Falks funderingar: En kall december i Nordengland kan trycka ned det mesta
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
Helt säkert är att det måste göra ganska ont att möta Burnley. Laget är så där härligt engelskt gräsrots- och arbetarklasslag. Förstå mig rätt där. Det känns som om de kommit upp ur gruvorna, ätit gnejs, lyft en traktor på vägen till matchen och sedan mött Gunners. helylle, kraft och svårforcerat. Gunners har historiskt alltid haft svårt att spela mot lag, som egentligen inte har någon spelidé och bara vägrar gå på upprullningar, snabba kontringar och väggspel. genom åren har vi haft det märkligt svårt mot lag som Bolton, Sheffield United, Blackburn, Wigan. Bollarna har studsat mot en oforcerbar mur och har vi haft riktigt otur, så har vi åkt ifrån matcherna tomhänta. Då är det lättare att spela mot lag som har en spelidé, som satsar mot Europeiskt spel med europeiska influenser. Då är det rörligare, det är tekniskare och Arsenals grabbar vaknar till liv och det är lite klapp-klapp.
Det tarvar sin man att vara beredd på vad som väntar när man åker till en bortamatch i Lancashire eller Teeside. Regnet blåser in från havet, publiken är "in your face", det är huvdstadslaget-det stora mäktiga - mot kusinen från landet, det är pengar mot krita. Det måste vara ohyggligt svårt att hitta sin roll i matcher som dessa. Nasri, Vela, Eduardo exempelvis. Spelare som är vana vid lite ytor, snabba bollförflyttningar. De kommer väldigt sällan till sitt rätt i dessa matcher och det är naturligtvis en vanesak att spela i dessa omgivningar. Samtidigt möter man ett lag, som vässat alla vapen man har hittat. Vidare var Gunners på turné. Liverpool i söndags tog på krafterna och laget har en hel del skdaor. Silvestre på vänsterbacken var back nummer fyra på den platsen. Sedan gick Fabregas sönder.
Varför orerar jag ni om detta? Jo, det finns naturliga orsaker bakom 1-1 mot Burnley. Vermaelens blunder, Visst. han borde fixat det, men ändå. Det är i matcher som dessa, som Gunners är allra sämst. Dessa motstånd passar oss ohyggligt dåligt. Fan, så mycket lättare att åka till Spurs, Aston Villa, Sunderland egentligen, där mixen internationellt/engelskt finns och ambitionsnivån är Europa. Burnley är ett charmigt lag. Jag tycker faktiskt det. . När jag tänker tillbaka på de spelare som kommit ur laget, så blir jag lätt nostalgisk. Men de krigar för sin existens.1-1 mot Burnley är ingen katastrof. Inte alls. Jag är inte säker på att det hade blivit mycket annorlunda med van Persie&co i laget. 1-1 gav 4 pinnar på två bortamatcher. Vi tappade inte på Chelsea; vi ligger 8 poäng efter med en match mindre. Vinner vi så den, så är vi fem efter, med 20 matcher kvar att spela. är ligan körd? Ingalunda. Är det svårt att hämta upp? Jodå, förvisso, men under kan ske. Vem kunde ana att Everton skulle spela 3-3 mot Chelsea på "the Bridge", vem kunde ana att Agbonlahor skulle vara segerskytt på Old Trafford? Liganmommer att avgöras i vinterpausen. Runt jul-nyår och i och med starten av ANC. Hur förkraftar lagen detta och spelcschemat med FA-cup, omspel, Champions League?
Avslutar med Theo Walcott. Visst; killen har varit skadad en tid och håller på att bygga upp sig, men långsamt börjar väl tålamodet att tryta. man kan tycka att "va fan han är bara 20", men samtidigt så ser jag honom gå samma väg som Milner, Lennon och andra ynglingar som kom fram tidigt. Walcott är en gudabenådad spelare; men väldigt sällan. Lika ofta som solförmörkelser. Snabb, kvick, men han kan ju inte bara leva på det. Jag gör vlite avbön för att han faktiskt varit skadad en längre tid och knappt är uppe i matchtempo, men jag vill se explosioner, löpningar, världsklass; annars faller han in i tjock engelsk mylla och därifrån kan han inte prestera.
