1983 -> minnen berättade från Micke! Del 2.
När man väl tänker efter vad man har för upplevelser och tankar kring Spurs, så finns det väldigt mycket att berätta om. Dock kanske vår egen - trogen Spursforumet - Micke, har lite fler minnen än andra, från WHL på den tiden då det stundades mirakel..... näst intill iallafall! Håll till godo - igen!
Vi har nu kommit fram till 1983. Ännu ett år att lägga på minnet. Fa cup final mot QPR. Det blev 1-1 första matchen som Spurs var totalt överlägset i, men en kille vid namn T.Fenvick förstörde dagen och den stundade festen i stan.
Men vi vann omspelet och köpte Fenvick. Samma år var jag över och skulle se mitt Spurs igen! 2 matcher var inbokade. Första matchen var mot B.Munchen. Spurs hade förlorat borta i en dimmig match med 1-0. Jag satt med 2 kompisar, Liverpool och Man.utd supportrar. Herregud vad jag skulle mobba dom när Spurs hade vunnit.
Spurs tog ledningen med 1-0 (Archibald) och matchen var på väg till förlängning. Då från ingenstans kom en personlig favorit; Marc Falco och satte 2-0, 2 minuter från slutet. Om jag säger att White Hart Lane höll på att spricka så ljuger jag inte. Och som vanligt började jag böla som en liten parvel. När 42.000 sjunger; ”We love you Spurs”, kan jag inte hålla tårarna borta. Mina kompisar tittade på mej med förakt i blicken, men jag stakade fram ett; ”är man supporter så är man”.
Jag kommer ihåg att det kom fram engelsmän och klappade om mej och frågade hur det var. Det är ju så att vi Spursfans tar hand om varandra :)
Den andra matchen var mot Southampton och slutade 0-0 på ett svinkallt WHL. Snacka om kontraster. Sedan var det faktiskt ganska slätstrukna år på WHL. Fa cup final mot Coventry 1987 var ju en match som bara skulle vinnas. Spurs hade aldrig förlorat en Fa cup final och Coventry skulle absolut inte bryta den trevliga trenden. Vi vet alla hur det gick 2-2 efter 90min. Ett självmål och så var den dagen förstörd. Min dåvarande flickvän försökte något så banalt som, ”De kanske vinner nästa år älskling”. Yeah, right Bitch; tänkte jag. Det finns nog ingen som kan ta en förlust så hårt som jag. Det borde väl hon veta.
Några år sedan fick vi våran revansch! 1991 mot Nottingham Forest med Brian Clough. Spurs hade då Terry Venables. Nottinghams 1-0 var grymt snyggt, det måste jag erkänna. Men vi vann, med 2-1! Och jag firade hela natten lång. När Spurs sedan åkte ut europacupen mot Barcelona (j-a clemence) var det som hela klubben dog. Faktiskt var det efter den matchen som inget hände med laget. Nyförvärven var fåtal, inte dåliga men lite panikartade. Faktum är att jag tror att våra managers efter K.Burkinshaw och Terry har varit allt annat än bra. Det räcker inte med att köpa in stjärnspelare om inte laget har en fungerande styrelse. Pengarna försvann fortare än det kan göra för mej på krogen, och det säger en del. Hela klubben verkade handlingsförlamad - nästan som om de var i koma.
Tror att det var här som vissa klubbar fick ett väldigt stort försprång på mitt lag. Det har visat sig att försprånget är större än vad många tror. Nu har inte min kärlek för Spurs blivit mindre för det, snarare större. Jag tror nämligen att Spurs kommer att bli en storklubb igen eller toppklubb, kanske jag ska säga. Det finns i väggarna på WHL helt enkelt. Jag har med åren försökt förklara skill(!) naden mellan att vara normal supporter, och som jag idiotsupporter. Tror att det har med uppväxt att göra. Jag hade inte något val, varken för mitt ÅFF eller Spurs. Ungjävlarna som växer upp nu har ju fotboll dygnet runt och väljer det lag som vinner för tillfället. Det är att vara medgångssupporter enligt mej! Hårt med sant. Klart att det finns undantag men dom är få, enligt mej. Tänkte avsluta med en liten topplista och en bottenlista där matcher med Spurs har betytt mycket för mej personligen.
Top 5.
1.Spurs-arsenal 5-0 1983
2.Spurs-Man city 3-2 FA cup final 1981
3.Spurs-B.Munchen 2-0 semi p WHL(Live)
4. Spurs-Liverpool 2-2(min första match live)
5. Spurs-Bristol Rovers 9-0 div 2 1977
Botten 5.
1 .Spurs-arsenal 0-5 1979
2 .Spurs-Chelsea 0-4 2002
3. Derby county-Spurs 8-2 1976
4. Liverpool-Spurs 7-0 1978
5. Alla andra larviga förluster.
Till sist en hyllning till min guru, BILL NICHOLSON. Glöm ALDRIG att det var han som gjorde Spurs till det underbara lag det ännu är.
Vill ni så kan jag skriva en krönika till om Spurs?
Det är uppenbarligen micke som ni ska tjata på vad gäller minnen från vårt kära Spurs! So, go at him!
Vi från Spursredaktionen tackar micke för att han ville dela detta med oss alla, och vi kan inte bärga oss tills nästa gång du får hybris och sätter dig vid tangentbordet och river loss ytterligare ett minne! TACK!
