Det är Sven-Gunnar Larssons fel!
Hur kan du hålla på Leicester? Varför Leicester? Ja, det är frågor som slängts i ansiktet på mig när det snackats engelsk fotboll. Naturligtvis finns det en förklaring - det är Sven-Gunnars fel!
Jag föddes i mitten av sextiotalet och hade ett brinnande idrottsintresse alltsedan barnsben. Fotboll i allmänhet, men målvakter i synnerhet. Sparkades det boll på skolrasterna, så nog stod jag mellan stolparna och det med Örebro SK´s keeper Sven-Gunnar Larsson som idol och föredöme. Detta var alltså i början av 70-talet och för mig var han den störste. En sån som Ronnie Hellström fick mig knappt att höja på ögonbrynen, Göran Hagberg var en parentes och Kjell Uppling, Ulf Blomberg m fl naturligtvis alla duktiga, men aldrig i närheten av den störste - Sven-Gunnar! Mitt första riktiga tv-minne var Sveriges bortamatch mot Ungern 1973. Jag satt således klistrad framför tv´n i den enormt viktiga VM-kvalmatchen inför fotbolls-VM -74. En fantastisk match och visst var Ove Grahns inlägg klockrent, Ralf Edströms nick ett under av precision - men mest av allt minns jag Sven-Gunnar mellan stolparna. I mitt sinne helt outstanding och mannen som räddade matchen till Sverige och skickade oss raka vägen till fotbolls-VM -74 i Västtyskland.
Allt, nåja, nästan allt, i tillvaron handlade således om målvakter. Det är väl någonstans kring 10-årsåldern som blickarna började riktas västerut, mot de brittiska öarna och East Midlands. Där fanns det nämligen en rätt så anonym klubb, i de för mig märkliga finska färgerna blått och vitt, som fostrade målvaktstalanger mer eller mindre på löpande band. Herregud, jag insåg snart att Leicester Citys Gordon Banks vann VM-et åt England -66, att Peter Shilton blev en värdig arvtagare och just denna tid, alltså runt mitten av -70-talet, så var det rätt mycket snack om en målvaktstalang vid namn Mark Wallington. Allt detta räckte för mig. Jag var fast. Först Sven-Gunnar här hemma och nu Mark Wallington i England. Båda stora målvakter, men även stora profiler. Sedan spelade det egentligen ingen större roll att det fanns en Clemence i Liverpool, en Corrigan i Manchester City och en Jennings i Tottenham. Nu var det målvaktsplantskolan nr 1 - alltså Leicester City - som gällde!
Det var alltså ungefär så här som mitt intresse för Leicester City tog sin början. Med målvakterna. Efter Wallington, som abonnerade på målvaktströjan i hela 15 säsonger, så följde förstås flera profiler. Ian Andrews, förstås, och självklart också den briljante Kasey Keller. På senare år har klubbens målvaktsprofiler inte bara blivit färre, men tyvärr också sämre.
Sven-Gunnar Larsson då? Vad hände med honom? Efter åren i Örebro SK och det svenska landslaget så kom tyvärr det som drabbar så gott som alla idrottsmän, även de största, nämligen att bli alltmer bortglömda. Minns jag rätt så tror jag mig dock någonstans ha läst att han varit verksam som målvaktstränare i Karlslunds IF. Just den klubben som fostrade landslagsmålvakten i U16, Oscar Jansson, som numera tillhör Tottenham (men f n utlånad till Exeter City). Sven-Gunnar Larsson sätter m a o fortfarande avtryck...
