Historien del 3
Dags för tredje delen i vår serie om Rovers historia.
Säsongen 1965-66 blev laget nerflyttade. Detta efter en säsong med bara 8 vinster. Under denna säsongen så drabbades staden Blackburn av en elakartad polio epidemi. Säsongen efter så huserade man som sagt i division två. Till att börja med så gick resultaten lagets väg men mot slutet så ebbade framgången av och laget slutade fyra. Som en konsekvens av nerflyttningen så tvingades man att sälja av en del spelare och ersätta dessa med biligare och kanske även lite sämre spelare. Eddie Quigley anslöts till organisationen som assisterande manager. Bland spelar köpen märks mest köpet av John Connely.
De nästföljande säsonger inbringade inte så mycket lycka utan laget placerade sig allt från i mitten till bottenplaceringar och ramlade till och med ner i division tre 1971. Spelare som figurerade i klubben under dessa år var Johnny Carey, Keith Newton, Alan Hunter. Klubben samlade under denna tid även på sig stora skulder och man fick anpassa sig till förhållandena som gäller i de lägre divisionerna.
Det gällde för klubben att snabbt anpassa sig till den nya positionen och detta försökte man lösa genom att anställa Ken Furphy som manager. Furphy hade stor erfarenhet av arbete i de lägre serierna. Fyrphy startade genast med att förändra spelartruppen och under hans säsonger såldes bla Bobby Bell, Alan Hunter och Graham Mosseley samt att Johnny Price och John McNamee införskaffades. Laget spelade lite bättre men den absoluta framgången uteblev.
Furphy ersattes av Gordon Lee. Säsongen 1974-75 gjorde laget en bra säsong som avslutades med uppflyttning som kronan på verket. Spelare att minnas från denna säsong är Tony Parkes, Daren Fazackerley och Don Martin.
Tillbaka i division två så händer det negativa att manager Lee väljer att ansluta sig till Newcastle. Hans roll i Rovers övertas av Jim Smith. Smiths lag blandade som vanligt bra prestationer med botten napp och laget höll sig mest i mitten. Smith fick även han ett erbjudande från en annan klubb och han valde att fortsätta sin karriär i Birmingham City. Hans efterträdare satt på sin post endast i 172 dagar och hans namn var Jim Iley. Nästa manager var John Pickering och under hans ledning ramlade klubben åter ner i division tre.
Säsongen 1979-80 så anställde klubben Howard Kendall som spelande manager, för övrigt den förste i klubbens historia. Detta visade sig vara ett lyckodrag för under hans första säsong lyckades laget spela upp sig i division två igen. Under denna säsong gjorde klubben konststycket att vinna 13 av 14 matcher. Säsongen efter så fortsatte man sitt finna spel i 2:an och de enda som skiljde laget från uppflyttning var målskillnaden. Kendall ersattes av Bobby Saxton 1980. Saxtons handlingsfrihet var lite begränsad då tidigare säsongers finansiella fiasko gjorde sig påminda i plånboken. Dock ändrade han om lite i organisationen och köpte in en del nya spelare. Klubben försökte att ta sig upp men man strandade återigen på mållinjen och hamnade bland de fem - sex bästa. Laget som Saxton format började komma till åren och resultaten pekade neråt. 1986 så sparkades Saxton och den före detta spelaren Tony Parkes fick ha hand om klubben i väntan på en ny manager. Den nya managern hette Don Mackay. Mackays och lagets största framgång kommer 1987 när man på Wembley besegrar Charlton i finalen av Full Members Cup. Målet slogs in av Colin Hendry och matchen sågs av över 30 000 Rovers supportrar. Spelare att minnas från Mackay eran är Simon Garner, Colin Hendry, Frank Stapelton, Steve Archibald och Osvaldo Ardiles.
Nu börjar det hända stora saker med klubben och en viss Jack Walker träder in i handlingen. Mer om detta i nästa artikel.
