Reserapport: Hösten 2010
En liten rapport från höstens stora fotbollsresa till England.
Försnacket
Fotbollssnacket gick hett under sommarens arbetsveckor och var det inte gårdagens VM-matcher som avhandlades så var det snack om gamla legender, Gateshead, den kommande säsongen, Seb Larsson, Man Utd, ale, Englands VM-fiasko, Underhills lutning, ja ni förstår poängen. Övriga arbetskamrater (den snygga, den boya-hojtande, den dansande osv) hamnade snabbt utanför diskussionen.
En fotbollsresa för att sparka igång säsongen ordentligt kändes därför helt självklart och en lämplig helg letades upp. Följande mål fanns:
1. Skulle självklart gå till England
2. Gärna en helg i augusti/september för att njuta av den sista värmen
3. 3 matcher på 3 dagar
Vi spikade in 3 av 3 på följande weekend:
16-20 september
Doncaster - Leeds
Barnet - Rotherham
Chelsea - Blackpool
Budgethotell bokades in, tågbiljetter införskaffades, Chelsea-biljetter jagades friskt och uppsnacket pågick i flera veckor innan det äntligen bar iväg med RyanAir över Nordsjön.
Torsdag
Vi flög i två par, Mr Gateshead och Mr Malmo från Skavsta - Undertecknad och Mr United från Säve. Lite snabba fakta om sällskapet:
Mr Gateshead - avdankad hockeytalang med stort hjärta för lower leagues i allmänhet och Gateshead i synnerhet. Där finns också en plats i hjärtat för Chelsea, dock noga med att påpeka att han är pre-Abramovich.
Mr Malmoe - lirade i unga år mot en viss Zlatan men ser fortfarande Tony Flygare som den stora hjälten. Har givit upp de himmelsblås guldstrid i hopp om att inte bli besviken. Favourite player? Eric Cantona!
Mr United - blixtsnabb striker i ett av Sveriges bästa Div 5-lag denna höst. Bolltalang som inte tvekar över en tennisdubbel på Hagen och som till vardags håller till på Stadsparksvallen i Sveriges Jerusalem.
Detta härliga gäng möttes upp på Stansted utanför London och begav sig ner till Prinsessans vid Kings Cross där ett par timmar sömn väntade. Noterbart att Gateshead och United snabbt snodde åt sig både enkelsängar och hårfönar.
Fredag
Uppladdning i trång matsal men med hyllad mat. Bönor, ägg, svamp och bacon sköljdes ner med både te och kaffe innan vi begav oss till Ladbrokes utpost för att ladda inför kvällens match. Vi gick all in på att Doncaster skulle besegra ett instabilt Leeds United. Med lite färdkost inhandlad begav vi oss sedan tillbaka till Kings Cross för avgång från plattform 7, destination Doncaster.
Engelsk frukost, hate it or love it!
Genom ett solstrålande England susade tåget förbi Peterborough Uniteds hemmaarena och ett par mindre men charmigare orter innan vi klev av i South Yorkshires pärla Doncaster. På vägen till karibien (hotellet) shoppade Gateshead loss inne på Röda Korset. En god gärning både för de behövande och för oss själva då det blev ett fotbolls-quiz-spel, med frågor i stil med:
"Who played for Leeds (1988), Everton (1996), Newcastle (1998), Bolton (2004) and Sheffield United (2008)?"
En dröm för oss nördar. Mr Malmoe var nog helgens master.
Mr United och Mr Malmoe laddar med både frågor och svar.
Hotellet var lysande bra. Fin standard, lågt pris och bra läge. Vi laddade med att gå tillbaka in i stan för en lökig burgare innan vi cirkulerade ett tag efter en buss för att ta oss ner till kvällens skådeplats, Keepmoat Stadium.
Doncasters arena är troligtvis inte hälften så charmig som gamla Belle Vue men fick ändå höga betyg. Lagom storlek, tät inramning och en fin klubbshop. Vi skaffade oss fina scarfar och landade snart på en närliggande pub. Trots att det var fler Leeds-supportrar än hemmafans närvarande hade vi en bra uppladdning. En farbror som lirat i Barnsley på 60-talet sålde pins och då kunde vi inte hålla oss utan stöttade den gamla liraren.
Keepmoat Stadium!
På Keepmoat Stadium laddade vi med hot dogs och pints. Där hördes också fler svenska röster genom väggarna, vilka var dem? Hör gärna av er. Det var en mäktig entré med i princip fullsatt arena, kortsidan fylld med taggade Leeds-fans och ett magisk färgspel över himlavalvet.
Matchen sprakade en del i början, första halvlek var helt okej, men den andra glömde vi rätt snabbt. Gästerna hade en boll i nät men det dömdes bort för offside. Vårat gäng var mest imponerade av Doncasters högerback Mustapha Dumbuya som för ett år sedan lirade 6-7 divisioner längre ner i seriesystemet. "Marching on together" var också en skön upplevelse, bra tryck från bortastå!
Leeds i anfall.
Vi vandrade sedan rätt så nöjda hem mot hotellet, köpte med oss lite blandade smaker och softade ett tag på rummet. Mr Malmoe, som packat med sig en förkylning, var en aning rostig och valde att stanna hemma under de efterföljande timmarna. Vi andra gav oss utan större förväntningar ut i Doncasters nattliv. Vi skulle inte bli besvikna, nuff said!
Lördag
Det var morgontåget hem till Kings Cross som gällde och vi var hela och rena när vi vandrade tillbaka till tågstationen via High Street där vi uppehållit oss bara några timmar tidigare. Kortspel (undertecknad tog hem 6 av 7 spel) och Quiz roade oss den dryga 1.40 som tågresan tog. Back at Kings Cross igen och incheck på Prinsessan igen.
Tillbaka i London!
St Pancras mäktiga byggnad.
Underbart väder i London!
Dagens match var Barnet vs Rotherham på Underhill men innan det tog vi oss ner till Leicester Square. Vi köpte på oss fotbollsböcker på Foyle's Bookshop, inkluderat Cantonas biografi, och laddade med ännu en burgare. Piccadilly fick sig också ett besök innan vi drog hem till hotellet och drog på oss fotbollsmunderingen.
Vi hade flyt och kom med ett Northern Line-tåg mot High Barnet med minsta möjliga marginal. Mr Malmoe slets in i vagnen medan undertecknad fick använda alla sina krafter för att hålla upp dörrarna. Nära ögat men vi var on our way.
Att komma ut till High Barnet ger verkligen känslan av att kliva innanför dörren, att komma hem. Vi hann inte långt ner för kullen innan ett bekant ansikte dök upp med en fin hälsning och snart var vi också nere hos Village och köpte program. John var på härligt humör och imponerade på Mr Malmoe med bilder från Malmö Stadion. Han frågade också om jag kunde hjälpa honom med en sak i halvtid, vilket jag så klart kunde ställa upp på (men vad kunde det vara?).
Westcombe Drive i Barnet.
Klubbshopen fick sig också ett besök innan vi lagom till matchstart satte oss på plats på Main Stand. Vissa av grabbarna blev åksjuka av planens lutning medan andra älskade inramningen med all charm.
Pojkarna på väg in genom grinden.
Vad gäller matchen så var det en märklig upplevelse. Rotherham såg stora och starka ut men Barnet skapade mängder av målchanser. Vi kunde väl räkna till 10 vassa lägen innan the Millers brunkade in en hörna till 0-1. Några svaga insatser senare stod det 0-3 innan Mark Byrne reducerade till 1-3. Adam Le Fondre (legend!) avslutade sedan till 1-4 och en blandning av burop och applåder ekade över de allt tommare läktarsektionerna.
Anwar Uddin samt Bill & Bull i bakgrunden.
Exodus Geohaghon är mäktigt stor. Här bredvid Steve Kabba.
League Twos skyttekung just nu, Adam Le Fondre.
Det där med halvtidshjälpen då? Mjo, den gode Village hade ställt till med en överraskning. Han drog med sig undertecknad ut på planen och överlämnade en liten trofé för det trogna arbetet för klubben. En värmande applåd från Main Stand och ett stolt ögonblick, ett minne för livet.
Ett stolt ögonblick.
Ett annat gott minne från pausen var då en fotograf bad Mr Malmoe att fixa ett papper med laguppställningarna. Mr Malmoe tog uppgiften på fullaste allvar och kastade sig in i speakerbåset och knackade på närmaste rygg. Mannen som vände sig om var ordförande Tony Kleanthous som inte alls var sugen på att dela ut papper till fotograferna. Det hela löste sig dock till slut, bra jobb Malmoe!
Mr Malmoe och Tony i speakerbåset.
Efter matchen fick vi inträde till Durham Suite där vi även mötte de 8 norrmän som var på plats. Vi tog oss något drickbart och undertecknad fick även en liten pratstund med Daniel Leach. Australiensaren var mycket trevlig och berättade till exempel att han hade en svensk kompis från sin tid på College i USA. En gammal Falkenbergslirare tydligen.
Underhill Stadium
Hemresan från Underhill gick (som) på räls. Inget besök i kyrkpuben denna gång som var under renovering. Vi tog oss istället hem till Prinsessan där vi roade oss ordentligt. Mr Malmoe tog till exempel en iskall dusch då text på kran inte stämde överens med verkligheten. Mark Stimsons bror hade tipsat Mr United under en rökpaus att Camden kunde vara trevligt en lördagkväll och vi rörde oss därför dit i hopp om en bra avslutning på den 18:e.
Det började bra. Vi hittade en lagom lång kö och grabbarna framför var Brentford-supportrar. Snacket om Griffin Park, Ben Strevens och the Bees gjorde att kötiden gick fort. Väl längst fram kom dock kallduschen. Vakten kallade fram oss 6 st och vi tänkte väl att det nu var vår tur. Nu råkade vi istället ut för bland det märkligaste vi varit med om. Istället för att gå in i klubben blev vi utkastade ur kön och ställda på gatan utanför. "Too many guys" var budskapet, men nog fan får det inte gå till så! Plocka de längst bak och släpp in de snygga svenskarna?
Vi förkastade då Camden och tog en taxi ner till Leicester Square där de mer än gärna släppte in oss för en lång och trevlig afton.
En av resans höjdpunkter upplevdes då vi skulle tillbaka till hotellet. För er som varit i London är cykeltaxis ingen nyhet, heller inte att det lutar uppåt hela vägen från Themsens strand, via Leicester Square och mot Kings Cross. Man behöver heller inte vara särskilt bevandrad i flervariabelanalys för att inse att fyra stora starka svenskar blir ganska tungt i baksätet.
Vår hjälte blev iallafall killen som erbjöd oss hemresan och de var troligtvis de bäst investerade 20 punden någonsin. Vi trängde ihop oss i hans baksäte och sedan började kampen. Vår kille fick slänga av sig kläderna men svettades ändå floder, han stod upp och hävde all kraft han kunde på tramporna men vi blev ändå "omkörda" av de som valde att gå hem. Det måste ha varit en fantastisk syn! Efter 30 minuters hårt trampande var vi ändå framme och vi hade ännu ett minne för livet.
Söndag
Fyra trötta killar vaknade till på söndagsmorgonen efter några hemska alarmsignaler signerade Mr Malmoe. Vi sprattlade dock till liv och var snart nere på stan igen. Dock stötte vi på en av få nackdelar med London. Söndagsöppet startar inte förrän kl 12 och vi fick därför nästan vänta in klockan. Mr Gateshead spenderade studiebidraget friskt och Mr United investerade även han.
Söndagens fotbollsspel skulle ske på Stamford Bridge där Chelsea tog emot Blackpool och vi begav oss ner till Fulham Broadway. Vi hämtade biljetter, kollade in souvernirer och drog i oss ännu en lökig burgare. Nu på Brazil Café, strax bredvid legendariska So Bar.
So Bar utanför Stamford Bridge.
På Stamford hade vi platser längst ut på långsidan men vi hade bra sikt och flyt med att Chelsea gjorde alla mål i vår kasse! Mr United sprang in i Marcus Allbäck som passade på att kika in på Stamford Bridge. Han var på scouting mission och hade på lördagen sett WBA - Birmingham med Jonas Olsson och Seb Larsson.
Yossi Benayoun visar sina lagkompisar hur man använder baksidan av foten.
Det var en härlig inramning på arenan, mycket tack vare Blackpools tillresta supportrar. Trots 1-0 till Chelsea i minut 2 höll de igång i 90 minuter och det var även en mäktig upplevelse att se Drogba och Essien i aktion live. Blackpool såg dock bättre ut än väntat och lär inte bli någon slagpåse i årets Premier League.
Didier Drogba, mäktig fotbollsspelare.
Efter matchen shoppades det loss i souvernirbutiken, varsågod Roman, och vi körde sedan en route to Kings Cross. Kvällen avslutades med Match of the Day och legenden Alan Shearer i soffan, fin avslutning på en riktig fotbollshelg.
Måndag
Vansinnigt tidig uppgång för flyg hem från Stansted. Knappt värrrte som Mr Malmoe sa men ska man ha billiga biljetter...
Busstransfern var så klart försenad och det blev löpning rakt in i gate för Malmoe och Gateshead som tyvärr missade tax freen. Mr United och jag drev runt lite, tog en macka, och var snart på väg hem till Sverige vi med.
Come on Barnet! Come on Barnet!
Vill ni ha hjälp och tips på er egen fotbollsresa? Hör av er i forumet eller på barnetsverige@hotmail.com så hjälper vi till!
