Gästkrönikan: Livet som Sunderlandsupporter
En vacker sommardag 1999 gjorde jag mitt tuffaste val här i livet, nämligen vilket fotbollslag jag skulle hålla på för resten av mitt liv. Jag kollade i tidningen hur lagen i engelska Premier League hade köpt och sålt spelare under det öppna transferfönstret. Skuggade igenom texterna men fastnade abrupt på att min favoritspelare Steve Bould lämnat Arsenal för att spela för Sunderland. I samma kolumn såg jag att Stefan Schwarz också hade tillkommit till den nordöstra klubben.
Jag var fast och jag valde ett lag jag aldrig hört talas om innan. I bara farten blev jag medlem i en norsk supporterklubb. Via en kontakt beställde jag Sunderlandprodukter. När jag såg denna randiga matchtröja i kulörerna vit och röd så blev jag kär.
Den första matchen skulle spelas på Stamford Bridge mot Chelsea. Laddad till tänderna så omvandlades allt till sorgsen ångest. Chelsea krossade Sunderland med 4-0. Då satt jag där i tevesoffan och undrade vad jag just upplevt. Det skulle visa sig vara premiärnerver. För sedan vände allt och vi gjorde den bästa Premier Leaguesäsongen någonsin genom att komma på en sjunde plats. Chelsea kom upp till nordöst och fick känna på revanschlustarna och se sig besegrade med 4-1. Våra bittra rivaler Newcastle besegrades på självaste St James´ Park.
Niall Quinn och Kevin Phillips var tongivande i anfallet. Kevin Phillips gjorde en makalös säsong och forwarden mäktade med trettio mål och vann guldskon som den bäste målgöraren i Europa.
Andra säsongen blev en repris av den förra och sjundeplatsen var parkerad.
Det var först den tredje säsongen man insåg vart allting höll på att bära. Med endast fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket och den fjärde säsongen blev det en jumboplats. Dalgången fortsatte i den engelska andradivisionen Championship i två långa år. När Sunderland var tillbaka i Premier League så bjöd de oss supportrar på ett bottenrekord på femton poäng som tack och lov slogs av Derby.
Charmen med Sunderland är att vi supportrar aldrig kan luta oss tillbaka och njuta av vårat lag. För antingen krigar man i bottenträsket av Premier Leagues sista omgång eller så är man upp och ner i Championship. Stadium of Light kokar varje hemmamatch och man älskar när 50 000 människor bara skriker och brölar fram laget när det brinner som mest i tabellen. I den ekonomiska krisen sänkte styrelsen biljettpriserna så att barnfamiljerna kunde komma och heja.
Framtiden ser positiv ut nu när en amerikansk ägare kommit in med kapital i klubben. Det bästa är att vår nuvarande ordförande Niall Quinn har fortsatt allt ansvar för klubben. I somras köptes tongivande landslagmän in och förhoppningarna är höga men som Sunderlandsupporter måste man vara beredd på det värsta.
Steve Bould var anledningen till mitt val av klubb men han gjorde bara en säsong i klubben på grund av sina tåproblem. När han hade lagt av så satt man där i sin randiga fotbollströja med ett livstidskontrakt.
Favoritelvan
Målvakt – Craig Gordon
Högerback – Chris Makin
Mittbackar – Steve Bould och Kevin Ball
Vänsterback – Michael Gray
Högermittfältare – Nicky Summerbee
Centrala Mittfältare – Alex Rae och Stefan Schwarz
Vänstermittfältare – Andy Reid
Anfallare – Niall Quinn och Kenwyne Jones
