Man bugar och bockar!

Efter sju svåra år,,,, kom äntligen den efterlängtade vinsten i ligan.

Matchen som i veckans förhandssnack beskrivits som ”säsongens viktigaste” slutade med en överlägsen 4-1 seger till Blackburn. I och med segern fick Rovers kontakt med lagen ovanför i tabellen, samtidigt som man stoppade upp den anstormning underifrån som sakta men säkert de senaste veckorna ätit upp det relativt stora försprång som fanns när december månad inledes. En annan positiv händelse inträffade innan matchen då Souness och Dunn gemensamt i glädjens tecken dementerade alla former av rykten och spekulationer angående ett klubbyte för Dunn eller att de båda skulle vara ovänner. Coles ankomst var positiv på många olika sätt, Jansen kunde spela mera avslappnat, Tugay fick mer kreativ frihet och slutligen så bidrar närvaron av namnet Andy Cole respekt och markering från motståndarnas sida på honom vilket medför att de andra Roversarna får mer ytor och rörelsefrihet.

Matchen började i ett högt och intensivt tempo och en tidig räddning från Friedel hindrade Charlton från en tidig ledning och kanske en annan matchbild. Strax efter denna Addicks chans så gav Rovers turkiska spelgeni Tugay laget ledningen efter ett snyggt kombinationsspel med Cole. Tugay gör bort sin försvarare och placerar säkert in bollen i Kileys bortre hörn.

Charlton försöker genast att replikera och lagen får två chanser var. För gästerna är det Stuart och Euell som prövar Fridel och Tiny och Hignett står för Rovers chanser men alla fyra blir resultatlösa. Halvleken fortskrider med varierande spel och en del chanser, där Rovers har de flesta och farligaste. Strax innan halvtidspausen så slår vår nye ”Gud” eller ”frälsare” (kalla honom vad ni vill) till. Återigen är det Tugay som startar anfallet som leder till att Cole gör sitt andra mål på 2 matcher, efter att säkert skjutit in passningen från Dunn.

Andra halvlek skulle ha blivit en ren defilering, men som brukligt så tappar Rover stundtals koncentrationen och låter motståndarna komma in i matchen. I den 52:a minuten misslyckas Björneby med en rensning och Euell erövrar bollen och gör mål. Men istället för att tappa matchen så blir detta väckarklockan för Rovers och en utvisning på en Charltonspelare gör att man kan återtaga den kontroll som man håller på att tappa. Jansen och Cole har vars några chanser och för Coles del får man nog säga att den chansen han satte i första halvlek var den svåraste och den man mest skulle kunna tro att han skulle missa av de han får under matchen.

Mot slutet är Rovers överlägsenhet total och innan slutsignalen går har både födelsedags barnet Hignett och Matt Jansen hunnit med att sätta sina namn i målprotokollet. Jansens får en löpning mot mål och gör inget misstag denna gång och Hignett skjuter in ett skott efter att först nästan slarvat bort chansen. Hignetts mål var hans 3:e på lika många matcher efter att ha varit ute i kylan under stora delar av säsongen.

Bra i Charlton var målvakten Dean Kiley samt Euell, Jensen och Robinson hade vars några chanser och stod för en del farliga försök. I Rovers blev Duff vald till matchens spelare men även Cole och tugay aspirerade på denna titel.

Tugay har mer och mer blivit en hjälte på Ewood och hans ritual där han sprang fram till supportrarna och kysste klubbmärket efter sitt mål minskade inte precis hans popularitet.

Lite saxat från Radio Rovers intervju med Souey direkt efter matchen:
- Ja vad ska man säga vi skapade mycket, både Jansen och Cole kunde och borde nog gjort hattricks. I Tugay har vi fått en riktig diamant, eller vad tycker ni. Coles arbetskapacitet över hela planen ska också berömmas

Vid diskussion om vem som ska spelas av Gillespie och Hignett:
- Gillespie har spelat bra hela säsongen och är en klasspelare, Hignett är mer en målskytt som gör och har gjort mål i alla sina klubbar. Nu behöver vi mål och då är Hignett att föredra. Gillespie kommer att spelas då vi ska spela mer traditionellt med riktiga yttrar.

Nu gäller det att blicka framåt, först omspel i FA cupen och sedan match borta mot United. En poäng på Old Trafford är ur ett helhestperspektiv bra, men räcker det här och nu med tanke på tabellsituationen?

Mattias Andersson2002-01-13 19:23:22

Fler artiklar om Blackburn