The North London Derby - Klassiska matcher.
En personlig titt på hur matcher mellan Spurs och Arsenal påverkat några av skribenterna på White at Hart. Dessna artikel har publicerats tidigare men är väl värd en omläsning
Det var den 31 mars år 2001. Jag hade dagen innan tagit mig tillsamans med mitt resesällskap till Higbury, från Svedala. Via Ryan Air till Gatwick, vidare med English rail till Liverpool street station, där det var full kaos och strejk på Underground, så det blev en dyr taxi till Hotellet som låg bredvid Hammersmithplattan. Säsongen var nära slutet och men vi hade FA-cupen och Worthington cup kvar att spela i. Först gällde dock ett klassiskt Londonderby på Higbury mellan Gunners och Spurs. Högriskmatch hade spelats innan - klockan 12 svensk tid. Vi, resesällskapet som bestod, förutom av mig, mest av pöbel och patrask. Jag var i sällskap av två Liverpoolanhängare och ett Man U fan, men värst av allt så hade min förpestade bror tagit med sig en kompis som hade samma usla värderingar i fotboll som just min bror, nämligen Arsenal. Vi (som sagt) beslöt oss för att se denna högriskmatch mellan Pool och Man U bland pubarna i norra London. Jag hade såklart velat styra min kos till en Spurspub, så långt norr ut man kan ta sig i London, men tiden var knapp och vi skulle ju såklart till matchen direkt efteråt. Alltså blev det att gå av tunnelbanan vid Highbury och ta sig till första bästa pub. Jag, i min totala enfald hade naturligtvis, dagen till ära, tagit på mig den mörkblåa Spurs bortatröjan (som jag själv anser vara en av de snyggare i modern tid). Efter bara någon minut utanför Highbury, som ligger inklämt mellan urusel engelsk arkitektur, hittade då dessa förrvirrade själar en pub. Själv hade jag kanske tänkt mig att kunna sitta ner och ta någon pilsner och en "full English", men inte då! De rasar in på Gunners pub, där man alla matchdagar till ära, ska ha matchbiljett för att få komma in - detta dock inte någon större svårighet eftersom vi alla varsamt hade den i våra hårt hållna plånböcker. När vi väl kom in i puben insåg jag ganska snabbt att jag aldrig skulle få för mig att ta av Umbro fleece jackan och skylta min Spurströja, då hela N5 uppenbarligen var där inne, och mitt liv skulle vara i stor risk för att determineras i samma stund som den korta stripteasen skulle påbörjas. Att sitta och ta en pilsner var också helt uteslutet, då det knappt gick att ta sig in på stället. Nåväl, matchen mellan Pool och Man U började och jag fick dricka öl och vatten om vart annat för att det var och blev varmare för var sekund. Skit samma, stämningen och tv apparaterna satt förträffligt så alla i puben - trots detta kaos - kunde se matchen i någon vinkel. Sånger sjöngs - ofta till ära av Rockefeller, som vandrat till de sälla jaktmarkerna - synd på en bra fotbollspelare, men det är en annan artikel, och på ett annat forum för den delen.
Man U fick pisk och det var äntligen dags att ge sig ut och vandra de 100 meterna till Highbury som det var. Oerhört mycket folk, slutsålt som alltid i ett Derby av denna dignitet. Eftersom detta var första gången som jag skulle in på Highbury, så var det dags att ta upp biljetten och titta på vart jag skulle styra där hän. Jag varju naturligtvis lugn, eftersom vi hade åkt med en sportresa och att en lugn mittläktarplats var bokad till mig. På sin höjd skulle jag väl få höra klagomål på linjedomaren - max!
Då ska vi se, biljetten, det står The F.A. Carling Premiership. Arsenal vs. Tottenham Hotspurs 31 mar 2001 03:00 afternoon. NORTH BANK LOWER TIER Row AA Seat 30 Price 18.50.
Med andra ord så kan jag meddela att det är så gott som mitt I Arsenal klacken, och jag började ana oråd!
När vi väl tagit oss in så orkade jag inte riktigt med allt den engelska kulturen, och pilsnern hade värmt kropp och själ, så jag tog av mig min Umbro och satte mig ner på min plats.
Fortsättning
