Reserapport: Supporterresan
En lång resa genom fotbollens hemland startade i Barnet tillsammans med ett helt gäng svenskar!
Torsdag 25 mars
Flög ur sängen när väckarklockan ringde. Aldrig svårt att ta sig upp när det vankas resa till England. Nere på Nils Ericssons Terminal där flygbussen väntade fick jag sällskap av en Kalmarit som skulle mönstra på en båt vid Themsens strand. Han hade en kamrat som väntade på flygplatsen och vi hade en trevlig flygning över Nordsjön. Tänk att folk blir så faschinerade över att höra om Barnet...
På Stansted mötte jag upp Bruno som flugit från Skavsta och vi satte kurs mot hotellet vid Queensway inne i London. Dagen ägnades sedan åt en liten rundtur i centrum som sedan rundades av i mysiga Covent Garden. På kvällen kom också, sent omsider, Sven P som nattade på samma hotell, Caring Hotel.
Fredag 26 mars
Vi klev upp skapligt för frukost innan vi satte kurs mot the Hive. Vi skulle få en rundtur på Barnets nya träningsanläggning organiserad av Village. Väl ute vid anläggningen träffade vi Marcus (Devine) och Gunnar, Man Utd-supporter som gärna tog chansen att se anläggningen.
Village tog med oss in på den mycket imponerande anläggningen med Barnets mått mätt. A-truppen tränade för fullt och Ian Hendon kom förbi och hälsade på oss. Han var på gott humör trots att han lämnade de trista nyheterna om John O'Flynns skada. Vi vandrade sedan vidare mot huset med reception och omklädningsrum. På vägen ner stötte vi på Peter Shreeves som bytte några ord med Village.
Ian Hendon kom förbi och hälsade.
Vi gick sedan runt i lokalerna som Klågerups IF bara kan drömma om. Där var utrymmen för både seniorerna och ungdomslagen samt damlaget. Man slogs också av att mycket ännu inte var färdigbyggt men att där finns en otrolig potential med restaurang, gym och pool.
En av höjdpunkterna på rundturen var när vi kom ut på konstgräset och tog en snabb titt på U18-laget som tränade under Paul Faircloughs ledning. Den gode Fairclough tog sig också tid att komma och hälsa och var verkligen hur trevlig som helst. En fin avslutning på en trevlig förmiddag.
Målet för fredagskvällen var att ta sig ner till Eastleigh strax utanför Southampton för lite fotboll i Conference South. Vi samlade ihop oss på London Waterloo Station vid 18-tiden för att komma på ett fullsatt tåg söderut.
Väl framme jagade vi fatt i en taxi och bad om en körning till Silverlake Stadium. Chauffören var en riktig entertainer och resan gick hur bra som helst ända till vi kom fram till arenan. När vi var redo att hoppa ur vevade en farbror med orange jacka med armarna, matchen var inställd! Fiasko för våran del och vi åkte tillbaka till stationen för att så snabbt som möjligt returnera oss till London igen. Surt och bittert men en bra story att dra på fikarasten och taxichaffisen var värd sina pund! På tågresan tillbaka väckte vi upp en mycket trött Världsmästare i segling på väg hem från Weymouth...
Lördag 27 mars
Den stora matchdagen. Vi laddade upp med frukost på hotellet innan vi begav oss mot High Barnet där vi mötte upp de andra svenskarna samt Village med ett gäng holländare. Vi promenerade ner till gräsplanerna bakom Underhill där vi bytte om i ett bastuvarmt omklädningsrum. Sedan gjorde vi några snabba vändor på gräset, slog några felriktade passningar och lade upp en 3-2-1-taktik.
En skön mix av svenskar och holländare.
Motståndarna i Englandströjor.
Matchen inleddes i ett (kändes det som) furiöst tempo. Engelsmännen satte full fart, som väntat, och vår svensk-holländska kombination fick försvara sig och försöka reda ut stormen. Det blev inte lättare av att både Jaap och Bruno tvingades kliva av efter bara 5 minuter för behandling från läkare Sven P. Village ersatte föredömligt och Lucas drog ett tungt i försvaret. Ganska tidigt kom 1-0 men det blev också ställningen i paus och vi var nöjda. Vi hade haft några vassa chanser där Marcus hade ett gyllene läge men avslutet gick tätt över ribban.
Blod, svett och skratt efter en fin vändning i andra halvlek.
I den andra halvleken tog vi över totalt. Engelsmännen mattades och det fanns enorma ytor för vår vänsterfotade "Robben" ute på kanten. En holländare med skollandskamper på typ van Bastens tid som hade bevarat storformen och virvlade fram. Han gjorde 3 mål och låg bakom assisten när Gunnar enkelt lade in 4-1 som också blev slutresultatet. Kanske något ofint att ta hem segern men vi var allt bra nöjda efteråt och firade även att det fanns varmvatten i duscharna!
När vi borstat av oss leran och dragit på oss finkläderna (matchtröjan) gick vi upp till Underhill. Lucas ville gärna ta en titt på insidan innan han drog vidare till Stamford Bridge och visst ordnade Village det.
Vi andra gick sedan in i Durham Suite där vi blev bjudna på en runda dricka av holländarna, som vi sedan bjöd igen. Snart serverades det mat som klubben bjöd på. På menyn stod potatis, kött och ångkokta grönsaker vilket snabbt förflyttades från tallrikarna ner i de hungriga magarna. Village bjöd också på matchprogram i vilket vi alla var omnämnda. En av höjdpunkterna var också när Tony Kleanthous, Barnets ordförande, kom förbi för att säga hej. Han var väldigt trevlig och ställde upp på bilder och hälsade oss varmt välkomna. Vi intog sedan våra platser på Main Stand för Barnet - Burton.
Undertecknad har varit på Underhill ett antal gånger nu och har fortfarande inte sett the Bees förlora. Det var dock på håret den här gången. Barnet var rejält bleka och satte knappt två pass i rad och det var Burton som hela tiden var något vassare. Matchen slutade 1-1 efter att Mark Hughes kvitterat precis före halvtidsvilan.
Desto trevligare hade vi efter matchen. Vi återsamlades i Durham Suite där vi minglade bland supportrar och spelare. Där var folk från supporterklubben och andra profiler på Underhill. Några av spelarna kom också förbi, bland andra Mark Hughes, Nicky Deverdics, Matt Lockwood och Jake Hyde. Vi hade mycket trevligt men snart var det dags att dra sig mot Muswell Hill och Villages hemmapub.
Jimmy, Mark Hughes och Village.
Guiliano Grazioli och Marcus.
Jimmy tillsammans med Nicky Deverdics och Marcus tog en liten snackis med Jake Hyde.
O'Neills pub i Muswell Hill är väl värd ett besök för den törstige. Den inhyser sig i en gammal kyrka och här snackar vi högt i tak! Vi slog oss ner hela gänget vid ett långbord och tog oss lite välförtjänt mat och ett gott snack om dagen. När alla var nöjda med kvällen avslutade vi det hela och tackade av holländarna vilka vi hoppas få se även nästa år. En "kort" busstur senare var vi nere i de centrala delarna av London igen där undertecknad mötte upp tjejen som flugit över efter tentaskrivning. Vi skulle sedan resa vidare norrut över ön, något ni kan läsa lite mer om längre ner.
Kvällen avslutades på O'Neills i Muswell Hill.
Söndag 28 mars
På söndagen återstod en långfrukost tillsammans med Sven P och Bruno innan vi checkade ut från hotellet. Vi var överens om att det här gör vi om nästa år och tackade för en mycket trevlig helg.
För undertecknad fortsatte alltså resan norrut tillsammans med flickvännen. För att inte trötta ut er med bussresor hit och dit, shoppingstråk och annat kör vi fortsättningen som en klassiker i det engelska matchprogrammet, "Questions & Answers":
Q: Så, hur gick rutten norrut?
A: Vi lämnade London för Birmingham och tog oss sedan till Manchester, Liverpool, Isle of Man, Newcastle och Edinburgh för att avsluta i Glasgow.
Q: Såg ni någon mer fotboll?
A: Självklart! Vi såg Tranmere - Norwich, Everton - West Ham och Celtic - Ross County. Alla tre var fantastiska matcher med några speciella minnen att ta med sig hem.
Q: Som vadå?
A: Som att vi var tvungna att lämna Everton - West Ham i den 85:e matchminuten. Jag är en stark motståndare till att gå innan slutsignalen men den här gången hade vi en båt till Isle of Man att passa och för att hinna med den fick vi lämna tidigare. Det stod 1-1 när vi lämnade våra sittplatser och när vi var i trapporna på väg ut sa jag att "bara det inte blir mål nu". Vi han knappt ut ur Goodison Park innan jublet utbröt och Everton gjorde 2-1... Ajja, inte mycket att göra åt, vi sprang vidare till taxin. När vi fått stopp på en bil och hoppat in sa chauffören nästan direkt att det var slut, 2-2! Vi hade alltså missat 2 mål! Som sagt stark motståndare till att gå tidigare!
Q: Men Celtic - Ross County då, såg ni hela matchen?
A: Ja faktiskt, men från början såg det inte ut att bli något alls. Vi åkte ut till Hampden Park runt lunch för att insupa atmosfären och köpa biljetter. Inte hade vi tänkt på att det var all-ticket! Man var alltså tvungen att ha förköp. Molokna och dystra tog vi ett varv och fotade oss utanför arenan så att vi åtminstone kom ihåg att vi varit där. Besvikelsen var stor och vi vandrade mot bussen tillbaka till centrum.
Vi passerade en souvernirförsäljare och jag fick ett infall och frågade om han visste något om biljetter. "Hmm, biljetter" sa han högt och det snappades upp av en 160 cm hög och lika bred Celtic-supporter som frågade vad som var på gång. Vi sa att vi saknade två biljetter till matchen varefter han svarade att "Det har jag i bilen". What?! Han skickade grabben att springa och snart kom han tillbaka med två fina biljetter till långsidan. Vi tackade stort och överlyckliga tog vi oss in på arenan.
Matchen är ju en historia för sig, skottsk fotbollshistoria faktiskt! Ross County stod för en av de största skrällarna genom tiderna då de slog Celtic med 2-0, helt rättvist! Trots att byn Dingwall bara har drygt 5 000 invånare hade the Staggies nästan 7 000 supportrar på plats vilka en dag som denna överglänste Glasgowlagets supportrar. Så nöjda vi var att få tag i de där biljetterna!
Q: Men det blev väl inte bara fotboll?
A: Nej då. Shopping, vandringar på Isle of Man, god mat och allmän förströelse var det gott om. En höjdpunkt var konserten med Amy McDonald på Manchester Academy. Härlig kväll med tjejen från Glasgow!
Spännande miljö på Isle of Man.
Q: Men okej, åter till fotboll. Ryktas om stadium tours?
A: Stämmer alldeles riktigt! Vi gjorde besök på både Anfield Road och Old Trafford. Märkliga känslor att vara där när man sett de så mycket på TV men väldigt roligt. Anfield är ju en personlig favorit och att sitta i omklädningsrummet, klappa "This is Anfield"-skylten och gå ut genom spelartunneln var mäktigt.
Old Trafford
Anfield Road
Under resans gång skymtade eller vandrade vi även förbi Brittania Stadium (Stoke), St Andrews (Birmingham), Villa Park (Aston Villa), St James Park (Newcastle), Tynecastle Stadium (Hearts), Easter Road (Hibernian) och Vicarage Road (Watford) där vi såg på rugby. Totalt alltså 13 arenor på resan.
Q: Rugby?
A: Yes, vi tog chansen att se de hårda killarna. Saracens tog emot Newcastle Falcons på Vicarage Road och som det smällde! Skulle varit kul att se Christiano Ronaldo på den mattan... Hur som helst en rolig upplevelse med fin inramning och säker hemmaseger.
Q: Låter som en lyckad resa?
A: Verkligen! Att vi också lyckades landa i Sverige tre dagar innan vulkanutbrottet gjorde oss också ganska nöjda. Nu ser vi fram mot nästa års supporterresa!
