Resa: Inget godis i påskägget
Påsken 2010 gav oss noll poäng på två Colchester matcher men vi hade i alla fall tur med vädret
Datum
2010.04.01 - 2010.04.06
Colchester matcher
League One: Exeter - Colchester 2-0
League One: Colchester - Millwall 1-2
Övriga matcher
Championship: Cardiff - Swansea 2-1
Premier League: Everton - West Ham 2-2
Deltagare
Colu, LayerRoad
Inledning
Så var det äntligen dags för ännu en resa med Colchester United. Tyvärr sa ju alla prognoser i England att det skulle regna på alla platser där vi skulle vara. Bara att packa ner extra regnkläder med andra ord.
När vi bokade flyget för några månader sedan var det redan några matcher på Långfredagen. Då var det med andra ord lika bra att resa på torsdagskvällen så vi kunde hinna åka norrut där vi fortfarande har en del arenor vi inte besökt i jakten på de 92. När dom sen två veckor innan avresa ändrade Colchesters match från lördag till fredag blev man ju verkligen lättad att vi valde att åka redan på torsdagen.
Skärtorsdagen 1 april
Efter en allt för lång arbetsdag var jag hemma runt 15.00 där jag bara hämtade min väska och tog mig till Pendeltåget för vidare färd mot Märsta där SL tog mig till Arlandas flygplats på en halvtimme. Där mötte jag Colu som kommit med SJ från dom Västmanländska skogarna. Vi värmde upp med en medhavd pint på lagom undanskymt plats utanför säkerhetskontrollen. Vi hann även med en pint innanför kontrollen också innan vi tog oss mot gaten och där fann vi en vodkabar … trevligt
Flyget lyfte mot London något försenat men det flög vi in under resans gång och landade i ett lagom kallt London. Vi hittade en matbutik på Heathrow där vi köpte varsin macka för att förtäras på tunnelbanan in till Paddington där vi skulle bo under påskhelgen. Vi hittade även lite rolig dricka i butiken så den långa tunnelbaneresan blev nu lite kortare. Fick senare höra att lagen inte längre tillåter alkoholintag på tunnelbanan och hade vi åkt fast hade vi fått böta £ 200. Hade ju inte varit en så rolig start på resan precis.
Hur som helst kom vi fram till Paddington precis innan pubbarna stänger så vi hann med en pint inne på Dickens Taverna på London Street. En pint senare var vi hungriga igen så resans första besök på KFC blev det. Vi checkade in på vårat hotell Ventures runt midnatt. Kan ju inte påstå att det var det bästa hotellet vi bott på men läget var bra för den här resan då många av våra tåg gick från just Paddington.
Det kändes bra att bo vid Paddington igen. Vi bodde där i flera år innan vi började bo vid Kings Cross som ligger bättre till för tåg norrut och inte så långt från tågen till Colchester. Nu kändes det som vi hittat hem igen. Bäst är ju såklart att bo i Colchester men det var tyvärr omöjligt för den här resan.
Långfredagen 2 april
Vi vaknade alldeles för tidigt då sängarna inte var speciellt bekväma. Nu skulle vi ju ändå upp tidigt så det gjorde ju inte så mycket. Tåget gick från Paddington Station runt 07:30 och det tåget skulle ta oss hela vägen till Exeter. Vi hade innan tittat på nyheterna på TV och såg att det utlovade regnet kanske inte skulle bli så mycket regn men under andra halvlek skulle nog regnet komma. Efter att ha inhandlat frukost lyckades vi hitta en plats på det fullsatta tåget Inte bara vi som skulle söderut med andra ord. På resan ner körde vi igenom flera regnoväder och man började ju bli lite orolig för att matchen skulle regna bort. Oron lättades av att vi besökte baren på tåget några gånger.
På Great Western ner till Exeter
Sen blev det lokal rälsbuss till St James Park
Det gröna plåtschabraket är gamla huvudläktaren
Entrén ... nostalgitripp till non-leaguefotboll ... nästan
Vi kom fram till Exeter straxt efter 10:00 och precis när vi skulle lämna stationen kom lokaltåget som passerade St James’ Park så vi hoppade på tåget och efter en kort resa stod vi nu utanför arenan där matchen skulle spelas några timmar senare.
Då Colchesters lagbuss precis kommit var det en grind öppen till bortaläktaren så vi passade på att smita in och upptäckte att planen var väldigt blöt på sina ställen. Efter att ha pratat med några från Colchesters lagledning fick vi reda på att domaren skulle säga sitt om någon timme så nu blev man orolig igen.
Hemmaståplatsen är hyfsat stor på St James Park
"Layer Rd" och "Colu" poserar framför målet i Exeter ...
... medans dom gör att för att rädda planen till matchstart
Colchesters lag-buss-chaffis fånar sig
Nåja. Efter att ha varit på läktaren nån halvtimme tyckte vi att det nog var dags att röra sig mot stan för man började ju bli törstig igen. Vi hittade snabbt huvudgatan och jag började få lite flashbacks då jag besökte Exeter på en språkresa 1985. Började minnas saker som verkade stämma med dagens verklighet. Vi hittade i alla fall en pub på huvudgatan där vi även passade på att äta en lunch. Vi träffade även några Colchester fans på puben. Det blev dock bara mat och en pint på den puben för vi skulle ta oss tillbaka till tågstationen där vi bestämt träff med några andra U’s-fans på The Great Western.
Vi blev kvar på The Great Western tills det började närma sig matchstart så det var bara att gå tillbaka till tågstationen igen för att på nytt ta lokaltåget upp till arenan. Vi hade alltså tagit tåget från Exeter St Davids upp till St James’ Park för att sen gå hela vägen tillbaka till St Davids. Nu var det ju nedförsbacke hela vägen från fotbollsarenan till St. Davids så det var ju lättare att ta tåget åt rätt håll. Tåget tog oss alltså tillbaka till arenan igen men den här gången fick vi betala för att komma in på arenan.
Vi såg att planskötarna gjort ett mycket bra jobb som fått bort allt vatten men fick även höra att domaren godkänt planen men vid minsta regn skulle han avbryta matchen. Nu hade ju prognosen lovat regn i andra halvlek så 45 minuter av Colchester skulle vi i alla fall få.
Bortaläktaren på St James Park är ingen höjdare precis. Max tio trappsteg och uttryckta i ena hörnet. Ingen läktare som skapade stämning direkt.
Matchen är inte så mycket att skriva om. Colchester förlorade med 2-0 men trots mycket dåligt spel från oss hade vi massor av chanser men målvakten Andy Marriott i Exeter gör en helt fantastisk match med massor av grymma räddningar. Hade vi gjort mål på hälften av idioträddningarna hade vi vunnit men det är ju målen som räknas som sagt. Precis när andra halvlek skulle börja började det faktiskt att regna och eftersom vi låg under med 1-0 började man ju att hoppas men två minuter senare hade det regnat klart för dagen.
Nån slags "tifo" från ett par hundra tillresta U's supportrar
Platt i kamp med en drös försvarare
Colchester ligger på med en av ett par farliga målchanser
2-0 på straff i slutet gjorde ju inte stämningen gladare precis
Efter matchen blev det till att promenera hela vägen tillbaka till huvudstationen igen för att ta tåget tillbaka till London. Vi hann även med ett stopp på en pub som vi hittade halvvägs. Den hette ”The Farmers Union” och självklart tänkte vi ju på Ipswich Town. Pubägaren var mycket trevligt och berättade lite anekdoter om möten mot Plymouth som är deras stora rivaler.
Tåget till London avgick i tid och där träffade vi även Andy som vi känt i några år. En Colchester-supporter som bor i Wessex av alla ställen. Wessex ligger söder om London ner mot kusten för att ge en snabb geografilektion. Andy bjöd på några burkar och sen blev det många tröstrundor från tåget bar så lagom runda under fötterna upptäckte vi ju att pubbarna fortfarande var öppna när vi kom fram till Paddington. Stationspubben på Paddington låg ju närmast så där började vi. Vi konstaterade att vi var väldigt hungriga så KFC blev stopp nummer två och då passade ju pubbarna på att stänga. Det var nog lika bra ...
Deppläsning av matchprogrammet på vägen upp till London
Sista chansen att dränka sorgerna. Stationspuben på Paddington
Påskafton3 april
Eftersom Colchester spelade på fredagen fick vi nu en hel spelomgång att välja match från. Vi valde det Walesiska derbyt mellan Cardiff och Swansea på Cardiffs nya arena. Vi hade ju båda varit på Ninian Park tidigare för att se Colchester vinna med 3-0. Nu skulle vi alltså få se den nya arenan. Matchen började 17:20 Walesisk tid så vi fick för första gången på flera år i England en sovmorgon. Tåget från Paddington gick först vid 12:00
Trots sovmorgongen vaknade vi som vanligt alldeles för tidigt då sängarna inte borde få klassas som säng. Inga EU-direktiv på sängar tydligen. Vi fick i alla fall chansen att äta frukost på hotellet innan vi hann med en snabb shoppingtur på Oxford Street i cirka 30 minuter. Vi promenerade till Paddington Station via hotellet där vi dumpade av det vi just köpt. Det kändes ju lite onödigt att åka hela vägen tillbaka där vi var dagen innan men eftersom dom flyttade Colchesters match så sent och vi redan hade bokat hotell så kändes det bäst så även om det innebar massa onödig tid på tåget. Tåget till Cardiff avgick i tid och tog straxt över två timmar men tack vare att baren på tåget var öppen så gick ju resan lite fortare. Vi hade kollat in väderprognosen och även nu lovade dom regn.
Väl framme i Wales huvudstad möttes vi av förvånansvärt få poliser. Vi började bli hungriga så vi gick till närmsta pub vid tågstationen men där var det alldeles för mycket folk så vi gav snabbt upp tanken. Vi rörde oss mot arenan istället och på vägen dit passerade vi Millennium Stadium som ju ligger mitt inne i stan. Som att bygga en ny stor arena för 50.000 åskådare mitt på Sergels Torg i Stockholm. Nu var ju alla grindar stängda men man kunde i alla fall få en liten skymt av gräsmattan. Att hitta till Cardiff Stadium var inga problem. Det var ju bara rakt fram och sen ta vänster när vägen tar slut.
Precis bredvid nya arenan låg den gamla Ninian Park bakom bostadshusen. Nu var det ju inte så mycket kvar av den men man kunde fortfarande ana då vissa läktare stod kvar.
Gamla skyltar leder till nya arena
Passerade nya Millenium Stadium på vägen ... se bild längre ner
Varför Malaysiska flaggor?
Bortalagets insläpp och parkering med ett 40-tal bussar
Några av de tvåtusen dit-bussade Swansea supportrana
We are Cardiff City ...
Vi hade köpt våra biljetter på nätet och fått dom hemskickade så det var ju bara att gå på matchen. Vi hade fått bra biljetter i ena kurvan om än lite nära utgången vilket skulle visa sig vara besvärligt.
Matchen vanns av hemmalaget Cardiff med 2-1 men det var Swansea som tog ledningen med 1-0 i mitten av första halvlek på en hörna som skruvades rakt i mål. Ledningsmålet var ganska rättvist även om själva hörnan faktiskt var feldömd då bollen aldrig var över linjen. Cardiff kvitterade i sista minuten av den första halvleken och eftersom flera hundra redan lämnat läktaren för att köpa öl så blev det ett väldigt stort tryck där vi var med massa folk som försökte ta sig upp igen samtidigt som folk var på väg åt andra hållet. Vill man se på fotboll stannar man kvar till domaren blåser eller ser matchen på puben om man även vill ha öl.
Ölmissbruk på storskalig nivå!
Hallå, vi spelar fotboll här. Det är derby och 5 minuter kvar ...
Vi andra ser på matchen ... Swansea sektionen i hörnet rakt över
I den andra halvleken var vi tvungna att uppsöka herrarnas och upptäckte då att flera hundra faktiskt befann sig bakom läktaren med en öl i handen och tittade på dom små TV-apparaterna som fanns där. Tydligen är en öl viktigare än själva matchen mot Swansea. Man hade ju kunnat spara 25 pund och se matchen på puben istället.
Galen stämning efter sent 2-1
När Cardiff gjorde 2-1 i 93:e minuten på ett misstänkt offsidemål (vilket det senare visade sig inte vara) så gjordes ju hela proceduren om men instormade supportrar med en öl i handen. Cardiff vinner som sagt med 2-1 men jag trodde nog att matchen skulle vara hetare än vad den faktiskt var.
När matchen tog slut hade vi en timme på oss till tåget och promenaden till tåget tog bara en halvtimme så vi han med att köpa lite färdkost på tåget hem.
Millennium Stadium i kvällssolen på vägen tillbaka mot stationen
"Layer Road" skriver reserapport på tåget från Cardiff
Vi kom tillbaka till London precis innan pubbarna stängde och det blev en sista pint på Sussex Arms på London Street vid Paddington. Några lyckades hålla pubben öppet längre då dom ville se på någon boxningsmatch som var Pay-per-view så dom samlade in pengar så att pubägaren skulle köpa hem matchen. Då boxning är ofantligt trist lämnade vi pubben och köpte middag på KFC istället. Vi bestämde oss för att nu vill vi nog inte ha mera friterad kyckling för resten av resan.
Ännu en dag utan regn
Påskdagen 4 april
Prognosen lovade faktiskt en solig dag ...
På söndagen var det en ny tidig morgon då vi skulle till Liverpool. Då det är långhelg passar dom på och fixar till rälsen på vissa sträckor. Det innebar att vi såklart blev drabbade. I vanliga fall tar ett runt 2½ timme att åka från Euston Station men nu gick vårat tåg från Paddington.
För tredje morgonen i rad gick vi den korta biten till Paddington Station och efter inhandlad frukost satte vi oss på samma tåg som dagen innan. Nu skulle vi dock bara till Reading där vi skulle byta tåg till Crewe. Resan gick utan problem men eftersom det ju var en alternativ resväg vi åkte så stämde ju bytet i Crewe inte in så vi fick vänta i 40 minuter i Crewe. Det hade gått två tåg till Liverpool precis före vårat tåg kom in till Crewe men nu fick vi vänta istället. Vi valde att tillbringa tiden på vår stammispub i Crewe. Corner Bar vid Royal Hotell. Vi bodde där för några år sedan då Crewe mötte Colchester på den tiden League One hette Division 2. Vi konstaterade även att julen faktiskt varar ända fram till påska för alla jullampor och sånt var fortfarande kvar inne på puben.
Royal Hotel i Crewe
Vi kom till Liverpool Lime Street tre timmar innan matchstart men vi var tvungna att hämta våra biljetter två timmar före matchstart så vi tog en taxi till Goodison Park. Väldigt sällan vi åker taxi då vi oftast går eller utnyttjar det kommunala färdmedlet. Men eftersom tiden var knapp valde vi taxin. Chauffören undrade om vi var West Ham men vi sa att vi kom från Sverige och lekte Groundhoppers så förstod han. När vi även sa att vi höll på Colchester så kunde han inte sluta skratta.
Väl framme utanför Goodison Park hittade vi vårat biljettkontor även om vi såklart gick åt fel håll från början så vi gick hela vägen runt arenan istället för ena kortsidan. Nu hade vi nästan 2½ timme till match och vi visste genom sms-kontakt att Vskalex från Crewes SvenskaFans sida skulle befinna sig på puben The Brick några hundra meter från Goodison Park.
Goodison Park från en av tvärgatorna
"Colu" turistposerar vid polishästarna
Vi gick in på The Brick och precis när vi fått in våra pints fick vi nytt sms om att han bytt pub. Vi hittade en bra ståplats vid dörren då alla bord var upptagna. Vi tänkte att vi dricker upp snabbt och sen går vi vidare. Nu tog pintsen slut mycket snabbare än vi kunnat ana. Orsaken till att Vskalex bytte pub var att klientelet inte var så charmiga där vilket vi snabbt fick erfara. Vi noterade att några höll på och munhuggas men några av dom gick ut och faran var över trodde vi. Når en av dom kom tillbaka in tog han våra fulla glas och från två meter kastade dom rakt på killen han tidigare bråkat med. Eftersom vi stod vid dörren försvann jag snabbt ut men då Colu även hade sin väska med sig var han tvungen att avvakta lite då dom mer eller mindre stod på väskan och slogs. Då dom som fick glasen över sig inte var så nöjda med det kastade dom såklart tillbaka sina glas vilket gjorde att andra helt oskyldiga (inte bara vi) också fick glas på sig. Dom ville ju inte vara sämre och efter någon minut var ju alla glas slut så Colu kunde ta sig ut samtidigt som tre av dom fortsatte att slåss med nävarna i stället mitt ute på en hyfsat trafikerad väg. Vi gick snabbt åt motsatt håll och hittade pubben Vskalex satt på. På den nya puben, Thomas Frost, var det bara lugnt folk på med fans från båda lagen.
Några pints senare tog vi oss in på Goodison Park och vi hade fått biljetter på Lower Bullens precis bredvid West Hams sektion. Har nog aldrig suttit på en mer obekväm sektion i England. Gamla hårda trästolar vilket kändes redan i halvtid. Inne på arenan träffade vi även Isambard Kingdom Brunel från Bristol Citys SvenskaFans. Dom var precis som oss och Vskalex ute på en fotbollsturné.
Var tog regnet vägen? Goodison Park badar i sol
Everton i blått drar på ett inlägg framför några hundra tillresta West Ham
Bra drag på West Ham matchen igenom och väldigt tyst på Everton
Matchen slutade 2-2 där man trodde Everton avgjort med ett sent mål men West Ham kom tillbaka och kvitterade någon minut senare. Resultatet kändes rättvist men ska West Ham hänga kvar i Premier League måste dom sluta missa straffar. Matchen på läktaren vann dock West Ham med 100-0. Kan ju ha berott på att vi satt precis bredvid Hammers men i övrigt så hörde man inte så mycket från hemmalaget.
Arenan utifrån på väg tillbaka mot stationen
Vskalex hade koll på pubarna runt stationen då han bodde i närheten
Efter matchen tog vi oss tillbaka till pubben där vi på nytt mötte Vskalex. Det blev en sista pint innan vi tog en taxi till Liverpool Lime Street. Vi hade en timme till tåget skulle gå så Vskalex som bodde kvar i Liverpool tog oss till en pub som låg precis bredvid stationen. Vi hann med tre mycket snabba pints innan tåget lämnade Liverpool mot Rugby där vi var tvungna att byta tåg. Även denna gång så stämde bytena inte alls in så 40 nya minuter för att vänta på ett tåg norrifrån. Vi kom till London strax innan midnatt till Euston Station. Vi valde att promenera till Paddington och det tog runt 45 minuter innan vi stupade i säng.
Seg resa hem till London
Annandag Påsk 5 april
På nytt en tidig morgon. Vi skulle till Colchester och nu hade vi gett upp vad väderprognoserna tyckte eftersom dom ändå inte stämde. Colchester skulle möta Millwall och eftersom det var just Millwall hade polisen bestämt att matchen skulle börja klockan 13:00 vilket innebar att vi var tvungna att åka väldigt tidigt. Som bonus var det även rälsarbeten vilket gjorde att tågen inte avgick från Liverpool Street Station som vanligt. Nu var vi tvungna att ta tunnelbanan till Newbury Park som ligger långt öster ut på Central Line (tunnelbanans röda linje). Där bytte vi till buss som tog oss till Romford där tågen väntade på oss. Kanske inte riktigt väntade för vi missade ett tåg med tre minuter och eftersom det var halvtimmes trafik fick vi alltså vänta.
På Romfords station kom även ett gäng Millwall fans som förmodligen precis kommit upp till pubålder och dom gjorde sitt bästa för att leva upp till Millwalls mycket dåliga rykte. Dom såg ut att vilja tillhöra någon firma för alla gick omkring i dyra Stone Islands kläder och levde rövare på tåget. Tjafsade med barnfamiljer och var allmänt otrevliga.
Colchester station
The Norfolk brukar vara "bortapub" men inte idag
Väl framme i Colchester tog vi bussen in till stan och då såg vi Millwallfansen försöka komma in på pubarna men fick nobben precis överallt. Själva gick vi in på Fox & Fiddler där övriga Colchester fans redan var på plats. Vi kom dit precis när puben öppnade klockan 11:00 men eftersom matchen började så tidigt blev vi bara kvar där i två pints eller en timme för vi ville komma till arenan i lagom tid.
Weston Homes Community Stadium
Eddie The Eagle
Vi tog bussen tillbaka till tågstationen där fotbollsbussarna åkte ifrån. Vi kom upp till arenan cirka 30 minuter innan avspark. Millwall hade fått 3.000 biljetter men det tog ändå 75 minuter innan dom kom med sin första sång trots att dom slåss om en direktuppflyttningsplats.
Millwall vinner matchen med 2-1 men det är Colchester som är det klart bästa laget men det är ju målen som räknas. I slutet av matchen visar Millwall varför dom har sånt dåligt rykte då både spelare och fans gör sitt bästa för att låta tiden gå. Millwalls spelare sparkar upp bollen bland sina egna fans som behåller bollen. Ingen av vakterna vågar ta bollen då dom blev hotade. Detta inträffade fyra gånger sista kvarten. När sen Kevin Lisbie lyckas hindra en boll precis vid staketet rusar cirka 30 Millwall fans dit och försöker ge Lisbie en smäll. Moget ...
Colchester gör allt utom mål i första halvlek
Millwalls keeper rensar
"Layer Rd" mumsar en Balti-paj på läktaren i pausen
Lisbie försöker rycka loss i straffområdet
Glada U's supportrar efter kvitteringen till 1-1
Millwall supportrarna i North Stand och ett par hundra till i East Stand
Efter matchen gör vi ett besök i Club Shopen. När vi är klara där har bussköerna nästan försvunnit och vi tar fotbolls-bussen tillbaka till Stationen och går in på Bricklayers där vi stannar kvar några pints innan vi tar oss tillbaka till stan igen. Vi går då in på Playhouse där vi passar på att äta. Vi konstaterar att det här är första målet riktig mat sedan Exeter. Annars har det mest blivit mackor och KFC.
"Colu" inne på The Bricklayers efter Millwall-matchen
Riktig mat inne på The Playhouse i Colchester, och Cola till maten!
Vi blir kvar på Playhouse någon timme och gör ett snabbt stopp på Fox & Fiddler innan vi tar tåget tillbaka till Romford. Nu hade tack och lov dom flesta av Millwall fansen redan åkt så hemresan blev lugn. I Romford bytte vi till bussen och kvar på stationen stod två stackars överförfriskade Millwallsfans som inte fick åka med och dom såg ju allt annat än nöjda ut.
Väl tillbaka på hotellet tog det inte många minuter innan man somnade.
Tisdagen den 6 april
Sista dagen och hemresedag. Efter en frukost på hotellet checkade vi ut och åkte till Heathrow med Heathrow Express från Paddington. En smärtfri resa senare var jag hemma precis en timme efter flyget dunsade ner på Arlandas asfalt.
En resa med tyvärr noll poäng och vi fick även se The U’s trilla under kvalstrecket för första gången sedan tidig september. Resan i övrigt var som vanligt lyckad.
Formsvackan är avgrundsdjup just nu men spelet mot Millwall lovar ju en rolig vår och kanske ett kval i maj. Nästa resa blir till en eventuell kvalfinal annars blir det till premiären i augusti 2010.
//Layer Road
Tillbaka till Våra resor
