The Son of Pelé spelar i Huddersfield!
Skadebenägne Martin Smith har varit vid sidlinjen i 17 månader.Är det paybacktime nu?
I ett hett yorkshirederby möttes på lördagen Huddersfield och Barnsley. Det märktes redan från start vilket lag som mest spelade för att vinna. Terriers drog igång ett kvickt och rörligt passningsspel med många fyndiga kombinationer. Barnsley verkade räddhågset och utan självförtroende och såg ut att sikta på en poäng.Däremot märkte man inget av Huddersfields likaledes prekära tabelläge. Den största publiken hittills på The Mac denna säsong bjöds på samma frejdiga offensiv som i de tidigare matcherna.
Första halvlek dominerades av Town som dock kunde se Barnsleys kraftfulle Bruce Dyer rinna igenom vid två tillfällen varav det ena försöket slutade med en fantastisk räddning av giganten Bevan i Towns mål, det andra med ett helt misslyckat skott. I övrigt stod Huddersfield för hela grannlåten, med den nykomponerade anfallslinjen Stead-Gallacher-Schofield i ständiga positionsväxlingar vilket gjorde Barnsleys bjässar i backlinjen bestörta. Glädjande nog var det 19-årige Jon Stead som gav Barnsley mest problem, bla med ett skott som gick strax utanför och en nick i stolpen. Holland, Gallacher Irons och Schofield hade också bra möjligheter men en Andrew Marriot i storform stoppade allt. Town visade åter prov på sin akilleshäl= målskyttet, eller snarare bristen på målskytte..
Ehuru denna eftermiddag skulle sluta i ett tiumferande jubel över hedarna runt Huddersfield då Town fortsatte på den inslagna linjen efter paus. Stabbige Keith Curle, som efter många klubbbyten numer håller till i Barnsley, använde under första halvlek alla smutsiga tricks hans långa karriär lärt honom för att hålla Towns unga tuppar stången. I den 53 minuten lyckades han till fullo då han tog bort John Thorrington ur matchen. Enligt rapporterna ska han ha tryckt till Thorrington i ögat så denne tillfälligt tappade synen. Publiken kom i upprorsstämning, Mick W fick hållas fast av fjärdedomaren för att inte springa in på plan och en frustrerad hemmasupporter sprang in på plan för att snacka med domare Webster. Det började likna derbystämning!
Även om Thorrington är en lovande ytter, så är Martin Smith den spelare som utan tvivel är den mest talangfulle i Towns lönelistor. Under sin tid i Sunderland blev han för sin ( med brittiska mått mätt) fantastiska teknik och underbara vänsterfot kallad Son of Pelé. Sedan Town köpte honom som ersättare för flyktade Marcus Stewart, har han haft stora skadeproblem och man har tvivlat på att han överhuvudtaget skulle komma tillbaka. Men nu så, efter ett skadeuppehåll på 17 månader är Smithy åter i spel. Han spelade premiären mot Brentford och åkte då på, i sin iver att visa sina fans, en lätt ljumsksträckning. I går kom han in för Thorrington och efter 6 minuter gav han tvivlarna svar på tal. Ett av de finaste anfall Hudds presterade under matchen, med Jon Stead och Danny Schofield som regissörer, avslutades med ett väl avvägt inlägg från just nämnde Schofield. Martin Smith, Son of Pelé, fanns på plats i straffområdet, tog behärskat ner bollen på bröstet innan han, på volley förstås, slog in bollen till hemmafansens extatiska glädje!
Trots en sen forcering av Barnsley som tvingade store Scott Bevan i målet till en mycket kvalificerad räddning i slutminuterna kunde Huddersfield äntligen ta tre poäng på hemmaplan. Månne kan detta vara vändningen för laget? Skadefronten ljusnar allt mer, Andy Booth är åter på gång, och då har Town plötsligt en riktigt bra konkurrenssituation i truppen. Den entusiasm klubbens ungdomar visar är ett mycket angenämnt tecken och till skillnad från många andra klubbar i den här divisionen så tror jag Town är på väg att hitta helt rätt blandning av ungt ovh gammalt. Framförallt är det kul att se Mick W ge unga spelare chansen, men också så verkar ingen av de äldre stjärnorna vara mätta. Eddie Youds, 32 år, gjorde igår ännu en heroisk och helhjärtad insats för sin nya klubb, Kenny Irons 31 år,har sprungit mer i årets matcher än under hela förra säsongen, Kapten Jenks, 30 år, leder sitt Town med stolthet och passion och så stadens store son , Andy Booth som är 29, som har en attityd och inställning som om det räckte med det skulle ha varit en av Lars-Tommys favoritspelare.
Tänk vad en seger kan göra en supporter lycklig och full av framtidhopp...
Bring on Darlington!!
