var den inte. Försvaret hjälps visserligen inte av att Palacios saknades och Jenas tvingades kliva av, men det gör inte insatsen mer hedervärd. Knepigast att bedöma är nog Corluka. Spridda åsikter har hörts under våren om att han är en säkerhetsrisk som mittback och jag börjar förstå vad folk menar. Kroaten besitter ett spelsinne och lugn som imponerar, men ibland känns det som att de egenskaperna slår över i en nonchalant lättja. Vid öppningsmålet hade han full koll på Torres inne i boxen men släppte honom plötsligt fri och sekunder senare låg bollen i nätet. En liknande situation mot Blackburn förra månaden tillät Oijer att slå in segermålet med minuter kvar att spela.
Hutton hade inte heller någon trevlig eftermiddag. Lika mycket som hans offensiva ruscher är roliga att se, lika svajig är han i försvarsspelet. Den bästa lösningen är kanske att låta Corluka fortsätta mogna ute på högerkanten nästa säsong, men då behövs förmodligen tillskott centralt – om nu inte King skulle överraska fysiskt under sommaren.
Totalt blev det fem mål i Spurströjan under våren.
3. Robbie Keane stod för Tottenhams tröstmål men vägrade fira mot sin gamla klubb. Respektfullt eller bara fånigt med tanke på omständigheterna?
- Det sägs att Keane aldrig firar mål mot sina gamla föreningar och i så fall är det väl inte mycket att orda om. Annars hade det varit förståeligt om han hade velat tysta både The Kop och Mr Benitez med ett finger framför läpparna. Målet var dessutom en riktig pärla: Modric stod för djupledspassningen som gav Keane all tid i världen att kyligt vänta ut Reina mellan stolparna. Irländaren börjar så smått att hitta tillbaka till sitt gamla självförtroende och förhoppningsvis är det på topp inför nästa säsong – då det verkligen har betydelse.
