"Wolves are going up!".....vad är det egentligen som håller på att hända???
En förvirrad Wolves supporter plitar ner sina funderingar så här i säsongens elfte timme.
Jag tittar i tabellen och skakar på huvudet. Jag nyper mig i armen, tittar i tabellen igen. Den ser likadan ut. Wolves har elva poäng ner till lag tre. Det är bara sju futtiga matcher kvar att spela. Visserligen har detta jagande lag en match mindre spelad, men det är åtminstone åtta tunga poängs försprång för våra vargar.
Vi kan inte missa detta? Eller? Kan vi det? Vi har väntat 18 år, en fasansfullt lång tid. När jag var mycket ung sprang det guldfärgade Wolves omkring i Englands högsta serie och var ett av ligans sex bästa lag. I maj 1984 hände det ofattbara: Wolves ramlade ur högsta serien och sedan dess har vi varit utanför fotbollens finrum. Mycket har hänt sedan 1984, vår statsminister blivit mördad, mobiltelefonen har uppfunnits, Internet har exploderat fram, Prinsessan Madeleine har blivit betydligt äldre än två år.
18 år! 18 långa jävla år. Vi har snubblat på målsnöret ett par gånger. Både 1994/95 och 1996/97 trodde man det var klart, men vi åkte på en nit i det fasanfulla lotteri som benämns play-off.
Nu är plötsligt förutsättningarna annorlunda. Vi har ett rejält försprång. Vi har en överlägsen målskillnad gentemot de jagande lagen. Den värsta konkurrenten om automatisk uppflyttning (grannen till råga på allt!) West F*cking Albion har fått sin bäste målskytt skadad, Jason Roberts bröt foten för några veckor sedan.
Vi kan inte missa detta. Det går inte. Eller? Fortfarande känner man den där malande känslan av oro i magen. Jag kommer inte att kunna andas ut förrän det matematiskt är helt klart med Premier League. Allt kan hända, bollen är rund, värre överraskningar har hänt, it ain´t over til the fat lady sings, i fotboll finns ingen logik, spela tills domaren har blåst, även osannolika saker händer, sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten, ropa inte hej förrän du är över bäcken, bla bla bla bla bla bla. För oss Wolves supporters är detta med Premier League lite som "den sanna kärleken" - alla talar om den, men få har sett den.
40 svenska Wolves supporters har bokat biljett till sista hemmamatchen den 14 april mot Wimbledon. Vi kommer att sitta på långsidan, The John Ireland Stand och skrika, jubla och bara njuta. Väl? För det måste väl vara klart då? Det skulle vara vidrigt att inte veta säkert när det bara återstår två matcher. Nej tack, då vill jag hellre att allt ska vara färdigt och klart. Signed, sealed and delivered. Vi har ju längtat efter den dagen så länge. Smaka på detta: Wolves-Manchester United, Arsenal-Wolves, Liverpool-Wolves, Wolves-Leeds, Chelsea-Wolves.
Rimligen klarar vi det. Det enda som kan stoppa Wolves nu är om de plötsligt börjar darra när den lockande Premier League-siluetten blir synlig för spelarna.
"Att besegra sig själv är att besegra sin mäktigaste fiende."
Drottning Kristina
COME ON YOU WOLVES -
besegra er själva i de här sista sju matcherna.
