Hårt att hålla på Hammers!
Det är en utmaning att vara supporter till West Ham i dessa dagar
Jag sitter i bilen på väg hem när det ringer i jackfickan. Svarar i mobilen där lillebror som håller på Tottenham kommer med chockbeskedet att Hammers blivit förnedrade med 6 - 0 av Man U. Utan att överdriva kan jag säga att det kändes som att få en hink isvatten över huvudet. Vad är det som händer!? Jag är tämligen övertygad att det inte beror på det som många hävdar och har hävdat på olika hemsidor med anknytning till vårt kära West Ham. Självklart märks det att Di Canio och Kanouté inte varit med på ett tag, men att förklara laget usla resultat enbart med deras frånvaro tycker jag vore att göra det alltför enkelt för sig.
EN LEDARE PÅ PLANEN
Joe Cole har visserligen fått äran att bära kaptensbindeln, men är han verkligen vuxen uppgiften? Hammers av idag är ett ungt och mycket talangfullt lag. Det räcker ju med att titta på mittfältet för att få det bevisat. Fyra man som har varit, eller är aktuella för det engelska landslaget! På topp finns Defoe som är suverän i rätt sällskap (läs Kanouté och/eller Di Canio). Offensiven är inget problem. Men, vad är det då som fattas? Glenn Roeder är i desperat behov av en rutinerad mittback med internationell erfarenhet. Jose Karl Pierre-Fanfan i Monaco har precis tackat nej till att flytta till Londons East End. Frågan är nu hur stort urval Mr Roeder har? Att plånboken också är väldigt begränsad gör ju inte hans uppgift lättare.
En sak är helt klar: Backlinjen måste genomgå en helrenovering! Med tanke på att där finns en rad spelare som har landslagserfarenhet är det väldigt förvånande.
Vad är det då som är problemet? Till skillnad mot de flesta andra lag saknas det en klar och tydlig ledare på planen. Jag kan bara se på min svenska favoritklubb AIK för att se vad en sådan spelare kan innebära för ett lag. AIK före och efter Krister Nordins hemkomst var två helt skilda lag.
Hammers hade i Stuart Pierce en riktig krigare som laget såväl behövde. Hålet efter honom blev nog större än vad många trodde. Därför, Roeder måste snabbt få tag i en liknande spelare. En dröm vore om Johan Mjällby kunde lockas bort från Glasgow och Celtic, men, som sagt, det är en dröm. Jag tycker att Roeder måste lägga lika mycket vikt vid ledaregenskaper och hjärta, som skicklighet som spelare, när det gäller ett eventuellt nyförvärv.
RAMLAR VI UR?
Den frågan kan bara besvaras när vi fått svar på tre andra frågor: 1. Di Canio? 2. Kanouté? 3. Ny mittback? När det gäller Di Canio måste Roeder och de andra i lagledningen se till att han behåller fokus på fotbollen och att hålla Hammers kvar i Premier League. Med tanke på att hans kontrakt går ut efter säsongen kan göra den uppgiften nog så svår. Kanouté, frågan är hur pass fräsch och pigg han är, speciellt hans ljumskar. När han är i form tycker jag han rör sig som Thierry Henry. Hans framgångar är dock mycket beroende av Di Canios mittfältsspel, om han får bollar i fart, osv. Den tredje frågan är dock den mest akuta i mina ögon. Vi måste ha ett nytt ansikte i backlinjen framför David James, och detta ansikte måste sitta på en spelare som också kan och vill ta ansvar för att "styra upp" spelet där back. Vi har bra backar, men de har problem med samspelet. Dailly, Breen, Pearce, Schemmel med flera, saknar en samlande kraft.
ROEDERS VARA ELLER INTE VARA?
Glenn Roeder är en väldigt kunnig fotbollstränare. Han har den erfarenhet som krävs för att leda ett lag på den här nivån, och framförallt, han har ett hjärta som brinner för klubben. Vad man däremot kan ifrågasätta är om han är rätt tränartyp för att leda ett lag fullt av unga talanger med starka viljor. I mina ögon verkar han sakna den auktoritet som tränare som krävs när man leder ett lag som West Ham. Det behövs en ledare, både på planen och på bänken. Att man som Glenn är en man som ger uttryck för sina känslor så ofta som han gjort i olika uttalanden i pressen, skall dock ses som en styrka, en styrka som dock har den nackdelen att den auktoritativa delen av ledarskapet hamnar i skymundan. En sak är dock helt klar, med sitt öppna och ärliga sätt har han lyckats få med sig spelarna, dock inte vad gäller spelet.
Frågan är om det räcker.
