-
Spurs jagar första segern
Tottenhams sista match innan oktobers landskampsuppehåll blir en riktigt tuff uppgift. Trots att Bolton får ses som ett högst mänskligt motstånd har Spurs aldrig vunnit en ligamatch på Reebok Stadium.
Säsongen 95/96 gjorde Bolton comeback i högsta serien efter en lång tids frånvaro. Spurs vann pliktskyldigt den vintern mot nykomlingarna på gamla Burnden Park. Året därpå flyttade Bolton in i nybyggda Reebok Stadium – som sakta men säkert utvecklats till rena skräckarenan för vår del. På nio besök under tolv år har Spurs totalt bara fått med sig t-r-e poäng hem till huvudstaden. Enda undantaget från mönstret var en ligacupmatch för fem år sedan som Spurs vann efter förlängning.
Så förutsägbart att spelarna somnar
Fjolårets möte slutade precis som vanligt. Trots att Darren Bent kom in i andra halvlek och förvandlade ett 0-2-underläge till 2-2 var det hemmalaget och Kevin Davies som skulle skratta sist. Harry Redknapp kan fortfarande hålla sig från skratt, särskilt när han tänker tillbaka på den attityd som några av spelarna i truppen uppvisade under den kvällen:
I remember looking at the bench and I think two of them were asleep. They had hats pulled down and blankets over them. I said, 'I'm sorry to drag you up here, I know it's cold and you could be at home with the missus having a cup of tea. It's hard for 30 grand a week to watch a game.'
Deras spel eller vårat?
Förklaringen till de bedrövliga resultaten handlar förmodligen om lika delar psykologi som spelstil. Spurs med sina många småväxta tekniker har aldrig trivts bra mot lag som använder ett hårt, fysiskt, stundtals nästan elakt spel. Ibland har spelarna sprungit och gömt sig, ibland har gaffern försökt bjuda motståndarna på sin egen medicin (minns exempelvis hur Spurs köttade på med tre defensiva mittfältare mot Wigan i vintras). Det bästa borde ändå vara att försöka hålla fast vid sitt eget grundspel – även om det av någon anledning är svårare borta än hemma.
En titt på motståndet
Bolton har startat säsongen ungefär som förväntat. Sju poäng efter sex omgångar gör att klubben har god marginal till Europacupplatser såväl som nedflyttningsstrecket. Märkligt nog har segrarna kommit ute på vägarna, hemma har laget bara tagit en enda poäng på tre matcher. Så lägligt då att de nu får möta sitt favoritmotstånd. Anmärkningsvärt är också att alla deras åtta ligamål har blivit till i samband med fasta situationer. Saknas gör Joey O’Brien, välbekante Sean Davis och olyckan Johan Elmander. Istället får vi se upp med Tamir Cohen (tre mål hittills), koreanske talangen Lee Chung-Yong samt Kevin Davies, som alltid ställer till med trubbel då Tottenham står för motståndet.
Konkurrens centralt
Läget i Spurs ser ut ungefär som det gjort den senaste tiden. Utöver de långtidsskadade finns frågetecken för Jermain Defoe (hand), Roman Pavlyuchenko (häl) och Ledley King (knäsena). Däremot borde Michael Dawson vara redo för nittio minuter och hans styrka i luftrummet bör komma väl till användning. En intressant fråga är hur Tom Huddlestone kommer att användas. Under säsongen har han fått hoppa in som hjälpgumma där luckor funnits, men nu är det trångt både i försvaret och på mitten. Petar han någon av de mer positionsfasta spelarna eller blir det mössa och filt på bänken?
