Matchrapport: Wolves-Norwich 1-0 (play-off 2)

Norwich vidare med sammanlagt 3-2. Vi är kvar i Div 1. Tro det eller ej, Wolves lyckades sumpa det även i år.

1:a maj 2002
Play-off semifinal andra matcen
Wolverhampton Wanderers-Norwich 1-0
1-0 Kevin Cooper (77)
Norwich vinner med sammanlagt 2-3
Publik: 27.418
Domare: A R Leake (Darwen).


Man befinner sig i ett chocktillstånd, men å andra sidan har det varit så under hela april månad. På ett sätt känns det skönt. Ungefär som en tand som har värkt länge och som man nu äntligen har dragit ut.

Nu behöver vi inte våndas längre. Eländet är slut. Vi lyckades inte i år heller, trots serieledningar och 10 poängs försprång.

Att vi skulle halka oss vidare från ett play-off var det väl ändå ingen som trodde. Det var uppgivet redan innan det startade. Att förlora en given Premier League-plats på det sätt som skedde tar på psyket och det är inget man enkelt kan skaka bort när play-off startar.

Publiken var som galna djur. Jag har aldrig hört Molineux nå en sådan decibelstyrka som i går kväll. Spelarna gav också allt, men det var mer kämpa och vilja än genomtänkt skönspel. Wolves har ingen bra form just nu och därför fick man försöka springa och trycka ner Norwich istället.

På bänken satt vår stjärna Mark Kennedy, fortfarande inte helt spelduglig. Jag ska inte spekulera i var Wolves hade varit nu om han hade kunnat spela de fem senaste veckorna. Det får vi aldrig veta.

Det gällde alltså att hämta upp 1-3 från första matchen. Norwich har, åtminstone just nu när Wolves är utan Mark Kennedy, ett bättre grundspel och passningsspel än Wolves och därför valde Wolves taktiken att försöka springa över dem, att trycka in dem i sitt eget mål.

Wolves ville väldigt mycket, men efter 20 minuters spel hade man fortfarande inte skapat någon riktig het målchans. Däremot hade varningarna duggat tätt och innan första halvlek var slut hade Wolves fyra gula kort.

I slutet av halvleken kom Wolves äntligen inom skotthåll. Colin Cameron, Alex Rae och Kevin Cooper krutade på, men det var bara Coopers låga skott som allvarligt testade målvakten.

I halvtid kom Kennedy in istället för Shaun Newton och Wolvessupporterna fick nytt hopp. Kevin Cooper flyttade över till högerkanten och Kennedy fick sin vanliga vänsterplats.

Trots detta kom Wolves oftare fram på högerkanten där Gunnar Halle och Cooper skickade in inlägg mot Dean Sturridge och Nathan Blake.

Klockan tickade emellertid oroväckande snabbt och Dave Jones gjorde ett sista försök till attack när han tog ut högerbacken Halle och satte in anfallaren Kenny Miller.

I 77:e minuten kom Wolves ledningsmål som en blixt från klar himmel. COOPER sköt ett stenhårt kanonskott från över 20 meters håll, ett underbart mål.

Nu vaknade publiken till och när Wolves fick en hörna några minuter senare trodde jag att Molineux skulle explodera. Jag har aldrig, aldrig hört en folkmassa skrika så mycket. Det var ett avgrundsvrål som jag fortfarande ryser när jag tänker på hur det lät - COME ON WOLVES!!!

Wolves fick en till riktigt vass målchans. Kennedy slog en frispark och Paul Butler hade ett ypperligt nickläge. Nu är Butler ingen Ludo Pollet i huvudspelet och det var inte första gången denna säsong som nicken bara blev till en halvträff.

Norwich höll ut och efter fem minuters tilläggstid var matchen slut. Matchen var slut och säsongen var slut. Denna otroliga, vansinniga säsong, där vi så länge varit säkra på en Premier League-biljett. Men Wolves är Wolves. Man kan aldrig ta något för givet.

Jag vill rikta ett enormt stort tack till alla Wolves-supporters, alla medlemmar i SwedeWolves som varit med mig framför datorn dag ut och dag in, oavsett om Sverige spelat ishockey i OS, eller om TV visat en europeisk toppmatch i Champions Legaue. Det har alltid funnits ett tjugotal vargar på chatten som hållit mig sällskap, som gjort livet värt att leva och motgångarna lättare att hantera.

Vi är kanske inte Premier League-mässiga på planen, men när det gäller support i Sverige och vad gäller engagemanget här på Svenska Fans så sopar vi Wolves-supporters banan med alla. ALLA!

Skulle vilja avsluta med texten till en mycket välkänd sång som passar bra just nu.


SMILE
Smile - though your heart is aching
Smile - even though it´s breaking
When there are clouds in the sky, you´ll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile - and maybe tomorrow
You´ll see the sun come shining through for you

Light up your face with gladness
Hide every trace of sadness
Although a tear may be ever so near
That´s the time you must keep on trying
Smile - what´s the use of crying?
You´ll find that life is still worthwhile
If you just smile


LAGUPPSTÄLLNINGAR
Wolves:
Oakes
Halle(Miller 74), Lescott, Butler, Camara
Newton(Kennedy 45), Cameron, Rae, Cooper,
Blake, Sturridge.

Norwich:
Green
Kenton, Mackay, Fleming, Drury
Rivers(Sutch 71), Holt, Mulryne, Easton
Nielsen (Iwan Roberts 45), McVeigh (Notman 89)

Varningar: Blake, Butler, Lescott, Sturridge (Wolves).

SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")

Oakes, 6
Halle, 7
Lescott, 8
Butler, 7
Camara, 6
Newton, 5
Kennedy, 6
Cameron, 7
Rae, 7
Cooper, 8
Miller, 6
Blake, 6
Sturridge, 5

Truls Månsson2002-05-02 09:15:00

Fler artiklar om Wolves