Historien om Rovers - del I

Dags för nästa del i vår serie om Blackburn som denna gång blickar tillbaka på en svunnen tid med stora framgångar och Rovers bildande.

Blackburn Rovers bildades den 5 november 1875 på ett möte. Mötets och bildandets initiativtagare var de båda före detta publicschool eleverna John Lewis och Arthur Constantine. 17 personer kom att närvara vid mötet och majoriteten av dessa kom från Blackburn grammarschool. Just närvaron av välutbildad medelklass var viktig i början av klubbens historia då dessa genom sina olika professioner också var välrepresenterade i de flesta lokala företag. Genom detta så kunde man göra bra reklam för klubben då man dagligen träffade potentiella spelare, medlemmar eller åskådare.

Klubbfärgerna var till en början grön/vitt men ändrades ganska omgående till att bli dagens blå/vita. Spelet beskrivs som en blandning av styrke och långbollsfotboll. Den första planen man spelade på hette Oozehead, men på grund av den dåliga kvalitén på planen så flyttade man ganska snart till Pleasington cricket ground och strax därefter till Alexandra meadows. 1879 så deltog laget för första gången i ”English cup” och man åkte ut i 3:e omgången mot Nottingham Forrest. Under denna tidsperiod så konkurerade Rovers med ett annat lag från staden som hette Olympic om att vara herre på täppan.

Rovers kom efterhand på att spelkvaliteten behövde förbättras och vände blickarna mot Skottland, där spelet var mera tekniskt och taktiskt välutvecklat. Det var fler klubbar i regionen som valde denna lösning och genom detta så ökade rivaliteten mellan regionens klubbar. 1880 så mötte klubben lokalkonkurrenten Darwen. Denna match fick avbrytas i halvtid då publiken invaderade planen och det förekom bråk mellan olika spelare.

1881 så bytte man återigen arena och flyttade till Lemmington street. Här investerades över 500 pund i åskådarfaciliteter. Vid denna tid så startades också ett positivt förhållande till cupspel som sedan följt med klubben genom åren. 1883 vann rivalen Olympic FA-cupen som första nordengelska lag någonsin. Detta gillades inte av Rovers och dess supportrar. Säsongen efter så var man helt inställda på att vinna cupen och därmed återta hedern samt att åter bli stadens bästa lag, vilket man också lyckades med. Säsongerna 1884,85,86 så vinner man cupen.

1890 så flyttade man till den nuvarande arenan Ewood Park. Även denna och nästföljande säsong lägger man beslag på FA Cupen Säsongen 1896-97 så spelade laget väldigt dåligt. Vid denna tid så fanns inte dagens system med automatisk upp o ner flyttning, utan detta bestämdes med utslagsmatcher mellan de sämsta lagen. Rovers förlorade alla matcherna och skulle därmed bli degraderade, men då skedde det oväntade att ett av motståndarlagen lämnade in ett förslag om att utöka serien. Detta förslag gick sedermera igenom och Rovers klarade sig kvar. En liten notis från detta beslut är att Rovers representant på mötet röstade emot förslaget. Detta med motiveringen att en utökning skulle innebära fler matcher och därmed skulle publiken ägna mer tid än man redan gjorde åt fotbollen. Detta skulle enligt honom inte vara bra för nationens välmående.

Säsongen efter detta så skärpte man till sig och slutade på en sjätte plats. Detta året var debutår för två Legender i klubben nämligen Bob Crompton och Sammy Mclure. Säsongen 1902-03 gick det åter dåligt och laget hotades av nedflyttning, men en fantastisk spurt som inbringade 7 av totalt 10 poäng räddade kvar laget. Säsongerna efter så satsade man alla resurser för att utöka stadions kapacitet och förbättra dess faciliteter. 1905 så byggde man tak på ena läktaren vilket kostade 1680 pund. Renoveringen under dessa säsonger lär ha kostat över 20 000 pund!!

Nästa steg när renoveringen var klar var att börja skapa ett slagkraftigt lag på planen. Englands landslagsmålvakt Jimmy Ashcroft köptes från Arsenal och George Chapman köptes från skotska Hearts. Spelet blev inte så mycket bättre utan resultaten var ganska mediokra, med FA-cupspelet 1911 som enda riktiga ljuspunkt. Här lyckades man ta sig ända till semifinal men här fick man ge sig mot Bradford. Detta var dock ett steg i rätt riktning och en indikation på vad som skulle komma.

1911-12 så vann Blackburn Rovers nämligen ligan för första gången. Notabelt är att George Chapman gästspelade som center och gjorde mål i nio matcher i följd. Säsongen 1913-14 gjorde man om bedriften och blev återigen mästare. Dock vann man mästerskapet på ett mera överlägset sätt denna gång då seriesegern säkrades fastän 4 omgångar återstod samt att man ledde i princip från start till mål. Danny Shea blev bäste målskytt med 28 mål. Efter detta så bryter första världskriget ut och fotbollen hamnar naturligt i skymundan. För Blackburns del så bröts en bra svit och en framgångsrik era som man aldrig sedan lyckats återskapa.

1919 så började livet till allmänhetens glädje att sakta men säkert återgå till det normala. Emellertid så behövde man byta ut nästan alla spelare från de gamla mästerskaps säsongerna vilket medförde att standaren på spelet blev därefter. 1922 anställdes Jack Carr som klubbens första heltidsanställda manager. 1927-28 så vinner laget FA-cupen för femte gången. I finalen så slog man Huddersfield med 3-1. En spelare vid namn Roscamp gjorde två mål. Vid hemkomsten till Blackburn med pokalen så väntade över 100 000 hyllande och festande supportrar.

Mattias Andersson2001-11-21 09:45:00

Fler artiklar om Blackburn