Redaktionen undrar vad som hände med Alex Manninger

Redaktionen undrar vad som hände med Alex Manninger

Vad hände nu med den äppelkindade kerubliknande konfirmanden Alexander Manninger, som dansade in i våra hjärtan säsongen 1997-98? Många vet det. Många vet det inte. Redaktionen ger svar på tal. Rulla in österrikarn.

Är man född i Salzburg, så vet man hur en fiol skall spelas. [Ge]?", hade tysken sagt. Men Manninger har nog inte så mycket aning om fiol och än mindre hade han det när han föddes 1977. Unge Alexander växte upp i ett prunkande Salzburg med en vindlande Salzach och lärde sig snabbt att fotboll var intressant och målvaktsyrket,där man får vara för sig själv, lukta på blommor, prata med stolpar och agera självständigt verkade vara hemmet för honom. Så det blev målvaktsyrket och långe Manninger gjorde snabbt en karriär i lokala klubben Austria Salzburg, dit han kom från BNZ Salzburg. Det var fullt av skapliga målvakter i klubben då, med Konrad och Isanker som tränare Barics första-val och denne Baric valde att låna ut Manninger till Steyr och sedermera Grazer AK.  Han gjorde några uppseende matcher i dåtidens UEFA-cup och med några Arsenal-scouter på läktaren, så var ett telefonsamtal eller djungeltrumma till England inte långt borta.  Wenger värvade honom till Gunners som back-up till Seaman. 

Manningers stora stunder kommer under dubbelsäsongen 1997/98. Ni kommer ihåg den? Gunners låg långt efter Manchester United. 13 poäng efter. Innan den stora upphämtningen började. Det var Wengers första hela år vid rodret och han hade använts sig av famous-five därbak, fyllt på med Vieira-Petit, Overmars, Parlour, Platt, Wright, Bergkamp, Wreh och Anelka för att nämna några. Alex Manningers tid skulle komma när David "Ponytail" Seaman skadade fingret. Manninger hade givits nittio minuter mot Birmingham och man riktigt såg hans äppelkinder lysa rött i strålkastarskenet. Den 20årige österrikaren såg verkligen ut som en riktig äppelknyckare. Blond-rött hår, röda kinder som pulserade vid upphetsning och en stirrande blick. Han skulle dock göra en säsong, som skulle gå till Gunners-historien. Efter att Seaman blev skadad, så tog Manninger över och Gunners förlorade inte på 14 matcher. Han krönte denna tid med ett par tre härliga insatser. Dels blev han straffhjälte mot West Ham, då Gunners spelade med 10 man efter att Bergkamp blivit utvisad. Han plockade straffarna som om han "pallade äpplen" och satte sig på knä och vrålade något österrikiskt efteråt. 
Den kanske största stunden kom dock i Mars 1998, då Gunners slog Manchester United på Old Trafford med 1-0. För mig är denna match förknippad med Petit, Overmars och Manninger. Petit var enastående på mittfältet, Overmars lurade upp John Curtis till Skottland och rullade in 1-0, och så Alex Manninger. Österikkaren var enastående i 90 minuter. Räddade ett par tre frilägen mot Cole, Sheringham och andra, bollen studsade på alla hans kroppsdelar, men bollen gick inte in i mål. En dubbel-vinnande insats. Sedan stod han också pall i en makalös insats mot Wimbledon ett par veckor sedan, då Gunners verkligen fick kämpa sig till viktiga poäng.

14 raka matcher i ligan och fem matcher i FA-cupen. Som en liten lyckoamulett var han den rödblommige österrikaren. Till sist kom förlusten. 0-4 mot LIverpool. Men då var ligan vunnen. 

Alex Manninger firades som en riktig hjälte detta år. Seaman kom tillbaka och gjorde ett av århundradets räddningar mot Sheffield United i FA-cup semifinalen då han trycker undan Peschosolidos nick från mållinjen, men Manningers säsong var enorm och jag minns den gärna. Han hyllades naturligtvis kungligt efter säsongen också och spåddes en lysande karriär. Men riktigt så blev det inte. 

Vad hände så efter denna makalösa säsong?

Samtidigt som man kanske inte kan säga att hans karriär varit lysande efteråt, så han den definitivt inte varit ett lågvattenmärke utan österrikaren har vandrat runt som en eremit i italienska och österrikiska klubbar utan att egentligen få fotfäste. Han var kvar i Gunners ända till 2001/2002, men eftersom Wenger hade valt att handla Richard Wright(en riktig odåga), så lämnade Manninger klubben efter att ha gjort sextiotalet matcher för klubben. Hans livs vandring inleddes och den har tagit honom till Fiorentina, Espanol, Torino, Bologa, Siena, Udinese och Red Bull Salzburg. Tyvärr har han egentligen inte någonstans varit förstemålvakt utan varit en trogen bänknötare, spelat när den ordinarie målvakten varit skadad och gjort det troget utan större gnäll och utan blossande röda äppelknyckarkinder. Parallellt har han gjort 30-talet landskamper för Österrike och deltog i EM 2008. Manninger har alltid varit en stabil målvakt, men aldrig nått några större höjder. Lite som vår egen Alminia idag, så har felen kommit och osäkerheten spridit sig i laget och hos honom. Detta har gjort att hans chanser blivit begränsade, men Manninger har bitit ihop, skaffat nya möjligheter och seglat vidare. 
Denna säsongen har han varit medlem av Juventus trupp. 33årige Manninger gick till Juventus för ett par säsonger sedan och har givits en del chanser bakom Gigi Buffon och han har skött sig med den äran. Rutinerat har han hanterat bollarna och återigen visat sig vara en stabil burväktare. Under hösten 2009 stod han en längre tid och likaså under våren då Buffon var lårskadad. Hans kontrakt går till och med nästa säsong, så Manninger får fortsätta att prestera på hög nivå. 

12 år efter hans fantastiska match mot Manchester, så bedriver han sin tid på Juventus reservbänk. Hans liv har varit underhållande, omfångsrikt och mycket omvälvande. Hans karriär är inte över ännu, men frågan är om han inte nådde sin höjdpunkt 1997/98 med en dubbelsäsong i England. .

Magnus Falk2010-05-13 14:20:00
Author

Fler artiklar om Arsenal