En osannolik vecka
Läs om Huddersfield Towns fantastiska vecka, en vecka som innehöll drama tillräckligt för att fylla vilken dokusåpa som helst!
Låt oss ta det från början. Alla som orkat intressera sig för lagen i de nedre regionerna och kanske till och med slängt ett getöga då och då här på svenskafans Hudds-sida vet att läget för klubben försämrats å det grövsta under senhösten och nyåret. Efter en skaplig start på säsongen har Mick Wadsworth och hans mannar endast lyckats vinna en match på 16 försök. Allt fler fans har krävt hans avgång och demonstrationer har följt efter hemmamatcherna. Nu ska ni få höra:
I tisdags höll David Taylor, ordföranden, styrelsemöte där en punkt var manager Mick Wadsworths vara eller icke. Efter att blivit nedröstad av sina styrelsekollegor fick Taylor den tråkiga uppgiften att ge manager Wadsworth beskedet att det skulle bli att se fotboll från läktaren framöver, ja vilken läktare som helst faktiskt. Efter 3 timmars förhandling mellan managern och ordföranden, där Wadsworth begärde en modest summa jämfört med vad han skulle fått om han fått sparken av klubben i en för klubben sund finansiell sits, återkom Taylor med Waddys krav till styrelsen som då vägrade garantera medel för Waddys avgång! Klubben hade helt enkelt inte råd att sparka sin manager!!! David Taylor, som alltid stått bakom Wadsworth, fick med svansen långt in mellan benen ge Waddy det pinsamma beskedet att han nu kunde betrakta sig som återinstallerad manager med styrelsens fulla stöd...
Dagarna som följde gav fler pinsamma händelser. De medlemmar av styrelsen som velat sparka Waddy fick nog och avgick ur styrelsen till följd av sammanbrottet under tisdagens patetiska försök att sparka managern. Lokalblaskan och internetsiter fylldes med krigsrubriker om den katastrofala situation som nu råder i klubben och fansen rasade på diverse forum på nätet. Wadsworth och Taylor gick ut i pressen med den pinsamma tisdagens händelser och ett fullständigt sammanbrott verkade vänta i kulisserna. Då, var det dags för match mot promotion-kandidaten Cardiff...
Det fanns som det kändes bara två alternativ inför lördagens match. Antingen skulle Cardiff krossa Town eller så skulle det bli en heroisk och oväntad seger för de pressade hemmahjältarna. Liksom så tröttsamt många gånger hittills denna säsong dominerade Huddersfield händelserna på plan med mycket bollinnehav men utan att skapa de där riktigt heta målchanserna. Första halvleks bästa möjlighet fick centertanken Andy Booth som mitt i straffområdet fick fritt skottfält men lyckades vräka bollen över.
Andra halvlek var betydligt hetare och Cardiff kom ut med en betydligt bättre inställning än i första. Ändå behöll Town kontrollen och bröt enkelt ner Citys attacker. Allt vassare anfall följde i en elektrisk tillställning där Irons, Smith och Booth var de instrumentala bakom Towns desperata kamp för poäng. I den 80:e minuten lyfte taket på McAlpine när hemmahjälten Booth kunde nicka in en frispark från Kenny Irons och kanske kanske skulle en osannolik seger äntligen komma för de hårt prövade fansen.
Cardiff forcerade febrilt på slutet men Towns försvar stod upp och efter 9 förluster med 1-0 var det Towns tur att avgå med samma segersiffror. Den fantastiskt hårt prövade, sparkade, återinstallerade men ofantligt lättade managern Wadsworth kunde andas ut och se Town kliva upp ett snäpp i tabellen. Han berömde sina spelare som under hela den här svåra perioden arbetat hårt för att få skutan på rätt köl, dessutom utan att få fullt betalt vissa månader. Det kan vara en vändpunkt för Huddersfield Town. Visserligen har det hoppats och sagts så tidigare men den här segern var den första mot ett lag på den övre tabellhalvan och borde rimligtvis ge Towns spelare det råg man behöver i ryggen för att klara sig undan nedflyttning till trean. Det lyser lite, långt långt borta i den mörka tunnel klubben befinner sig i.
