Landslagsfotboll ÄR fotboll!
När jag först kom på idén till den här artikeln var jag sur och trumpen och därför skulle artikeln också präglas av den känslan jag hade i kroppen. Det kommer bli svårt nu när jag precis vaknat till väder som påminner lite om våren så här på höstkanten. Men nu var det ju inte det vi skulle prata om. Jag har en stigande oro att den landslagsfotbollen vi idag känner till kommer dö ut i intresse och om det fortsätter så här så kan landslagsfotbollen snart se ut som...usch, jag vill inte säga sånna hemska ord...Landslagshockey!
Premier League är nu igång igen och tro mig, ingen är gladare än jag. Jag har laddat upp lite för det här sedan igår (Fredag) och var uppe lite tidigare än tuppen i morse för att uppdatera mig om allt som hänt kring Premier League innan matchen senare kommer börja. Detta gjorde jag med glädje även fast gårdagens långdragna synder i form av en sen och hård fest hade givit min skalle en baksmälla av Belsebubs mått.
Detta ignorerade jag och trallade in här på svenskafans.com för att se om något nytt hade hänt under natten, det hade det inte, men jag möttes av något som skadade mitt onyttigt konservativa hjärta hårt. Nästan alla artiklar började med, "Så var det slut på det tråkiga landslagsuppehållet".
Jag blev stel och kunde inte i min vildaste fantasi förstå vad de menade. Dock vet jag att mitt fotbollsintresse är väldigt konservativt och nära barnalikt naivt, jag tycker allt med det är kul, men jag brinner allra mest för just landslagsfotbollen.
Jag ska dock inte sitta och hävda att jag inte förstår alls var grunden till pöbelns ilska kommer ifrån. Jag liksom alla andra vill se sitt favoritlag i ligafotbollen helst året runt och får man inte det så kommer man bli sur. Det är lite som att vara kaffeberoende...eller narkotikaberoende, det beror lite på om du sitter hemma i köket eller på plattan i Stockholm. I vilket fall så kommer just landslagsuppehållet som ett avbrott i dina kafferutiner. Du måste dra till jobbet utan ditt kaffe och sedermera som en naturlig följd är hela din dag förstörd och du pissar ner stämningen både för dig själv och folk i din omgivning.
Var det där rätt? För jag sa bara att jag kunde kanske förstå men jag har inte den där känslan själv.
När ett landslagsuppehåll kommer är det för mig som att jag nu får kaffe och inte druckit det innan. Jag får en kick av det och sitter förmodligen mer förväntansfullt än vid vilken Premier Leaguematch som helst.
Varför? För att landslagsfotboll ÄR fotboll. Varje lands bästa spelare ska mäta sina krafter mot varrandra. Pengar och annat har inte lika stor inverkan på spelartrupperna utan här finns fortfarande en liten gnutta av heder. Man spelar för sitt land och det är en förbannad skyldighet för varje spelare att bli tårögd när man drar på sig sitt lands tröja för första gången.
Om man är rejält krass kan man säga att ligan bara är en transportsträcka mellan varje landskamp men det är inget jag står för. Jag ÄLSKAR ligafotboll.
Men som sagt, jag har en viss förståelse men tyckte trotts det att det var viktigt att skriva artiklen just för jag ser allt mer kids som skiter i landslagsfotbollen. Kommer den kulturen växa sig stark så ser vi snart samma klimat inom fotbollen som finns i den hädiska sporten hockey där landslagen bara är ett deppigt skämt så länge det inte rör sig om OS och VM....förlåt mig, stryk VM, det är ju numera ett skämt med.
Jag är dock inte orolig inom den närmsta framtiden. Landslagen lockar fortfarande fulla läktare och kommer göra så i decenier framöver. Jag bara undrar hur det blir efter det.
Dock kräver jag inte att alla ska dela min barnsliga förtjusning - som för all del inte är unik- för landslagsfotboll.Jag ville bara göra min röst hörd. Nu ska jag gå och hänga upp min nybestälda Algeriska landslagsdräkt på väggen, den får hänga brevid Kaizer Cheifs hemmaställ.
Ha det fint!
