Redaktionen ger sin syn på Spurs, del III
Så var det dags för den tredje och sista delen i vår trilogi om Spurs hittills denna säsong. Här ger Henrik sin synpunkt på anfallet.
Anfallet har varit ett dilemma för mig denna säsong. Från första stund var jag glasklar över att vi måste låta Rebrov spela. Detta därför att vi inte har råd att ställa över en så pass duktig kille. Nu när drygt halva säsongen har gått så är jag inte lika säker på Rebrovs värde som fotbollsspelare. Denna osäkerhet har smugit sig in hos mig tack vare att Hoddle inte låtit honom få chansen i Spurs.
De gånger som Hod har matchat honom i laget så har han inte direkt övertygat, i alla fall inte tillräckligt mycket för att han skall få chansen mer regelbundet. Men man måste verkligen ha i åtanke att det inte är en lätt situation för en fotbollsspelare. Han har nog känt hela säsongen att han inte har haft Hods förtroende, trots Hods ”pliktskyldiga” utsagor där han påpekat att han är en viktig kugge i det framtida Spurs. Många har spekulerat i huruvida han bara lever på sina gamla meriter från tiden med Sheva i Dynamo Kiev. Att han inte håller måttet helt enkelt. Jag vet inte om jag är benägen att hålla med dessa kritiker. När han sedan får sina enstaka chanser att imponera så är det inte lätt. Har du någon gång spelat fotboll så vet du att i en sådan situation så är det lätt att man blir alldeles för ivrig och man lyckas inte alls prestera det man känner att man skulle kunna göra.
Det jag har känt lite oro över när det gäller Rebrov och Premier League är att han kanske är lite för liten till storleken. Han är inte speciellt kraftig och jag har ofta känt att han har svårt att ta för sig i det fysiska engelska spelet. Hur som helst så har vi inte råd att ha en kille som är värd så pass mycket pengar på bänken. Tänker inte Hod matcha honom så är det bättre att sälja honom för att få in så mycket som möjligt av summan vi gav för honom. En fotbollsspelare som sitter på bänken sjunker snabbt i värde…
Banemannen för Rebrov denna säsong har varit Les Ferdinand. Han har verkligen imponerat på mig denna säsong. Tydligen har han imponerat mycket på Herrar Grip&Eriksson eftersom Grip har sagt att Ferdinand är andra-valet bakom Owen just nu. Tänk om vi fick se honom i VM till sommaren! Det vore ruskigt roligt för oss fans, men även för honom att han får uppleva en till stor turnering i sin karriär innan han lägger av.
När vi sålde Sheringham till Manchester United blev jag förkrossad. Vi sålde honom för dryga 30 miljoner och så köpte vi in Ginola och Ferdinand från Newcastle för dyra pengar. Inte blev jag gladare för varje gång jag fick se honom göra mål för United och se honom spela den bästa fotboll han spelat i sin karriär. Sheringham är, enligt många kollegor i Premier League, en väldigt ”ful” spelare som gör många fulnyp osv. Bortsett från det så beundrar jag honom oerhört mycket. Att Hoddle beslöt sig för att ta tillbaka honom till Spurs gladde mig väldigt mycket. Trots sin ålder så hade han visat sitt värde både i engelska landslaget och i United.
Hoddle hade verkligen fingertoppskänsla för vår lagkapten har varit en oerhört viktig kugge i Spurs denna säsong. Det är lätt att missa saker när man tittar på en fotbollsmatch. Jag vet många matcher som man sett då en kamrat sagt att han tyckte att en spelare varit värdelös och inte gjort något vettigt, när jag känt helt tvärtom. Sheringham är precis en sån spelare som man emellanåt kan missa vilket oerhört jobb han gör. Hoddle har sagt att det borde vara en kamera bara på honom för att alla skulle få se vilket oerhört slit han gör för laget. Han är inte så spektakulär alltid, men han jobbar väldigt mycket under matcherna. Bara hans rutin är helt ovärderlig för laget. Han har fått en sorts ”fadersroll” i laget. De andra ser upp till honom och ser honom som ledaren på planen.
Det finns, trots allt positivt man kan säga om våra anfallare, många negativa saker man kan säga om vår forwardssituation. En sak är åldern på våra ordinarie anfallare. Tillsammans så är de sjuttio år gamla, 70 år gamla! De må vara riktigt duktiga ofta men de kanske inte håller så länge till. Ferdinand är rätt skadebenägen och någon gång så tar åldern ut sin rätt hos dem.
Vad har vi för plan om en av dem blir skadad? Rebrov?, nä han kommer med största sannolikhet bli såld när som helst. Iversen?, nej, han är jag, liksom många fans, väldigt tveksam till om han kan komma tillbaka till sitt fornstora jag(om han ens haft något sådant). Armstrong är en kille som jag alltid gillat. Tyvärr så har han varit oerhört mycket skadad de senaste åren. Det kanske bara är önsketänkande, men jag hoppas verkligen att målkänslan finns kvar hos honom. Han ryktas komma tillbaka till spel någon gång i februari och det skall bli väldigt spännande att se vad han går för. Vi får dock inte hoppas allt för mycket…
Saknaden av den riktiga spetsen är det som gjort att vi ligger där vi ligger denna säsong. Jag har sagt det förut: skulle vi ha en målskytt av Hasselbainks kaliber så tror jag att vi skulle kunna vara serieledare just nu. Det är alldeles för många matcher som vi har haft spelet och tryckt på, men ändå inte lyckats få in bolluslingen. Sheringham-Ferdinand har varit duktiga i många matcher, men ibland skulle lite variation med en spelartyp á la Klinsmann anno 96 vara mycket välkommet.
Vad som försiggår i Hoddles huvud när det gäller det framtida anfallet i Tottenham Hotspur har jag ingen aning om – han är rätt så förtegen av sig. Det är dock glasklart att vi behöver en ”riktig” målskytt! För att kunna mäta oss med topplagen i Premier League är det just det som vi behöver. Kan vi inte köpa en Klinsmann? Eller en Lineker? Det är lätt att man drömmer sig iväg till ”de gamla goa tiderna” så dessa herrar gladde en hela tiden. Men Herr Hoddle!, jag vill inte drömma något mer. Jag vill se ett slagkraftigt Spurs som slår Liverpool på bortaplan och som håller en 3-0 ledning mot United i halvtid…
