Blackburn Rovers FC – Tottenham Hotspurs FC 24/2-02
Del Nummer 2
Lördag: Börjar fatta vad jag kommer att vara med om inom en snar framtid. Resan till Cardiff tar fyra och en halv timme i uruselt (engelskt) väder, tak på tack imorgon!!. Hittar till Penarth (10 min från arenan) där vi skall bo under vår vistelse i Wales. Där möter vi upp med Ian från London, ursprungligen från Clitheroe. Väl inne på rummet är det dags för en efterlängtad högtidsstund, Chris delar ut biljetterna, de är nog det vackraste jag sett, he he. Efter vi installerat oss och gått en pubrunda i Penarth beger vi oss till Cardiff för några till och för att träffa andra Roversfans för att bygga upp stämningen. Väl inne i Cardiff möts vi av mycket folk och många poliser. Inser snabbt att skylta med sin rovers tröja inte är att rekommendera en kväll som denna (hade läst lite om Cardiff City supportrarna innan jag for).
Lyckades ta oss in på en pub med bara city fans (The Albert, fem överkryssade öl i betyg), halvdöv på ena örat och med blicken i backen förstod jag inte allvaret i hela situationen förens vi var ute i tryggheten igen!!!
Det var bara att gilla läget och bege sig tillbaka till Penarth. Vi kom ju dit för att se fotboll och inte se om de har bra sjukvård eller ej. :-)) Vi hittade en ny pub i Penarth med livemusik som var mycket trevlig, det fick duga en kväll som denna.
The Big Day: Stiger upp kl. 8:30 med ett förväntansfullt leende på läpparna. Rotar i påsen från Roverstore och tar fram alla ”Millennium” prylar; halsduk, tröjor, peruk. Vid 10:30 beger vi oss så äntligen till Cardiff med pirr i kistan (i alla fall jag). Strippar av bilen från allt vad Blackburnprylar heter (vill ju ha en hel bil hem) och går sista biten till stadion. Fasen vad mäktig stadion är när man ser den på nära håll, wow. Kommer till den sidan där Spurs huserar och vi går vidare runt stadion och in på huvudgatan. Vilken stämning, fantastiskt. Spurs och Rovers fans i en salig blandning, tutor tjuter, flaggor viftas och sånger från båda sidor hörs. Humöret är på topp och alla är glada, nästan (utom de som går omkring och vill köpa biljett).
Svartabörspriset är dock salta 250-300£, glad att man bara behövde betala 39£. Vi smiter undan regnet ute och in på en pub/coffeyshop på huvudgatan. Efter en timme vandrade vi vidare till en pub där Chris stämt träff med några kompisar. Väl framme vid puben får vi inte komma in, det är fullt. Chris säger att vi kommit ända från Sverige och skall träffa polare därinne. Det var den bästa ursäkten han hört denna stora dag och vi fick komma in. Väl därinne var stämningen elektrisk och dominerades av Barmy Army supportrar. Sångerna duggade tätt och ölen flödade. Träffade massa trevliga supportrar, några nya och några jag träffat vid tidigare resor. En timme före avspark stegade vi ut ur puben och slöt upp med den tillsynes aldrig sinande skaran Roverssupportrar på väg mot arenan. Väl inne på stadion är det tjockt med supportrar i gången och lätt att tappa bort varandra, alla ser nästan likadana ut J. Tittar på biljetten och försöker lista ut var vi skall sitta, row 16 seat 10. Visar sig att det är 5-10 m till vänster om målvaktens vänstra stolpe, 16:e raden från plan. Kul att vara så nära men svårt att se vad som händer på andra planhalvan men en dag som denna har det mindre betydelse. Efter en magisk show med fyrverkerier, eld, militärer som kommer ned från taket och viftar med Roversflaggor och nationalsång så börjar matchen. Rovers inleder lite darrigt och Spurs med sin 3-5-2 uppställning hittar mycket fria ytor och det ser farligt ut. Friedel räddar oss vid ett flertal tillfällen och publiken sjunger Friedel, Friedel, Friedel. I den 25:e minuten gör så Jansen mål och vi hoppar runt som galningar. Min första önskan går in, att få se dom göra mål. Rovers börjar spela bättre efter målet och det ser riktigt bra ut. Det varar dock inte länge innan Spurs svarar efter slarv i försvaret. Friedel var nästan där men inte ens han hade kunnat rädda den, det var ju öppet mål. Rösten börjar ta slut så pausvilan var efterlängtad. Vad skall man tro, mer mål kommer det att bli så många chanser som det var i första halvlek. Frågan var om det skulle bli Rovers eller Spurs som skulle få jubla. Lite pessimistisk som man är var jag nöjd med att vara där och sett dem göra mål. Innan denna match hade jag sett dem 4 gånger och bara sett 2 mål och de hade aldrig vunnit. Om de då skulle gå och vinna, det kändes avlägset men chansen fanns ju där……. Andra halvlek kickar igång. Tänkte för mig själv att det skulle sitta fint om de kunde göra ETT mål till nu när de skall göra mål mot där vi satt, pleaseeeee. Rovers är det bättre laget men Spurs har många farliga chanser fast vi har ju Friedel. I den 69:e minuten så kommer så målet jag bad om. Från en situation som inte såg så farlig ut blev det mål. Jösses vilket liv, vi hoppade om än ännu mer och skrek och trodde knappt att det var sant. Det såg ut som om ALLA hade flaggor som de vajjade med. Vilken underbar syn. Skulle det hålla?, blir det förlängning, klarar dom det eller? Slutet var en enda lång plåga, nästan. Kunde inte sjunga för man var så koncentrerad på matchen. Spurs fortsatte producera farligheter men vi hade fortfarande en magnifik Friedel i mål. Helt plötsligt exploderar halva stadion, Sheringham blev nedgjord och de ville ha straff. Vi klarar oss undan och ordinarie tid är snart slut, puh. Tre minuter tilläggstid och matchuret stannar på 90 min. utan klocka tappade jag tidsaspekten och det kändes som 30 min. tittar på domaren sista sekunderarna, TA UPP PIPAN OCH BLÅS DÅ FÖR HE*V*TE. Slutligen så tar han tar upp pipan och blåser. Vi gjorde det, fy fasen vad skönt, YYYESSSS. Lilla Blackburn slog stora Tottenham, yahoooooo. 5 min efter slutsignal är Spurs stadionhalva nästa helt tom. Vi blir kvar på stadion i ca. 1 timme och firar, ser spelarna kuta omkring och fira, prisutdelningen, champagnesprut m.m. Nästan utan röst sjunger vi alla sånger och jublar. Mest sjungs dock sånger om Jack Walker, om han ändå hade fått vara med om detta, we love you Uncle Jack. Vilken otroligt skön känsla det är att stå där och vara med om detta, fantastiskt. Resan ut ur Wales tar 2 timmar längre än normalt men vad gör det en dag som denna. Efter att ha sett matchen på video så inser jag att Blackburn gjorde en mycket bra match och var bättre än det såg ut ”live”. Friedel hade en fantastisk match och det är bara att inse, det var helt enkelt vår dag och vi skulle bara vinna och vi gjorde det också.
The future is bright, it´s Blue and White.
Patrik Andersson
Luleå 020302
