Spelargenomgång Derby County 2001/02
Avsnitt ett av två vad det gäller Derbys spelare denna säsongen.
I denna genomgång av Derbys spelare 2001/02 kan läsas om målvakterna och försvarare.
Hela 34 spelare har använts av de 4 manager som haft huvudansvaret för laguttagningarna denna säsongen. Detta till trots känns det inte som om någon av managerna haft så värst många spelare att välja på, det vill säga spelare av Premier Leaguekaliber. Här följer en uppställning per lagdel av de 34 som medverkat samt kommentarer kring dessa spelare:
Målvakter:
Ian Feuer 31 år, 2 matcher
Lån från Wimbledon under hösten när Mart Poom blev skadad.
Patrick Foletti, 27 år, 2 matcher
Lån från Lucern fr o m februari när Mart Poom återigen blev skadad och denna visade sig vara långvarig.
Andy Oakes, 25 år, 20 matcher
Har gjort enstaka misstag men har ju längre säsongen lidit blivit bättre och bättre för att till slut komma upp i förra säsongens nivå.
Mart Poom, 30 år, 15 matcher
Obestridligen klubbens förstamålvakt men antalet seriekamper stannade alltså vid måttliga 15. En frisk Poom hade inneburit en handfull poäng till, så bra är han, estländaren!
Sammanfattning målvakter:
Fyra målvakter har fått känna på krutröken från Premier League och det känns lite kluvet; ingen av ersättarna för Poom har direkt varit dåliga, men eftersom Poom en skadefri säsong är bland ligans fem bästa målvakter blir ändå saknaden av honom stor.
Försvarare:
Warren Barton, 33 år, 14 matcher
Gregorys första inköp. Barton har gjort bra ifrån sig på sin högerback. Han har förvisso haft någon mindre lyckad match nu på slutet, men generellt sett så har han varit en av lagets bättre spelare sedan han ankom från Newcastle i februari.
Paul Boertien, 23 år, 32 matcher
Jag väljer att sätta Boertien som back, då han majoriteten av säsongens matcher dväljts på vänsterbacken. Förlorade sin plats när Zavagno inköptes. Boertien har helt klart kommit att bli Gregorys favoritspelare och har förlänats många fina betyg efter det att han för två månader sedan fick en ordinarie plats, nu på mittfältet.
Horacio Carbonari, 29 år, 3 matcher
Den tidigare klippan i mittförsvaret reducerades i år till en skugga av sitt forna jag. Bazooka skadade sig i seriegenrepet i augusti, och kunde inte göra comeback förrän i slutet av december. Han fick visa vad han gick för men var alldeles för långsam och osäker i sitt spel. Lånades i mars ut till Coventry.
Daniel Daino, 22 år, 2 matcher
En av sommarens två nyförvärv. Daino spelade de första två matcherna från start på högerbacken men det var med en gång mycket tydligt att tempot i Premier League var åtskilligt för högt för lånet från Milan. Skickades under senhösten tillbaka till Italien.
Steve Elliott, 23 år, 6 matcher
Den trogne reserven som aldrig kommer att lämna den enda klubben han någonsin representerat, varandes en ”local lad” som han är. Trots åldersmässigt tidig Premier Leaguedebut vill det sig inte riktigt för Elliott i hans nu femte säsong bland de stora pojkarna. Han är urtypen för en engelsk mittförsvarare, stor, tuff, brytsäker, farlig framåt vid fasta situationer men också lite väl långsam. Division 1-spel kommer att passa honom utmärkt.
Francois Grenet, 27 år, 15 matcher
Todds stora katastrofinköp! Det hette vid köptillfället att han var franska ligans bäste högerback,men det måste ha varit någon lokal bistroomröstning i hans hemort Bordeaux. 3 miljoner pund lade klubben ut på en osäker back med obefintlig passningsteknik, synd på surt förvärvade pengar!
Danny Higginbotham, 23 år, 37 matcher
Blev vald till Player of the Year! Detta är sensationellt med tanke på hans miserabla fjorårssäsong, som var hans första i klubben. Med viss Premier Leagueerfarenhet i bagaget från Manchester United förväntade supportrarna mycket mer av honom än vad han förmådde visa. Då fick han nöja sig med att spela vänsterback, denna säsongen har han spelat mittback och han har gjort det på ett mycket bra sätt. De positiva överraskningarna vad det gäller spelares prestationer är få i årets Derbyupplaga, men Higgy står i alla fall för en rejäl sådan!
Richard Jackson, 22 år, 7 matcher
Richard Jackson spelade under hösten tre matcher under Smiths ledning, men fick därefter finna sig cementerad i reservlaget tills dess att Gregory för fyra veckor sedan tröttnade på Zavagno. Nu höjs Jackson till skyarna av Gregory och har fått epitet på sig som den kommande Dennis Irwin tack vare sitt vårdade vänsterbacksspel. Tiden får utvisa om det finns substans bakom dessa ord.
Youl Mawene, 22 år, 17 matcher
Fransmannen fick många chanser första halvan av säsongen och gjorde hyfsade insatser, mest som mittback när Smith och Todd körde med tremanna mittförsvar. När Gregory införde fyrbackslinje såg Mawene sina matchchanser gå upp i rök. Har inte spelat en enda match i A-laget sedan januari.
Chris Riggott, 21 år, 37 matcher
Glädjande nog har Riggott även denna säsongen spelat utmärkt. Tillsammans med Higginbotham troligen den bäste spelaren i klubben. Riggott blev förra säsongen vald till Player of the Year; jag tyckte då att det luktade lite lokalpatriotism om det valet. Riggott är född och uppvuxen i Derby och har aldrig spelat i någon annan klubb än The Rams, men denna säsongen har han visat att utmärkelsen ifjor kanske inte var helt fel då även denna fullgjorts på ett mycket bra sätt.
Luciano Zavagno, 25 år, 26 matcher
Köptes in av Colin Todd i oktober för Seth Johnsonpengarna och är väl den som genomgående varit bäst av de tre franska höstinköpen. Sedan några veckor tillbaka tycks Zavagno dock hamnat i onåd hos Gregory, och han fick ingen speltid på ett tag innan han ånyo dök upp i startuppställningen i sista seriematchen. En bra vänsterfot, överlag vältajmade tacklingar och duktig på att följa med upp längs sin vänsterkant, vilket bl a resulterat i målgivande inlägg.
Sammanfattning försvarare:
Trots pinsamt många insläppta mål i serien, 63 st, går det ändå med hedern i behåll att påstå att denna lagdel ändå varit den bästa i laget. Higginbotham och Riggott har varit bra, individuellt men också tillsammans i det mittblock de utgjort. De har sannerligen getts åtskilliga tillfällen att visa sig på styva linan då laget merparten av all speltid ständigt varit tillbakapressade. Tyvärr envisades både Smith och Todd att köra med en fembackslinje, vilket jag och uppenbarligen merparten av supportrarna samt Gregory inte tyckte passade laget; jag tror att en hel del mål undvikits genom att ha en man mer på mittfältet och en traditionell fyrbackslinje. Zavagno och Barton har också skött sig bra, medan Daino, Grenet och Carbonari misslyckades totalt.
