West Ham - Arsenal3 - 1
3-1-seger i Rices återkomst till London Stadium
Rice kom tillbaka till London Stadium och möttes av ett högt pressande, effektivt West Ham och fick lämna planen utslagen ur cupen.
West Ham kom till spel med en riktigt stark elva, till följd av att Paqueta och Alvarez är avstängda mot Brentford på lördag så fanns båda med i matchen. De enda rotationsspelarna var Fabianski, Mavropanos och Benrahma. Dessutom startade både Bowen och Kudus medan Antonio började på bänken och det experimentet föll väldigt väl ut.
Arsenal roterade desto mer då Rice, Ødegaard, Saka och Martinelli samtliga startade på bänken och gästerna var tydligt mer fokuserade på att ta över serieledningen på lördag.
West Ham kom ut med imponerande presspel i första halvlek och efter en dryg kvart kom också ledningsmålet efter att White varit vänlig nog att sätta en hörna från Bowen i eget mål. Arsenal-spelarna ville ha frispark då Soucek drog målvakten i tröjan, men VAR kommer inte användas i cupen förrän i semifinal och målet stod sig.
Arsenal förde sedan spelet under resten av halvleken, men ett hårt kämpande och för dagen påkopplat West Ham höll emot till pausvilan.
Andra halvlek hade bara börjat när Bowen frispelades av Paqueta, men avslutet räddades av Ramsdale som vaktade Arsenals mål.
Bara minuter senare kom dock 2-0 då Aguerd slog en lysande långpassning till Kudus som skapade yta och placerade in bollen vid bortre stolpen, otroligt fint mål!
I 57:e minuten byttes Rice in och som ett brev på posten kom strax därefter 3-0 då Bowen fångade upp ett undannickat inlägg och drog iväg ett skott som touchade en Arsenal-spelare och gick in i nät. Där kändes matchen klar!
90+6 spräcktes nollan av Ødegaard, men det är bara av akademisk betydelse, West Ham gjorde en riktigt stabil insats och vann följaktligen med 3-1.
Personligen tyckte jag det var fint att se Rice tillbaka, även om han gjorde det i fel färger. Jag uppskattar alltid banter och humor, men den del av publiken som buade så fort han fick bollen har jag svårt att förstå. Rice svek oss inte överhuvudtaget och avslutade sin West Ham-sejour med att lyfta vår första trofé på över 40 år, tycker han förtjänar respekt för det. Dessutom, trots buropen, stannade Rice kvar på planen och applåderade samtliga läktare på vägen ut. Det är en gentleman och jag är tacksam för det han gjort för West Ham. Med det sagt står det var och en fritt att ha sin relation till Rice idag, men han förtjänar inte hat och burop, det borde vi alla hålla oss för goda för!
För att blicka framåt mot kvartsfinal så känns det typiskt att vi skulle få tuffast tänkbara lottning i Liverpool borta, men matchen spelas 19 december och julen är en tid för mirakel så varför inte stå för en tidig cracker och ta oss till semifinal genom vinst på Anfield!
I’m Forever Blowing Bubbles!
