Falks funderingar: Ett tjeckt inhopp gav hopp
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
Själv är jag så gammal att jag minns Gelsenkirchen. Det är vad jag kallar snömatch. Sedan minns jag en match i Göteborg när mitt gamla lag var på träningsläger och mötte Warta på Heden. Det snöade, regnade och haglade. Framför allt så blåste det. Jag frös som en isbjörn utan päls på min högerkant. Främst minns jag dock efterfesten på Hotell Opalen, då jag stod i samma hiss som Jonny Ekström. Det var stort. Han minns det än. Han måste gjort det. Efter en homoerotisk kärleksförklaring om hur jävla bra han var i matchen mot Aberdeen 1986 så såg han på mig ungefär som en höna hittar ett frö efter att ha varit på ett isflak i en månad. Lite hungrig, lite svävande. Det hade kunnat ha blivit han och jag. Om jag inte hade försökt klippa av en lock. Då sprang han...snabbt. Själv stod jag kvar där med en kärleksfull blick, ett minne av ett blåsigt Heden och funderade på vilken våning baren låg på...
Undrar just om man kan få klippa av en lock på Rosickys hår eller sitta och leta små Ahlgrens bilar i Diabys självfall. Dessa gossar gjorde i alla fall dagen för mig. 2-2 mot Everton. En pinne i alla fall. Det hade kunnat ha blivit noll och borde naturligtvis ha varit tre, men man skall aldrig räkna bort Everton, som när de får till det är ett riktigt otäckt team att möta. Det räcker med att säga Osman, Fellaini, Cahill och Neville. Jag mår metafysiskt illa och måste ta injektioner för att få min metabolism i rätt nivå igen. Everton och Moyes är tunga att möta. Det gör ont och de slår igen butiken. Naturligtvis går det lättare för Everton när motståndarlaget bestämt sig för att använda sig av en icke-angrepps-pakt. Varför just denna dag? Varför bestämma sig för att leka kurragömma just denna dag på Emirates.? När Denilson, Diaby eller Nasri har bollen, så kan inte Eduardo eller Arshavin leka kurragömma. Inte nu. Eduardo kan ha gjort århundradets plattmatch. Finns ett diplom att hämta på redaktionens kontor. Han hade inte skrämt ett mjölkpaket denna kväll. Till och med snöflingorna garvade under sin färd ned mot marken. Rosicky kvitterade. Käckt inhopp av honom även fast han egentligen också var ganska hopplös. Hur många bollar spelade han inte bort. han låg i princip bakom Pienaars mål till 2-1 efter ännu en kompispassning i bröstet på motståndarna. Att han sedan gjorde 2-2 var skönt. Det var lite revansch där.
Bevisade 2-2 något? Mycket. Vi är svårslagna, laget har en oerhörd moral och det kan komma mål från vilka håll som helst. Intressant att skåda var den offensiv som grabbarna bitvis bjöd på. Både före och efter1-2 så var det som Stalingrad på 40-talet. En belägring av guds nåde. Till slut kom kvitteringen. Vi tog en poäng och när vi nu räknar ihop status, så har vi 20 matcher och 42 poäng. Tre poäng sämre än Chelsea med samma matcher spelade. Galant. En poäng på Emirates mot Everton. Skall vi vara nöjda? Nej; absolut inte, det var tre säkra från början; framför allt efter slakten på Goodison Park, men såsom matchen spelades och förlöpte med inga målchanser för Gunners och säkert försvarsspel från the Toffees, så tackar vi för pinnen som kom in och att laget reste sig två gånger. 53 mål på 20 matcher är bra. 23 insläppta på lika många är mindre bra.
Snömatcher i London. Det var inte igår. Som tur är har tekniken förändrats något sedan de gamla tipsextratiderna, då man satt och väntade på Gunners-Wolves och helt plötsligt fick se Charlton-Bristol och en kommentator, som satt och hackade i en bar och försökte få kontakt med omvärlden. Jag gillar dock snö. Påminner mig om Heden i Göteborg och en viss Jonny Bråttom. Han hade behövts idag.
