Hur går vi vidare efter detta? del II
Andra delen av oohpatvandenhauwesaidoohpatvandenhauwe gästkröninka.
Dels och framförallt finns åtgärder som är mer angelägna. En av dem är inte att sparka Hoddle. Det är inte ”på grund av” honom som vi ligger där vi gör. Det är ”tack vare” honom som vi gör det. Jag hade med den trupp vi har varit beredd på vilken misär som helst.
Efter 4-0 mot Southampton började det på vissa håll ropas efter förstärkningar på backsidan. Cruyff sade tänkvärt att ”anfallarna är första försvarare och försvararna är de sista anfallarna". Jag kan hålla med om att vi behöver en konkurrent till Ziege, men framförallt är det mittfältet och anfallet som brister. Våra motståndare kan promenera fram till skottsektorn, sikta och skjuta, gå och hämta bollen igen för att göra om samma sak.
Henrys mål mot oss i derbyförlusten är ett tydligt exempel på hur försvaret exponeras på grund av ett vekt mittfält. Vår Freund är förvisso inte vek, men han är varken snabb eller bollskicklig. Poyet är duktig i grunden, men något gör att han emellanåt ser väldigt ointresserad ut. Trötthet?
Ser man på topplag genom åren så har de bland andra en spelartyp gemensamt. Ankaret. ”The anchor." David Batty, Vinnie Jones, Roy Keane, Steven Gerrard, Patrick Vieira med flera. ”Inga stora spelare, i varje fall inte om man ser på de första två” kan jag nästan höra många av er tänka.
Om jag kan min historia rätt så har både David Batty och Vinny Jones ligaguld. Den senare har i alla fall ett cupguld. Vad är det för skillnad på till exempel Jones och vår Freund? Teknik. Hör och häpna, men så är det. Det är inte många spelare som kan fånga en boll genom att klämma fast den mellan baksidan av låret och vaden. Allra minst kan Freund göra det. Särskilt inte direkt på en crossboll. (Men visst – jag skulle ge en miljon för att få se det hända. Det och så ett mål)
Denna spelartyp kan hur som helst anses som en viktig del i framgång. Vad har vi haft att komma med? Jag vill låta ett utdrag ur Cock-a-doodle-doo (engelskt fanzine) tala för sig. Det är ett matchreferat som skrivits efter en 3-1 förlust borta mot Wimbledon hösten 1998. Manager: Christian Gross.
”By the skin of our teeth and by the grace of Jürgen, we’d kept our place in the premiership. The end of last season couldn’t come soon enough for fans, players, directors and coaching staff.
At last a three month breather in which the club could put right the obvious deficiencies of a team – nay squad – well past its sell-by date.
Cut our losses on Gerry’s infantry by off-loading them to Norwich for whatever we could get in a crazy market. Then bring in two natural full-backs, an eight foot Zulu at centre half, a world-class creative midfielder and an ankle-snapping midfield thug.
And if we could scoop a 30-goal-a-year forward so much the better. Put a rocket up the arse of Ian Walker, pay Sol and Ginola whatever they want, read the riot act to Darren, give Ferdinand a “Best of Lineker Video” and put Chris Armstrong on Viagra.
But what happens? While the whole world goes on a post-World Cup shopping spree, we buy an Italian Justin Edinburgh and scoop Hans Segers as goalkeeping coach. [..]
Our ankle snapping midfield role was assigned to Darren, a player who’d break a leg in a 50-50 challenge with a cone”.
[Brian Damage]
Känns inte citatet ovan som det skulle kunna vara idag?
Hur som helst. En ”ankle-snapping midfield thug” är just vad vi behöver, men som dessutom kan spela boll.
Lee Bowyer. Enligt rykten Tottenhamsupporter. Fullständigt galen. Om någon möter Roy Keane i en mörk gränd så gör Bowyer det. Freund gör det också, men att sätta in Freund mot Roy Keane skulle vara som att låta Karlsson på taket ta Stålmannens plats i en fight mot Lex Luthor.
Om inte Bowyer, så behöver vi hans typ. Gärna med Zidanes fysik. Gärna med Zidanes alla andra egenskaper med för den delen.
Nästa åtgärd är att inbringa en anfallare. Les är gammal, Rebrov less och Iversen är en norsk version av Allbäck. En bra kille. Jag vill se en spelare typ Shearer. Stark som kan hålla i bollen, och släppa den till en framrusande Robbie Keane. Vem denne spelare skulle kunna vara vet jag inte. Viduka vore bra, men jag tror inte Venables släpper honom. Bosko Balaban?
(Robbie är tillsammans med Ledley King och Stephen Carr vår bästa spelare. Till skillnad från Ledley som bara ser bättre ut tack vare sina sämre lagkamrater (mer att göra) så framstår Keane som sämre på grund av sina sämre lagkamrater då han får mindre ammunition. Som jag ser det så var detta problemet med Rebrov. Stephen Carr är en av de få som förstår honom.)
En nyuppkommen fråga är den om en defensiv vänsterspelare. Paul Robinson i Watford har det surrats om och Watford behöver lite stålar så varför inte? Vet dock inte så mycket om honom. Vi kanske kan fortsätta med Tano på den positionen men en central mittfältare och en stark target player är måsten.
Som ni ser ovan är det ingen lätt sak, ens att komma på vilka spelare som skulle passa in. Då kan man gissa sig till att Hoddle sitter och kliar sig i huvudet. Hittar man typen, ja då ska det vara en kille som i sin enfald kan tänka sig gå till oss. Ett lag som ständigt närmar sig Europa men aldrig når fram.
