Falks funderingar: ... att gunga sin själ i en hammock
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
En dag efter Ramseys onödiga och tråkiga skada så hamnar man på hotell i Swindon. En engelsk småstad, hyfsat skitig, hyfsat meningslös och när man anländer till hotellet på kvällen, så dundrar det centrala diskoteket för fullt med Rihannas "Rudeboy" och jag ser mängder av banjospelande enegelska ungdomar som är "ap-raka", söker bråk och som senare på kvällen blev arresterade av den lokala "neighbouring Police".
Det ger perspektiv. Man vänjer sig vid vardagen, inser att det är så här England är och varför spelare som Shawcross, Tiny Taylor, Rooney, Terry och andra skapas. Så kliver man in på puben, "Wetherspoon"; ett par goda "Ramsbury's"glider ner i strupen; det är tomt, det är kalt; utanför hörs en småfet transvestit sjunga karaoke(jojho, ni skulle se honom...) och så ser man på TCV att Rooney har avgjort Carling Cup. Då kommer hela helvetet tillbaka igen. Hade precis glömt bort Ramsey; nästan. Så vinner Rooney cupen åt ManU. Fick precis innan matchen ett SMS från en kompis från Birmingham. "At the game. We will beat the mancunian fuckers." Tyvärr inte. Rooney är hemsk. Som tur är för omvärlden så spelar han fotboll och inte skriver litteratur. Det är lättare att förstå mål än en massa "X" i texter och kör verbböjningar ingen jävel fattar.
Skysports passerar förbi; man är fortfarande lite däven efter Carling Cup, Ramseys skada, men så kommer glädjen ändå. Innan man somnar. På BBc 2 så rullas en "Match of the Day" med studiegäster; Lee Dixon och Martin Keown. Två legender kommer emot mig innan jag somnar och det är som att krypa in i ett hav med bomull. Mjukt, skönt och det är väldigt skyddat. Tänk er att somna och lyssna på Dixon och Keown. Det blir inte mycket bätttre. De kan få klappa mig på huvudet, sjunga en vaggsång, ta hand om mina barn, gulla med mig. Som - för att citera Hansson& DeWolfe United - "att gunga sin själ i en hammock.."
