Falks funderingar: Om Comebacker, änglar och hjältar
Arsenal-redaktionens Magnus Falk funderar kring allt som rör the Gunners.
Det finns dagar i livet när allt är på väg att förstöras, men då en räddande ängel kliver fram. Det finns dagar i livet när man är stolt över sitt Arsenal, så stolt över att vara fan.
Det finns dagar i livet som förändrar en som människa.
Denna dag var i går.
Den räddande ängeln hette Theo Walcott. Oförklarligt men sant. Gunners var på väg likt på drift som ett skepp utan kapten. Som Svarta pärlan utan Jack Sparrow. Barcelona hade fram till strax efter timmen gjort allt rätt. Första halvleken var ett oerhört bombardemang. En belägring. Som 700 dagar vid Stalingrad. Det sköts från alla håll och kanter och den mycket otrolige räddaren Almunia stod i vägen för allt. Jag som skrivit "Sälj Almunia" över hela Östergötland, höll på att svälja min stolthet. Barcelona gjorde allt rätt. De ägde mittfältet, de rullade bollarna förbi Fabregas, de utnyttjade det faktum att Song-Vermaelen inte är samspelta, de tog sig runt på kanterna och var som terriers när Gunners hade bollen. Så fort Gunners försökte bygga upp ett spel, så samlades de Xavi, Busquets, Keita, Pedro. En oerhörd taktisk vinst. Gunner var ingenstans förutom ett par genombrottsförsök av Nasri där viss panik spred sig framför Valdés.
Naturligtvis skulle Almunia göra sitt patenterade misstag. Vad skall han ut där och göra? Zlatan skulle sen visa att han är en världsspelare med att resolut dunka upp 2-0 när Song och Vermaelen var i en djup diskussion om vem som tog djupet. Gunners-skeppet lossnade från förtöjningen och hade det inte varit hopplöst förlorat innan, med en besättning som kastat sig i vattnet, så var det hopplöst förlorat nu. 0-2 hemma på Emirates och skeppet drev hopplöst mot en kantring och ett öde i misär.
Men, men. Upp ur havsdjupet, eller från himlen eller kanske från avbytarbänken dök Theo Walcott upp. Som skjuten ur en kanon så gjorde han precis det som förväntas av honom. Han sprang. Med eller utan boll. Han fullständigt lemlästade Maxwell på kanten, som mest påminde om det kaffemärke han fått sitt namn efter. Walcott sprang i "Maxwell House". Detta störde Barcelona något operhört, som slutade spela efter 2-0. De gjorde generalfelet att sluta spela, säkra hemåt och då kopplade helt plötsligt Gunners greppet om matchen. Fabregas, Diaby, Nasri, Sagna , Clichy, Denilson. De fick mer boll. Mer tid med bollen, mer tid att låta ytterbackarna komma upp. Eboué var exempelvis strålande på sin kant med sina löpningar och gav Walcott understöd. Walcott gör mål. Ett mål som Valdés egentligen bör ta, tycker jag och sedan kvitterar Fábregas på straff. Nichlas Bendtner var en katastrof i första halvlek. Återigen visade han prov på att han troligtvis sov på alla teknikpass i skolan. Sista halvtimmen var han briljant. han ligger bakom båda målen, men borde väl satt den där nicken.
Jag är stolt över klubben. Stolt över sättet de reser sig på. 2-2 ger mersmak inför fortsättningen. Tyvärr så är Fábregas sönder. Gallas sönder. Hur mår Arshavin och man såg ångesten Wenger fick när Gallas gick sönder. Han lämnar den naturlige mittbacken på bänken- campbell(så mycket för det förtroendet) och spelar Song centralt. Nu är Alexandre Song bättre än Campbell centralt anser jag, men också en världsspelare på det centrala mittfältet. Wenger har en del att tänka på till nästa vecka, men det gäller också Barcelona som kommer att tappa mittlåset Puyol-Piqué. Sedan kommer säkerligen Messi att vara annorlunda beskaffad på hemmaplan. Igår var han förhållandevis osynlig. En del boll, men skapade förvånansvärt lite.
Jag är också stolt över att vara fans och se hur fansen ger Thierry Henry en sådan ovation. Det fullständigt bultade i mitt Gunnershjärta när TH14 kliver ut på planen och jag skrek av glädje i mitt hem. Barnen kom rusande och trodde att det var en meteorit som landat i trädgården. "henry är tillbaka" sade jag med gråten i halsen. Varpå min yngste son- som har en kompis som heter just Henry- gick och tittade i köket. Att se denna ovation, denna hyllning av den störste klubben haft. Det var mäktigt.
2-2 mot Barcelona. Bara moraliskt ger detta en fantastisk "boost" för returen. Det kommer att bli hypersvårt på Camp Nou men långt ifrån omöjligt. Rubin Kazan slog Barcelona där i gruppspelet exempelvis. Camp Nou passar Gunners med de väldiga ytorna. Jag har klar tillförsikt inför denna match, men först skall vi slå Wolves i helgen och knapra in på toppen av ligan.
