Gammelvargen minns (hoppas han)
Det var en gång före Internet. Ja det fanns faktiskt en tid före Tipsextra. Det låter som en saga, men det är historia och sant....
I det moderna informationssamhället kan man få reda på det mesta om Wolves nästan innan det hänt, vare sig det hänt eller inte. Men som gammal och grå varg försöker jag minnas hur det var förr. Från femtiotalet till tiden före Tipsextra som började 1969. Hur kunde man följa Wolves då?
Det första mediet var radion. Och vi hade en riktig radio också. En stor elektrisk med knappar, rattar och stationstavla som lyste. Det var en lördag kväll i april år 1954. Ty det var på den tiden engelska cupfinalen, som man sa, avslutade säsongen första lördagen i maj.
Man meddelade i nyhetssändningen att Wolverhampton vunnit engelska ligan. Men det namnet kunde jag inte uttala. Min pappa sade att de kallades för Vargarna. Och då var det klippt. Ett lag som kallades för Vargarna måste man bara hålla på.
Radion var i flera år det snabbaste sättet att få reda på hur det gått för Wolves. I nyhetssändningen på lördagar lästes nämligen tipsraden upp. Men man måste veta vilken match på tipset Wolves var med i. För man läste bara upp tipsraden utan att ange lagen. Var de bland de sex första matcherna på kupongen kunde man även få reda på resultatet. Eftersom de då var med på siffertipset, vars resultat också lästes upp i nyhetssändningen.
Var laget inte med på tipset var nästa informationsmöjlighet söndag morgon och Göteborgs-Posten. Tidningen hade nämligen resultat och serietabell varje söndag. Men inga målskyttar, publiksiffror m.m. nämndes. Genom tidningarna, bl.a. Idrottsbladet, fick man likaså reda på de spelare som ingick i engelska landslaget. Framförallt Billy Wright och senare Ron Flowers. Hade man tur publicerade även Rekordmagasinet en lagbild i färg av Wolves på sin sista sida.
Informationsflödet om engelsk fotboll kom igång med TV. Efter genombrottet i samband med VM i fotboll 1958. Fotboll började sändas med svenska landskamper och vissa matcher i Europacupen. Minns bara två matcher från denna tid med Wolves i svensk svartvit TV. En match i en europeisk cup mot östtyska Vorwärts Berlin (3-0 till Wolves?) och naturligtvis segern i engelska cupfinalen. Tyvärr så fick våra vargar en svacka när fotbollssändningarna i TV ökade.
Tipsraden visades nu i TV. Men i början av sextiotalet blev det en återgång till radion. BBC World Service direktrefererade andra halvan från en ligamatch samtidigt som de gav löpande målservice. Avslutningsvis lästes alla resultat upp. Men tabellen fick man dock leta upp i söndagens morgontidning. Text TV var heller inte uppfunnen. 337 och 377 var bara siffror.
För att följa lagen var man tvungen att läsa Idrottsbladet eller den engelska dagstidning som nu fanns på biblioteket. Men det var inte ofta de skrev om vargarna inte. Fick även under denna tid ett svenska favoritlag som hette BK Vargarna. Vad har hänt med dem? Finns de kvar? Bör Wolf Aid Sweden intressera sig för dem?
Efter att ha lyssnat på BBC några år skrev jag till "the Club Secretary", som högste tjänstemannen kallades då, på bästa svengelska och bad att få prenumerera på matchprogrammen. Det tog ett tag, då de tydligen blev överraskade av frågan. Men det löste sig och med viss oregelbundenhet droppade matchprogrammen in. Men nu lärde man känna spelarna.
Det fanns alltid en sida om någon spelare, laguppställning, statistik och bilder från tidigare matcher. Tyvärr har jag slängt programmen någon gång under det för vargar svåra 80-talet. Besökte regelbundet Manchester vid denna tiden och fick ihop det med Manchester United. Men det är slut sedan många år.
Det mest underliga under dessa år var det som hände för Peter Knowles. Han var ett underbarn. Teknisk som få och med ett spelsinne som Gazza när denne var som bäst. Med i ungdomslandslaget. Men han lade bara av med fotboll en dag. Han engagerade sig i Jehovas vittnen och hördes aldrig av sedan vad jag vet. Möjligtvis om han knackade på hos någon.
Men hösten 1969 började Tipsextra. Wolves vs. Sunderland i första matchen. Och the rest är också historia. Men den får någon annan som har bättre närminne berätta.