Storseger i FA-cupen, ändå ett lågvattenmärke.
Förväntningarna var stora inför matchen, nu skulle vi få se Arsenal spela ut och det kunde kanske bli tvåsiffrigt.
Det har hänt för ofta på sistone att Arsenal uppträder nonchalant och oinspirerat. Det må¨vara hänt mot lag av Farnboroughs typ, men straffar sig obönhörligt om vi försöker samma sak mot Liverpool på onsdag. Laguttagningen var betydligt starkare än jag väntat mig, varken Svärd eller Bentley på plan, däremot Kanu som alltså inte lyckades åstadkomma något ens mot detta motstånd. Hade något eller några chanser men visar att han är för långsam och för omständig. Ta pengarna och spring!
Matchen spelades mest i gåfart, det kändes som om arsenalspelarna hade åtminstone en tre-fyra växlar till att sätta in och matchen kan inte ha tagit mer på krafterna än ett normalt träningspass. Antagligen var det så spelarna kände det också eftersom geisten saknades.
Arsenal spelade runt bollen bra, höll den inom laget och skickade in den lite halvhjärtat i Farnboroughs straffområde för eventuellt avslut. Målen skulle komma, det var hela tiden bara en fråga om när. Campbell fick äran att på en kraftig nick sätta 1-0. Den grabben behöver sätta fler mål med den höjd han får i boxen.
Jeffers fick ha huvudrollen under mittdelen av första halvlek, först satte han retfullt enkelt 2-0 när han som ensam Gunner stod rätt framför mål, hur Farnboroughs spelare kunde missa att han var där är en gåta. Inte en spelare tycktes ha koll på att han var där.
Fem minuter senare får Jeffers ett kanonläge att göra 3-0, men han dras i axeln och faller när han är fri på mål. Solklar utvisning, även om det känns tråkigt att spela 11-10 i en match som denna. Det mikroskopiska hopp som fanns tidigare om avancemang försvann totalt.
Målchanserna radades upp, men det blev inga fler mål i den halvleken och det beror till stor del på att det saknades skärpa och snabbhet, hade man drivit upp tempot något hade det mycket väl kunnat bli tvåsiffrigt innan matchen var över. Något snabbt one-touch spel fick vi inte se mycket av, utan varje spelare höll i bollen lite extra. Alldeles för mycket bakåtpassningar, Taylor fick ha ganska mycket boll i onödan.
Andra halvlek fortsatte i samma stil. Det tog tjugo minuter innan nästa mål kom, än en gång så fick Jeffers ingen markering alls och kunde lugnt nicka in 3-0. Eftersom tempot var så lågt så satt man också och bara väntade på att vi skulle göra något misstag och drälla med bollen som man lätt gör när man är överlägsen. Cygan var inte helt oväntat mannen för dagen (Edu förra veckan). Han hade normalt inte haft några problem att hålla bollen borta från Baptiste. Det krävdes egentligen bara lite rörelse, men det verkade som det kvittade Cygan om de fick göra ett mål. Han ansträngde sig ytterst halvhjärtat och när Baptiste väl hade bollen och var på väg mot mål så såg det för mig ut som om Cygan kunde sprungit lite, lite fortare och hunnit ifatt. Istället blev det en sanslös röra när Taylor räddar Baptistes skott, men misslyckas med att hålla i bollen och Baptiste lyckas skjuta bollen i mål när bollen är under Taylor. Klantigt, klantigt.
När Bergkamp och Wiltord byttes in efter 66 minuter blev det en helt annan rörelse på plan. Det blev fortfarande inte samma gamla Arsenal som vi är vana vid nuförtiden, men det kändes farligare för varje anfall. Bergkamp fick också göra ett mål efter 74 minuter och det var skönt att se.
Lauren stod för eftermiddagens snyggaste mål och det efter en fin soloprestation.
Allt som allt var detta en medioker tillställning, där våra hjältar, för dagen i bortadressen, inte ansträngde sig som det anstår proffs. Förmodligen var det många tankar på onsdagens viktiga bortamöte mot Liverpool, där de även teoretiskt ska hängas av för gott i tabellen. Då är Henry tillbaka. Silva också. Cole. Bergkamp och Wiltord spelar från start. När man tänker på det så är det ingen trupp i Premier League som är så bred som vår.
För övrigt anser jag att Kanu ska säljas.
