Ännu en påsk i England
Två urusla Crewe-matcher, lite annan fotboll, en hemskans massa öl och en hel del tågresor blev facit den här gången.
Resan inleddes på skärtorsdagens eftermiddag då planet lyfte från Arlanda med destination Manchester. Vi landade till och med en kvart före tidtabell (tack för det SAS) och bara en dryg halvtimme senare satt jag på tåget till Liverpool som skulle bli mitt hem under de kommande fem dagarna. Hemmet hette lite närmare bestämt ”the Lord Nelson Hotel” och det ligger ett stenkast från Lime Street station. Rummet var litet men helt ok, normal halvrasslig engelsk hotellstandard. Hann med att ta ett par pints på en pub och se Benfica – Liverpool på TV tillsammans med ett gäng Liverpoolfans.
Långfredag och matchdags för Crewe. Jag tog tåget upp till Morecambe och anlände lagom till lunch. Dags för dagens första pint och som tur var fanns det en pub tvärs över gatan från stationen, hann knappt smutta på den innan mina kompisar anlände med bil. Vi rörde oss närmare arenan ju närmare avspark vi kom och efter att ha betalt £13 pund vid vändkorset (och ha fått världens största matchbiljett) så var vi inne på Christie Park. En traditionell liten arena med fyra läktare och Crewe-fansen fick stå på ståplats på ena kortsidan. Jag tänker inte skriva utförligt om matchen men man kan konstatera att Crewe ledde med 3-1 när Morecambe fick en man utvisad i samband med ett friläge och Miller lyckades slå den efterföljande straffen rätt på målvakten. Efter den missen brakade moralen och psyket ihop hos The Alex och Morecambe tog över totalt trots sina tio man. Crewe släppte in 3-2 i den 87:e minuten och på övertid kunde Morecambe både kvittera och slå in 4-3 efter erbarmerligt försvarsspel av Crewe. När slutsignalen gick så var det många Alex-fans som fördömde Darios kapacitet som manager och hela laget fick höra ett antal mindre vänliga ord. Jag åkte bil tillbaks till Liverpool med två av grabbarna, kvällen blev roligare med ett antal öl på olika puber och barer följt av en indisk curry innan John Blund kastade grus i ögonen på mig.
Påskafton och väckarklockan ringde vid 8.30, ett par koppar kaffe och några toast senare var man i hyfsad form igen och nu var det dags att ta tåget till Sheffield för att se Sheffield U – Barnsley. Efter en mycket vacker tågresa så var jag i Sheffield vid lunch, polisen hade spärrat av de flesta pubarna vid stationen och den som var öppen visade sig innehålla Barnsleys lite styggare pojkar med en miljon poliser på vakt utanför. Då jag inte ville riskera att bli marscherad till arenan med det följet så rörde jag mig in mot centrum och hittade en pub som visade Man U – Chelsea. Missade dock slutet av den matchen för jag var tvungen att ta mig till Brammal Lane (fin arena!) som låg cirka 20 minuters promenad bort. Hittade min plats på ”The Kop” bakom ena målet och slog mig ner för att bevittna en av de chansfattigaste matcher jag sett. Två målchanser för Sheff U och noll för Barnsley, en extrem typisk 0-0 match av derbykaraktär Det ”roligaste” som hände var att två mycket unga Barnsley-fans på raden bakom mig gav sig tillkänna en bit in i den andra havleken och det tog väl ca två sekunder innan tillskyndande stewards hade förpassat de två bort från läktaren följda av ett gäng äldre herrar som tydligen ville ge grabbarna en egen behandling. Kvällen avslutades ”hemma” i Liverpool med ett antal pints på diverse pubar.
Ny match väntade så på påskdagen, den här gången stod Everton – West Ham på schemat. Jag åkte upp til Goodison ganska tidigt då jag behövde hämta min matchbiljett, uppsökte därefter en pub vid namn ”the Brick” som ligger på en tvärgata ner från Goodison Rd. Jag blev dock inte kvar där länge, det ramlade nämligen in ett ganska överförfriskat sällskap som började dricka vodka och cola i kannor och man kände att atmosfären var lite spänd därinne. Jag förflyttade mig därför lite längre ner på gatan till en annan pub där jag så småningom mötte upp ”Layer Rd” och ”Colu” från Colchesters Sv Fans redaktion. Det visasde sig att de herrarna hade haft en lite mer omtumlande upplevelse inne på ”the Brick” men det får de skriva mer om. Matchen var mer spännande, Everton förde mycket av spelet utan att dominera men West Ham (ivrigt påhejat av högljudd skara bortafans) krigade på och 2-2 var fullt rättvist. Efter matchen delade jag och Colchester-killarna på en taxi ner till Lime Street där vi hann med ytterligare ett par pint innan de återvände tilll London.
Måndag och annandag påsk, ny match (Crewe – Cheltenham) väntade där jag tog tåget till Crewe så att jag var framme vid lunchtid. Träffade på mina kompisar igen, vi hann med några pints och se Yeovil – Leeds på TV innan vi begav oss till Gresty Rd. Dario hade efter debaclet i Morecambe sagt att han skulle göra ändringar i laget , därför muttrades det en hel del på läktaren när det visade sig det var exakt samma startelva som äntrade den ganska dåliga planen på Gresty Rd. Om det var dåligt i Morecambe så blev det nästan än värre mot Cheltenham, Crewes spel var som bortblåst där framförallt Miller utgjorde en speciellt dålig insats. Cheltenham tog helt rättvist ledningen på en kontring och en bit i den andra halvlken ökade ”the Robins” på till 0-2 på straff efter att den klumpige O’Donnell dragit omkull en Cheltenhamspelare på väg ut ur straffområdet. Crewe reducerade i slutminuterna via ett mål från Carl Martin (hans första ligmål i karriären) men det var för lite och för sent och för andra matchen i rad fick Dario sitt omdöme ifrågasatt som manager och laget lämnade återigen planen till ljudet av högljudda burop. Hann med en snabb pint i baren på arenan innan jag tog tåget tillbaks till Liverpool där jag fick se Newcastle fira återkomsten till Premier League efter en 3-1 seger över Sheffield United.
Jag åkte så hem på tisdagens kväll, innan jag tog tåget till Manchester så passade jag därför på att dra nytta av det hyfsat billiga pundet och shoppade en loss en del i de många butikerna i Liverpools upprustade centrum. En händelelös flygresa senare landade jag på Arlanda vid 22-tiden och tack vare en förtjusande sambo som kom och hämtade mig var jag hemma och i säng runt 23.30.
Lite intryck från resan: Om man gillar vacker natur, passa på att åka tåg mellan Liverpool och Sheffield, resan gick genom snötäckta Pennines med gröna dalar mellan de förhållandevis höga bergen. Det är alltid bra om laget man gillar har något att spela för när resan över sker, då kanske man slipper se eländet jag fick se. Ska ni äta på en indisk restaurang i England, kom ihåg att Vindaloo är VÄLDIGT starkt och att det sätter bra fart på magen. Budgettipset är annars att boka allt så långt i förväg som möjligt, allt ifrån tåg till hotell till flyg. Hej till Colchester-red, väldans kul att träffas and a big cheers to Andy, Mike and Rich!
