Förpaffelse & Hörnor - Elake Daves Krönika del 1
En nästan fullständigt sann och objektiv krönika över den gångna omgången.
Det tätnar i toppen. Newcastle gick förbi Manchester United efter gårdagens seger mot Tottenham. Huvudfotingen Bellamy avgjorde med en patenterad löpning följt av ett bra skott. Tottenhammålvakten gjorde en bra räddning men när returen landar rakt framför Jenas så hjälpte ju inte mycket. Hårt slag för Tottenham som i det hela varit det bättre laget. Men, för att i sann journalistanda dra en klyscha så är det målen som räknas. När vi ändå är på ämnet klyshor kan vi lika gärna dra några till: mål gör man inte- mål förtjänar man, man måste spela tills domaren blåser, det är inte över innan tjockisen sjunger, bollen är rund, gräset är grönt och rättvisa är subjektivt. Denna oblyga passage om klyschfest för oss raskt över till nästa punkt på programmet: Liverpool – Arsenal.
Traditionellt sett hade jag här fällt en spydig kommentar över antalet fransmän det bara måste finnas på plan i denna match men när jag såg startuppställningarna igår blev jag lite fundersam, det tycktes finna otroligt många engelsmän på plan. En snabb genomräkning gav vid handen följande svar:
England: 9 st.
Frankrike: 6 st.
Polen, Schweiz, Finland, Norge. Senegal, Brasilien, Holland: 1 var
Majoriteten engelsmän alltså! Man får vara glad över det lilla. Vid det här laget. efter att ha grubblat över nationaliteter länge nog, tittade jag upp från mina förvirrade anteckningar lagom för att se Pires göra första målet. Onekligen börjar man fundera över Liverpools defensiv när det ser ut om Pires har en hel planhalva för sig själv medan resten av spelarna får dela på den andra halvan men jag är inte den som missunnar någon något. Vem är jag att ifrågasätta Liverpools taktik? Pires kanske fyllde år och det var hans kalas?
Matchen slutade sedermera 2-2 sedan Liverpools coach Houllier ritat upp en karta i pausen över var motståndarmålet var beläget någonstans. Detta tycktes särskilt hjälpa Cheyrou och Murhpy som var mest vilse i första halvlek. Innan vi går vidare i handlingarna måste ta vi ta upp förra mötet mellan dessa bägge lag. De minnesgoda kommer säkert ihåg matchen på Highbury tidigare denna säsong. För det icke så minnesgoda drar vi en snabb resumé;
Matchen slutade 1-1 sedan Arsenals kvitterat Liverpools ledning på straff i slutskedet. Rise ville hålla om Jeffers men Jeffers ville inte ställa upp i direktsändning så han ramlade istället. Straff pekade domaren Winters och Liverpool rasade. ”Tjuv och rackarspel” skrek Houllier. ”Det var inte straff, han filmade… Rise var inte nära honom! Fuskisar är dom! Vi hade vunnit om dom inte fått straffen” - att det återstod 10 minuter av matchen när straffen kom och att Silva missade öppet mål på stopptid tycktes vara en bagatell i det stora sammanget. Wenger å sin sida såg inte själva straffsituationen så bra då han var för långt bort i fel vinkel, men berättade ändå gärna för de som ville höra att domaren såg ut att ha rätt och allting var nog helt i sin ordning.
När alla är införstådda med ramhandlingarna och har kontroll på referenspunkterna så fortsätter vi på gårdagens match.
På tilläggstid med Arsenal i ledning jagar Baros och Luzny (mannen som gav pottfrisyren ett ansikte) bollen över Arsenals kortlinje, hörna säger domaren med bestämdhet. Hörnan resulterar inte i något nämnvärt men bollen faller till Diao som otroligt nog lyckas med ett inlägg. Lika otroligt har Arsenals backar bestämt sig för att Owen, vars dittills främsta insats var att få på sig rätt sko på rätt fot, var det största hotet och Heskey, som tycks bli 3 meter lång när nöden kräver det, inte behöver markeras. Mycket riktigt blir Heskey tre meter lång och nickar in kvitteringen med all enkelhet. Vild glädje i Liverpoollägret medan Arsenal i sin iver att inte behöva ta itu med trivialiteter såsom bristande markering på presskonferensen raskt bestämmer sig för att det inte var någon hörna alls i första läget. Först ut att protestera var Wenger som tydligen genomgått en ögonoperation. Han såg nämligen från bänken med bestämdhet att det inte var någon hörna. Att tv-studios världen över vevade bilderna 20 ggr om från alla upptänkliga vinklar utan att någon med bestämdhet kunde se någonting var betydelselöst., Wenger har ögon som två falkar, vilket kan förklaras med att falken är långsynt och som bekant har Arsenal för liten plan. Således är det svårt för honom att se något på Highbury. Efter matchen fortsatte så klysh- och pajfesten med Wengers kommentarer om domare och Houlliers kommentarer om ”karaktär” och ”rättvisa”. Låt oss inte heller glömma att resultatet förstås var fullständigt rättvist enligt Houllier. Att bli utklassad i första halvlek är bara en metod att stärka karaktären inför andra halvlek.
Som slutkommentar över denna match är det nu korsfararkrig mellan de två supporterlägren. Liverpool går till krig under parollen ”ingen straff men väl en hörna”, Arsenal använder ”ingen hörna men väl en straff”, och ja.. det är lika dumt som det låter.
Den gamla kryddpojken Fowler är nu klar för Manchester City och ska bilda anfallspar med Anelka. Turerna har som bekant varit många och Fowler har haft svårt att bestämma sig.. Vill jag eller vill jag inte.. ja eller nej.. så många val…vad ska jag göra? För oss som har sett Fowler i landslaget är det inte förvånande, skjuta eller passa , skjuta eller passa.. uh oh.. var kom den där backen ifrån? Frågan är dock om City verkligen behöver en anfallare. Man besegrade Fulham enkelt med 4-1 men å andra sidan så har inte Fulham rosat marknaden med mer än fånigaste målgesten på senare tid.
Chelsea – Leeds var en annan stormatch i veckan. Teddy Lucic, som för en Leeds supporter måste tyckas spela oroväckande mycket, lyckades faktiskt göra mål. Tyvärr var Aftonbladet tvungna att slänga krigsrubrikerna och reportagen om ”supersvensken”, ”frälsaren” och hela konceptet med den totala matchhjälten då Chelsea gick och vann med 3-2. Snöpligt för Leeds då man faktiskt ledde med både 1-0 och 2-1 innan två självmål de sista 10 minuterna förstörde dagen. För en Leeds supporter måste det vara oerhört frustrerande när det farligaste hotet inte är motståndarlagets forwards utan de egna backarnas bollbehandling.
På grund av teckenbegränsning och Daves oförmåga att hålla sig inom givna ramar finns resten av krönikan här:
http://www.svenskafans.com/england/manu/artikel.asp?id=11160
