Hur ska vi ta oss ut?
Tottenham förlorade mot Ipswich Town – igen. Jaha.. och så var vi nere och nosade på mitten av Premier League. (jag får spel!) Det ska bli oerhört intressant att se om Glenn Hoddle och hans ”blue and white army” orkar, trots skador och, enligt mig, en stor skopa otur, orkar jobba sig tillbaka upp mot europanivå, där vi faktiskt har chansen att locka spelare av hög kaliber.
Låt mig snabbt bara kommentera ordet otur. Jag brukar alltid ta till det ordet – och om det är absolut omöjligt att formulera sig så, p.g.a. matchbilden så får jag ofta ta till domarinsatserna. –Jag vet, inte försvarbart.
Att ha otur är, anser jag, att ha lika många farliga chanser och lika bra spel, men ändå inte lyckas få ett poäng med sig hem. Jag anser att detta ofta har skett med vårt lag – denna säsong, även om kanske Ipswich var lite mer taggat på hemmaplan.
Förra säsongen kunde jag inte yrka på att vi var lika mycket värda poäng, men efter Glenn Hoddle så har jag, trots onödiga förluster, fortfarande hoppet kvar. MEN. Det hjälper inte att ha chanser, vi måste sätta dem också, och här tycker jag att vi brister. Vi måste sätta våra chanser, annars kommer vi inte någonstans. När (Oi, we love you )Teddy är avstängd eller skadad, så vill det sig inte riktigt och det tycker jag tyder på att han är omåtligt viktig för vårt spel. Ska det då vara så att vi ska vara så beroende av en spelare. Nej självklart inte. Att tappa sex poäng mot Ipswich denna säsong är en katastrof och visar att truppen är för svag i.e tunn. Att gå in på planen och föra en match är inte lätt, men det är ett måste för att vi ska komma upp och ut i europa. Hur ska då detta gå till? Hur får man tag i spelare idag som sätter de viktiga bollarna? Eller har vi dem redan idag, men ska låta dem lära sig och växa till sig?
Låt mig tillägga att jag ändå är mycket nöjd med vårt spel hittills denna säsong i förhållande till när Graham tränade oss, och visst ska vi ge Hod ro att arbeta!
Det vi saknar idag är naturligtvis den givna målskytten, men att köpa honom från annan storklubb är riskabelt och oerhört dyrt. Jag och kanske fler med mig är lite besvikna på att Rebrov inte klarat av att göra mer för Hotspurs. Och det kanske inte heller är så lätt att ta sig in i Englands bästa liga, först med Graham och allt vad hans spelsystem innebar, för att sedan bli bänkad och försöka lära om till Hods sätt att tänka fotboll. Men är det då så, att vi måste gladeligen vänta på att youth academy lyckas ta fram en jätteförmåga?
Visst är vi för svaga framåt. Vi gör för lite mål, trots att spelet är väldigt positivt. (när de bästa 11 är på planen är vi faktiskt riktigt vassa, men hur ofta är alla det?)
Jag tycker det vore väldigt kul (naturligtvis!!) att få fram egna unga förmågor, men när jag tittar på spelare som van Nistelrooy, Henry (ja, faktiskt…. Sorry), Solskjear, och övriga på listan som kan göras över väldigt värdefulla spelare som köps in, för att ta ett lag till högre höjder. Då undrar jag om det inte är mer kostsamt att vänta in och lära upp själv, än att köpa. Självklart tycker jag att det vore kul att få fram en förmåga som Owen i Spurs, men jag vet inte om jag orkar vänta, och skulle jag göra det så kanske vi ändå inte lyckas behålla honom. Tränaren har naturligtvis en väldigt stor roll att fylla, men spelare måste finnas där så man har folk att ta av. Det saknas inte mycket alls för oss att ta oss ut i europa idag, men med det spelarmaterial vi har idag så kanske det inte är värt att ta sig ut, då en snabb returbiljetten är ganska given. (Men visst ska vi ut)
Det finns bara en positiv sak med att inte komma ut i europa, och det är att vi har råd att spela Worthington cup och FA-cupen för fullt hela vägen. Kanske därför är vi ett bra cup lag, men jag ser hellre att vi är det internationellt än nationellt.
Jag ser bara en möjlighet idag för att lyckas på den nivå som vi ändå befinner oss – vi måste investera i några spelare till. Glenn är den som kan få oss att spela bra/bättre, även om jag är förvånad att han inte lyckats bättre med Rebrov, och med det menar jag att han inte lärt honom spela som Glenn vill att han ska. Eller att han kanske inte har gett honom chansen att lära sig.
Att spela 4-4-2 eller 3-5-2 har diskuterats hett på många Spursforum. Dock tycker jag att det har med spelarematerialet huruvida vi ska spela det ena eller det andra. Det absolut bästa vore naturligtvis att hela tiden ha en lika bra spelare att byta in om en skada uppstår, så man slipper ställa om från ena matchminuten till den andra, eller från match till match, men idag är det ett ytterst få antal lag som kan ställa upp med den breda truppen. Låt oss säga att det finns två eller möjligen tre i PL.
Spelarmoralen kan jag heller inte klaga på men den kan bättras hos vissa av våra spelare. Les tycker jag ofta hänger med huvudet likt Stefan Edberg, och man får ju ”spel” på karl när det ska pågå och vi ligger under med ett mål och knappa tio minuter återstår. Vi måste bli bättre de sista tio minuterna. Fotboll är inte som förr, då man kunde spela tillbaka till målvakten och man lätt kunde hålla undan en 1-0 ledning. Jag ser i och för sig att Glenn jobbar hårt med detta, men vi ska ändå inte tappa in mål i 82-90:e. Det tycker jag handlar om moral och kämpaglöd helt enkelt. Leder vi med 1-0 så ska vi satsa på att göra 2-0 tills dommaren blåser av.
Att Anderton viftar med armarna i luften i straffområdet som om han skulle hälsa på någom på Paxton upper är förvånande. Bara där ligger två poäng. Om vi skulle räkna ihop alla onödiga poängförluster i slutet av säsongen så skulle vi ligga fruktansvärt bra till. Jag vet inte hur man ska få spelare att inte ”tabba” sig, men risken blir kraftig mindre om vi redan leder med två mål. Gör mål eller kämpa ännu hårdare. Hård dom men det är sanningen.
Alex
