Polisonghjältar vi minns - Kenny Hibbitt
En artikel om Mr Tipsextra, kultlirarnas kultlirare: Kenny Hibbitt.
Artikeln tidigare publicerad 2002 - vi kör en "favorit i repris"
klicka på namnen nedan för att även läsa artiklarna om
Dave Wagstaffe
Derek Dougan
Frank Munro
-----------
Jag har blivit ombedd att skriva några rader om gamla hederliga polisonghjältar. Det är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag började följa Wolves i mitten av 70-talet och då såg alla fotbollsspelare likadana ut. Inte bara Wolves, utan hela ligasystemet svämmade över av långhåriga popstjärneliknande spelare, ofta just prydda med fladdrande polisonger längs kinderna.
Och vad är mer naturligt att ha med i en sådan serie än polisongkungen himself, Kenny Hibbitt. Mittfältshjälten som på något sätt symboliserade hela Wolves på 70-talet.
Hibbitt var så nära en seriefigur man kan komma, en karikatyrtecknare skulle gråta av lycka om han fick i uppgift att rita av Hibbitt. Rakryggad, lång överkropp och med en fighterinställning som hette duga, ingen lerpöl i hela Midlands kunde stoppa Kenny Hibbitt när han hade motståndarmålet i sikte.
Och Kenny behövde inte komma så nära målet heller, han hade ett fruktat långskott och gjorde ett tiotal mål per säsong med hjälp av dessa rykande, hårt pressade skott som ofta slank in nere längs marken, ribba in var inget för Hibbitt, bollen var inte många centimeter över marken, men nätet blev till en strut ändå.
Ken Hibbitt är en kultfigur i Sverige, inte minst genom Tipsextra. När Tipsextra firade något sorts jublieum bjöd de in denna trevliga man i studion för en pratstund och det var en ödmjuk och verserad man som mötte TV-publiken.
Om man gör en undersökning bland Wolves-medlemmarna vad gäller populäraste Wolvesspelare genom tiderna så är det två namn som dyker upp: Kenny Hibbitt och Steve Bull, beroende på vilken generation man tillhör. Skillnaden mellan dessa hjältar är dock enorm. Steve Bull, aggressiv anfallare, fruktad målskytt.
Ken Hibbitt är en direkt kopia av Zeb Macahan, en klippa att luta sig mot, en väderbiten hjälte med hjulbent vaggande gång och en som man vet alltid ger 100 procent. En riktig hjälte, som rensade upp på mittfältet, en box-to-box-player som sprang i 90 minuter, och som klappade till bollen med full kraft oavsett om den var vit, brun eller orange.
Hibbitt kom till Wolves för £5.000 i november 1968 från Bradford Park Avenue. Hibbitt spelade mer än 570 matcher för Wolves och sköt 114 mål – ett utmärkt resultat av en spelare som egentligen var en hårt arbetande mittfältare och bollvinnare. Den 24 augusti 1974 gjorde Hibbitt exempelvis fyra mål mot Newcastle.
Wolves nedflyttades 1981/82 från högsta serien trots att man inlett med att slå Liverpool. Och på sommaren 82 åkte Hibbitt med familj över till USA där han spelade för Seattle Sounders under ledning av förre Wolvesspelaren Alan Hinton. När Graham Hawkins tog över i Wolves som manager efter Ian Greaves övertalades Hibbitt att komma tillbaka till Molineux i september 1982.
Kenny fick sin välförtjänta testimonial-match 1982, och sommaren 1984 gick han till Coventry efter hela 16 år hos Wolves (Coventry hade då fd Wolves:aren Bobby Gould som manager), och sedan fortsatte Kenny vidare till Bristol Rovers (augusti 1986).
Ett benbrott mot Sunderland i februari 1988 satte stopp för hans spelarkarriär hos Bristol, han blev då assistent till managern Gerry Francis och de båda lotsade Rovers till seger i div 3 1989. Vidare bar det iväg till Walsall som manager i maj 1990 (ersatte för övrigt Wolvesbekantingen John Barnwell), och därefter var Kenny i Cardiff både som manager och senare som coach.
Kenny Hibbitt fick bara ett internationellt uppdrag – kom in som avbytare för England U-23 mot Wales 1970/71. Vill ni veta mer om denna fantastiska kultlirare, polisonglirarnas kung, rekommenderas Tipsextra-boken "Drömelvan".
