- -
Spurs slängde bort segern
Tottenham var efter lördagens matcher piskade att vinna borta mot Everton för att hålla jämna steg med övriga lag i toppen. Men trots fint spel, en välförtjänt ledning och flertalet chanser att spika igen kistan får laget åka hem till London med bara en poäng i bagaget.
Jaha. Jaja. 2-2 borta mot Everton är inget dåligt resultat i sig, men som händelserna utvecklades känns det rätt tomt nu. Det som kunnat vara en behaglig söndagseftermiddag förvandlades till ett avslöjande karaktärstest – och ingen examinator i världen kan ge Spurs annat än underkänt.
Mållöst men känsloladdat
Det började nog så trevligt. Redknapp bjöd upp till dans med samma elva som startade mot Aston Villa senast, Moyes skickade ut de få pigga adepter han har kvar och i första halvleken bytte lagen chanser med varandra. Crouch, Defoe och Lennon hotade Howard medan hemmalagets Jô hade flera möjligheter utan att riktigt få ordning på fötterna. Efter hand kom första halvlek att handla mer om kampsport än fotboll, och ett antal hetsiga situationer ledde till fyra gula kort. Rodwell mejade ner Kranjcar, Dawson tog Cahill bakifrån, Assou-Ekotto och Fellaini hade sin egen lilla uppgörelse. Just Spurs vänsterback var något övertänd och byttes ut i halvtidsvilan.
Drömstart i andra
Andra halvlek inleddes med en smäll. Med bara minuten spelad fick Lennon på ett riktigt smörinlägg till Defoe, som tog sig mellan mittbackarna och styrde upp bollen i nättaket. Kvarten senare var ledningen fördubblad. I samband med en hörna lyckades kapten Dawson ta sig runt sin försvarare och mycket tjusigt språngnicka in bollen vid bortre stolpen. Efter målet hade Spurs flera chanser att definitivt säkra vinsten. Bale slog en frispark tätt utanför och Crouch missade ett friläge efter en fin genomskärare från Kranjcar.
Som förvandlades till mardröm
Istället var det Everton som skulle visa styrka. Med halvtimmen kvar spelade Moyes ut sitt trumfkort då han slängde in Saha och Yakubu och satsade allt framåt. Efter ett tag fick man utdelning. Det började med högerbacken Coleman som tog sig runt på kanten och spelade in en boll som Saha smällde in i nät, inte olikt Defoes öppningsmål. Tio minuter senare kom kvitteringen. Everton fick in bollen från vänsterkanten, förbi hela försvaret och fram till födelsedagspojken Cahill, som knästående kunde nicka i mål. Oavgjort kändes faktiskt rättvist, då Spurs slutat spela medan Everton slet som djur för att nå poäng.
Sämst när det gäller
Everton fortsatte att trycka på medan Spurs rensade i panik. Ett hemmamål hängde verkligen i luften. Men istället var det gästerna som skulle få en sista gyllene chans att avgöra matchen. På stopptid nickade Crouch ner en höjdboll mot den framrusande Palacios, som bryskt trycktes omkull av Hibbert. Domaren tvekade inte utan pekade mot straffpunkten. Samtidigt vred sig Palacios i plågor och tvingades bäras ut på bår. Skadan innebar att Defoe fick tre minuter på sig att fundera var han skulle placera straffen. Vad han kom fram till? Att slå den löst i mitten av målet, så att Howard enkelt kunde rädda med benen. Och så var den segern förlorad.
Mål: 0–1 Defoe (46), 0–2 Dawson (58), 1–2 Saha (77), 2–2 Cahill (86)
Matchens lirare:
+++ Lennon
+++ Dawson
+++ Defoe
