Falks funderingar: Swingin' Chelsea?
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
Millwalls "They hate us, we do not care" är klassiska klyschor om indoktrinerade fans, som tycker de kan göra vad som helst och inte bry sig om vad andra tycker. Visst, det är upp till var och en att debattera detta. Själv är jag inte mycket för det. Jag ser inte meningen i att gå runt och vara avskydd hela tiden. Hur kul är det? Chelsea är på väg dit och jag tycker det är synd. Chelsea är en trevlig klubb i Londons charmigaste område och med en härlig kultur, historia och omgivning. King's Road och Sloane Square. Makalöst område. "Swingin' Chelsea" i slutet av 60-talet och början av 70-talet med Bonetti, Choper Harris, Hudson, Hutchison, Webb, Osgood var en fantastisk årgång med spelarprofiler utöver det vanliga. Laget vann cupvinnarcupen och var minsann i Åtvidaberg och levde rövare vid ett tillfälle. Det var charm, det var klackar i taket och det var ett lag man kunde ta till sitt hjärta. Likaså laget som Chelsea byggde upp under slutet av 90-talet med Zola, Petrescu, Vialli, Desailly, Leboeuf och andra. Chelsea var jobbiga att möta, men det var ett lag med charm och en individualism. Jag kan tänka mig att laget fick många fans under den tiden också.
Om man då jämför med det monster som skapats nu. Laget är skapat av pengar och pengar. En stor och rik ägare har i princip köpt ihop ett lag av världsklass. Charmen, ödmjukheten och det leende som fanns runt Chelsea är som bortblåst och ifrån att vara ett lag som många andra fans tyckte var ganska charmigt och kunde uppskatta, så har det blivit ett lag som många avskyr. Till detta transferdiskussionerna kring Kakuta, Mikel med flera, Laget har naturligtvis fått många opportuna fans under denna tid. Jag är övertygad om att när ryssen drar undan sina pengar, så kommer laget att falla och då minskar fanskaran radikalt. Jag kan också tänka mig att många av hard-core fansen idag med minskande glädje ser på hur deras älskade bygge har förvandlats till ett rovdjur. Det är tråkigt och jag kan sakna det Chelsea, som man en gång tyckte var trevligt att titta på och där kulturen runt omkring laget bestod av charm och livsglädje.
"They hate us, we do not care" är lite stämpeln på laget idag. ManCity håller på att bli ett liknande lag tyvärr. Men till Chelsea igen. Få andra fans idag säger gillande ord om Chelsea, även fast laget idag har flertalet helt fantastiska spelare. Essien, Drogba, Lampard, Cech, Ballack med flera. Världsspelare allihopa med makalösa egenskaper. Men tyvärr har de hamnat i ett kollektiv, där föreningen och supportrar svarar all klagan med ett uppsträckt långfinger. Som fans av fotbollen tycker jag det är synd. Arsenal må vara illa omtyckt här och var, men jag är fullständigt övertygad om att det är lättare att prata fotboll med andra fans och vara Arsenalsupporter än att vara Chelseasupporter. Gunners står fortfarande- om internationellt, utan engelsmän-för en rakare dialog, en icke-articifiell pitch än högkommersiella Chelsea. Sedan har Gunners andra saker, som fans stör sig på. Wenger är inte poppis överallt exempelvis, men samtidigt sneglar de flesta på gubben och säger "hur gör han? hur tar han fram dessa talanger, år-efter-år.."
Det är match idag. Det är kamp på planen, det är kamp på läktaren. Jag ser fram emot en ärlig kamp, en hård kamp. Ingen brutal kamp, som det var i Carling Cup-finalen för några år sedan, utan en ärlig och härlig kamp. Må bästa lag vinna.
