Tankar och funderingar kring den berömda fotbollssjälen
Under föregående vecka stod det klart. Ellis Short, miljardären från staterna, slutförde sitt köp av de 70% av aktierna som han inte ägde och blev med det ensam ägare av Sunderland. Rik som ett troll så kommer han till klubben och ska få Sunderlands rostiga kullager att börja snurra igen. Detta fick mig att tänka på den där berömda företeelsen vi kallar fotbollssjäl.
Ända sen jag växte upp hemma i det pittoreska men framför allt fotbollstokiga Åtvidaberg har, Sunderland varit det lag som jag har haft närmast hjärtat. Jag försökte följa laget så gott jag kunde och i avsaknad av de kanaler som sände Premier League eller Division I (nuvarande Championship) var jag ofta tvungen att springa över till min kompis som bodde på andra sidan gatan. Jag började bygga en relation till klubben, men också en mystik runt Sunderland som alla goda fans har, men som är av unik karaktär för var och en. Sunderland var de goda, resten av lagen var likgiltiga och Newcastle var de onda. Det är den uppfattningen jag levde med.
Trots att man hade en barnslig förtjusning till klubben som blev svårare att upprätthålla i takt med att man blev äldre så är det ändå inte så jättemycket som har ändrats. När man vaknar på lördagar numera är det fortfarande något magiskt över ljuset som på morgonen spränger sig in genom fönstret. Det är en magi som skvallrar över att det snart ska spelas fotboll någonstans över Nordsjön.
Snabbt som ögat loggar man in här på SvenskaFans för att höra om det senaste snacket på forumen och samlas digitalt med fans med samma sympatier nationwide.
Vid sidan av Sunderland hade jag också tidigare en liten förkärlek till Manchester City. Från början bottnade det sig i att jag i ogillande av Manchester United ville att det skulle gå bra för Underdogen men med tiden utvecklades det till att jag faktiskt tyckte om laget, vid sidan då av Sunderland. Jag såg till och med matcherna mellan Sunderland och Manchester city lite ett personligt derby för mig, de två lagen jag gillade skulle mötas. Varje gång när Manchester City vann dock blev jag förbannad och försökte tänka på något helt annat, oftast utan resultat.
Det var då och det kan man inte nog understryka. För sedan hände det något. I Manchester City:s fall så blev de uppköpta av en thailändare som hade en massa pengar, sen hade han inga pengar, sen hade han pengar fast som han inte hade något befogenhet över, sen hade han inte pengar, sen fick han gå. Efter det kom en arab med ett ännu mer svårutalat namn och köpte upp klubben med en stor kvantitet oljepengar.
Helt plötsligt gick Manchester City från att vara folkets lag till att vara ett lag full med s.k. "Glory Hunting bastards". Jag vill understryka att jag då inte talar om fansen, de är fortfarande desamma får vi hoppas. Men ledningen för klubben tappade, med affären, totalt känslan för harmoni och strategi. Flera omotiverade köp kom in för astronomiska summor som spelarna var värda, även fast de försökte. Jag tänker framför allt på Jô och Craig Bellamy. Själva själen runt City domnades av och min lilla förkärlek jag ändå hade för klubben domnades av och försvann ner i någon avgrund.
För att förklara kontexten hittils så måste jag säga att det inte är pengarna i sig jag fann en avsky i, utan vad pengar kan göra för en klubb.
Förra veckan köpte Ellis Short, en välbärgad man med texas-dialekt, upp Sunderland AFC. Han ägde sedan innan 30% av aktierna men beslutade sig nu för att slutföra hela uppköpet. Det finns en liten skillnad med Short som jag också hoppas kommer lysa igenom vad gäller Sunderlands framtid. Bäst att ta det i listform
*Ellis Short köpte som sagt inte upp hela klubben på en gång utan bara 30%, detta för att bekanta sig med klubben men också för att se om det hela skulle bli en bra affär för han själv, buisnessman som han är.
*Ellis Short har satt upp väldigt höga MEN realistiska mål. Vi snackar inte om att vinna Champions league bara för att vi har pengar. Vi talar istället om att vi ska befinna oss i top 10 innan vidare steg kan göraas
*Ellis Short kommer hålla sig i bakgrunder och låta hans pengar göra jobbet. Han har satt upp vilka riktlinjer klubben ska jobba efter men han låter Niall Quinn styra skeppet. Han har redan bekräftat Nialls storhet och vad han betyder för klubben och med det skulle det också vara dumdristigt för han själv att börja styra och ställa
*Det talades först om att Sunderland skulle erhålla £200M i transfers till nästa säsong. Förmodligen blir siffran en aning lägre än så vilket jag ser som positivt då det innebär att vi minimerar risken för att göra omotiverade och ogenomtänkta transfers bara för att vi råkar ha pengar.
Med andra ord finns det punkter som gör att Sunderland kommer behålla sin själ och sitt lyster. Kommentera gäna era åsikter då min slutsats måste kompletteras med synpunkter från några som är i en mer objektiv position än jag själv!
HA´WAY THE LADS!
