Resan till Jordens medelpunkt; Del 1 Förberedelser
Den 9 Maj spelar Arsenal-Fulham. Detta är berättelsen om denna resa.
Efter att ha sett Arsenal - Middlesbrough förra året på Emirates Stadium så kändes det som man ville uppleva det igen. Ergo "Operation Emirates" fick påbörjas igen. Det är ju inte alltid så lätt att få ihop det. Tre barn. En av varje kön. En sambo, resor i jobbet och en massa åtaganden till höger och vänster. Det är VM i skrika högst i Vimmerby, det är EM i att spela heliumgitarr (typ luftgitarr men man spelar efter att man supit upp sig på helium) i Karlskoga och SM i bäverbrottning i Gryts skärgård. Man måste få ihop det helt enkelt. Samtidigt har jag en son, som blir 14, som skrikit i mitt öra i fem år "pappa, jag vill se en Gunners-match". Jag har satt honom framför TVn och hoppats på att det skulle tystna, men när han passerade 12 så gick inte den "gubben" längre. Han fick då ett gäng DVD-filmer. Det höll inte länge. Det är klart grabben skall se en Gunners-match. Det ingår i en pojkes uppfostran och så kanske kan slutar upp att kalla mig gubb-j också. Det blir lite tröttsamt; "Gubb-j, kan jag få flingorna! "vad är klockan, gubbj? "Godnatt, gubbj" "kan inte du vara klasspappa, gubb-j?" Jag tog således saken i egna händer- låter perverst, är det också...och därefter pratade jag med min son och min vapendragare och redaktionskollega Jakob, med vilken jag sett de senaste Arsenal-matcherna.
Planeringen kunde börja. Frågorna tätnade. Vilken match? Hur skall vi se den? Hur tar vi oss dit? Skall vi baka sockerkaka ihop någon gång?
Planering är allt. Min gamla chef sade en gång; Det gäller att leverera saker, ty planera - det kan vilken idiot som helst. De idiotförklarade planörerna gick tillbaka till sina kontor och började spela banjo omgående. Planering är dock viktigt. Först och främst skulle jag meddela sonen att vi skulle se en match. Jag hade på ett mycket snyggt sätt gått runt frågeställningen under förra hösten. "Vafan, du vet ju att det kostar en massa pengar att åka till London. Vill du att vi skall äta flingor utan mjölk? Vet du vad din nya cykel kostade, va?(Jag sade 3000; men i själva verket köpte jag den på blocket för 200.) Tänk på dina syskon. Vi har ju knappt råd till deras skolgång. Vi håller på att bli en U-landsfamilj. London..va fan..skärp dig." Så gick jag igång. Ingen London-resa inte. Fanns inte på världskartan. Sonen förstod läget till slut. Tjatet slutade och jag bjöd honom på en match med Linköpings FC. Att jag sedan fick biljetterna på jobbet är en annan sak, men han var helnöjd att pappsen öppnat storlädret. Jag köpte till och med en korv åt honom för att visa min storsinthet.
Samtidigt vävdes en djävulsk plan. En plan med så mycket intriger och kopplingar att den troligtvis blir en Hollywood-pjäs. Jag ser framför mig hur Alexander Skarsgård spelar min son som blir så lurad av sin far(jag), som spelas av valfritt mumintroll. Jodå, jag vävde och snärjde ett litet nät. Lömsk far. Det blev jul. Det brukar bli det varje år. Jag förvånas dock varje år. Ty jag tror på tomten fortfarande och blir väldigt brydd, då jag själv få klä ut mig till jultomte. Det får jag inte ihop. Nåväl. I ett paket hade jag lagt en lång och fet kod, som min son fick lösa. "Min son; här i ligger din stora julklapp. Men du måste tänka till och använda datorn för att lösa det". Han gick igång och efter att ha surfat runt och hämtat ledtrådar på tyska porrsajter, löst två väldigt svåra matematiska formler på vägen, skrivit en motion till ryska Duman och sagt "Grävling" högt; så ramlade lösenordet fram. "Gubbj, vad betyder "Gnyrra". Jag log belåtet under min tomtemask. "Gnyrra, min son. Gnyrra är alviska och betyder Lergök. Lergök spelar man på. Vad spelas på en lergök? En trudelutt. Hur många t finns i truddelutt? Tre stycken ja. Jakob, Magnus och ...du min son. " Han tittade förvånat på mig; "Skall ni gifta er och flytta ihop och jag följer med?". Jag skakade belåtet på huvudet. "Vi tre skall till London."
Gnyrra var ordet.
Sonen blev extatisk. Han hoppade upp och ned som Stefan Holm i någon minut. "Vilken match?". Jag trummade på och svarade; "ja, får vi tag på biljetter, så ser vi Arsenal-Fulham". Mera hopp. Nu började det bli riktigt jobbigt. Arsenal-Fulham var årets sista match. Alltid när det gäller planering av matcher, så gäller det att väga in en del saker;
* kan matchen flyttas?
* är det en högrisk-match, så biljetttilldelningen blir skral?
* Möjlighet att fixa skapligt billiga flygbiljetter
* Något annat av privat-karaktär som kan stöka till det?
Fulham låg isolerat mot slutet av säsongen. Sista matchen överhuvudtaget. Sista omgången är skapligt inritad i systemet och lär inte flyttas. Nu låg den på söndagen, vilket skulle innebära att vi skulle behöva flyga ut ; antingen fredag eller lördag för att flyga hem på måndagen. Jag fick dock tala om för min hoppande son- jodå han hoppade ännu- att "det är inte säkert att vi får tag på biljetter", vilket han förstod. Han förstod också att han blev av med all veckopeng under de närmaste åren- ty - han ser förvånad ut- hur skall annars biljett och resa finansieras? Sluthoppat.
Arsenal-Fulham var inritat på kartan. 9 Maj. London. Prins Charles stod och väntade på oss. Förberedelserna var igång. Nu gällde det att få tag på biljetter, boka resa, ordna hotell-rum, planera dagarna och samtidigt få in i min sons huvud "det är inte säkert att det blir någon match om vi inte får tag på biljetter.",även fast sannolikheten nog var stor. Vi hade för avsikt att söka via Arsenal Sweden. Vi har varit lyckosamma tidigare och naturligtvis siktade vi på detta igen.
******
Planeringen i full gång. Tre musketörer på väg mot London. Thrillern går vidare i del II, som handlar om biljetter, hotell och reseplanering. Möjligtvis smygs det in något ytterligare.
