Derby – Plymouth 2-1
Poängen såg länge ut att delas mellan The Rams & The Pilgrims på Pride Park men efter en sista-minuten-offensiv från Derby med tre efterföljande hörnor kunde All-Derby-Addison forcera in slutresultatet med matchens sista bolltouch.
Inför dagens match fanns ett otal möjliga laguppställningar och spelarvalsalternativ att välja mellan. Därför blev det för många en överraskning att Nigel Clough valde uppställningen 4-5-1 med Davies som ensam toppforward och Hulse på bänken. Varför Clough gjorde det återkommer vi till. Laget formerades i alla fall enligt följande:
Bywater; Connolly, Addison, Buxton, Moxey; Croft (Commons), Livermore (Green), Savage, Pearson, Teale; Davies (Hulse).
Plymouth startelva var även den till viss del nykomponerad där Kari Arnason tog plats I backlinjen:
Larrieu; McNamee, Arnason, Seip, Sawyer; Judge, Duguid, Fletcher, Paterson; Mackie, Fallon.
Gästerna inledde matchen klart hetast och Derby såg en aning vilsna ut på sin egen hemmaplan. Redan efter dryga kvarten resulterade spelövertaget då Jamie Mackie centralt löpte ifrån något saktfärdiga Buxton och avfyrade ett skott som träffade stolproten. När returen skulle förvaltas kom Buxtons tackling och domaren pekade, helt korrekt, på straffpunkten. Judge klev fram och placerade. hur säkert som helst, in ledningsmålet högt och vid sidan om en chanslös Bywater.
Förutom lite försök på fasta situationer hade Derby anmärkningsvärt svårt att skapa några direkta farligheter under första halvlek. Gästernas offensiv var betydligt potentare och allt som oftast kunde endast hårt försvarsarbete hålla Derby kvar i matchen. Strax innan halvtidsvilan kom, tämligen ologiskt, det kvitteringsmål som Derby så väl behövde men vid tidpunkten absolut inte förtjänade. Davies hade arbetat föredömligt och naglat fast bollen på offensiv planhalva. I sedvanlig ordning blev han nergjord av motståndarförsvaret och Derby kunde flytta upp sina positioner. Teale slog en frispark djupt in i motståndarboxen och Davies nådde högst. Bollen rensade dock av Larrieu men inte bättre än att Savage kunde skicka tillbaka den in i boxen. Där inne letade den sig fram till syndabocken Buxton som revanscherade sig genom att forcera in kvitteringen. Målet gav Derby råg i ryggen och måste ha kommit som en första käftsmäll för gästerna. Men det skulle komma fler sådana för Plymouth del visade det sig.
Andra halvlek inleddes med att företagsamme Davies tvingades utgå med vad som förfaller vara ett skadat knä. Hur mycket otur kan vårt löfte från Tranmere ha egentligen? Han kämpar och sliter, gör mål och assist, vinner frisparkar och nickduellar men sluter i regel upp bland övriga talanger på skadelistan. Måtte det denna gång inte vara för allvarligt, men med tanke på bandageringen från knä till ankel verkar det som att Forest slipper forwarden i kommande möte.
I övrigt var halvleken ett ställningskrig mellan två tappert kämpande försvar som vägrade förlora. Under sista minuten på ordinarie matchtid borde Mackie ha avgjort till gästernas favör men en paradräddning av trogne och allt mer stabile Bywater räddade Derbys poäng denna afton och utdelade käftsmäll nummer två till Plymouth. Under en sista desperat hemmaoffensiv skrapade Derby fram inte färre än tre hörnor och på den sista nådde Addison högst efter missförstånd i Plymouthförsvaret. Målet kom som en tredje, knockande, käftsmäll för Pilgrims och segern var ett faktum. Laget behöver dock inte be om ursäkt för poängen, det kunde slutat hur som helt men The Rams kämpade bäst och det är under sådana förhållanden som lagkänsla och karaktär utformas.
Varför Nigel Clough valde att placera bl. a. Barker, Leacock, Green, Hulse och Commons på bänken var till en början en gåta men så sakteliga börjar övertygelsen om att han har Forestmatchen i sikte växa fram. Förmodligen kommer inte Buxton, som faktiskt ännu inte växt i CCC-kostymen, hålla en spelsugen Barker utanför startelvan längre. Vidare ville troligen Nigel ha fullt friska Commons, Hulse, och Green i matchen mot ärkerivalen. Om så var fallet bugar jag ödmjukt för vågad och framgångsrik coachning. I annat fall ställer jag mig frågande till vad Mr Clough Jr egentligen håller på med. Svaret får vi nästa helg, nu suger vi på denna karamell i veckan.
Alltid Derby!
