Oväntad och välkommen poäng på The Bridge.
På grund av lite trassel i redaktionen blir denna matchrapport både kort och sen. Vi hoppas att alla våra lojala läsare har överseende med det.
Tecknen inför lördagens match mot Chelsea såg inte bra ut. Våra två viktigaste spelare Dean Richards och Robbie Keane uteblev pga skada och transferfönstret gav inget mer än frustration. Dessutom skulle laget resa tvärs över stan till Stamford Bridge där vi inte vunnit sen Hamlet var prins i Danmark. Själv hoppades jag på att vi inte skulle bli förnedrade. För en gångs skull så slog min önskan in.
Sheringham gav oss ledningen efter 19 minuter efter ett fint anfall där Anderton slog bollen som Sheringham kunde peta in vid bortre stolpen. Anderton har gjort ett gäng assists de senaste matcherna och många av oss får nog revidera vår kritik mot honom. I den form han visat på senaste tiden är han en värdefull del av vårt lag.
Spurs ledning skulle dock inte stå sig. Som så många gånger förr var det den store lille mannen Gianfranco Zola som frälste Chelsea med en vacker frispark i 38:e minuten. Keller utan chans.
Under andra halvlek skapades det chanser åt båda håll och det var bara två storspelande målvakter som höll siffrorna nere. Notabelt är att Hoddle överraskade med att sätta in Etherington som anfallare sista kvarten. Ettt drag som höll på att ge utdelning då Ethers var snubblande nära att slå in segermålet med bara ett par minuter kvar.
Mot Chelsea höll vi uppe spelet väl, vissa talar om att vi gjorde vår bästa match för året. Det ska jag låta vara osagt, men om man jämför laguppställningarna så måste killarna i de vita tröjorna gjort en kalasmatch. Ingen Deano, ingen Keane och Gardner utgår efter dryga halvtimmen.
Keller gjorde en kalasmatch och räddade oss vid ett flertal tillfällen. Framför honom skötte sig backlinjen riktigt bra. King växer för varje match och är snart uppe i landslagsform igen. Carr kommer inte riktigt fram på sin kant men gör trots det ett gott hantverk. Doherty som ersatte Gardnner var enligt uppgift bra.
Bunje och Dazza som centralt mittfält har givit riktigt goda resultat den senaste tiden och det är bara att hoppas att de får fortsätta och att deras goda form håller i sig. Poyet och Davies fungerar bra på sina kanter och bidrar till offensiven när de söker sig inåt i planen.
Sheringham visade att gammal är äldst och det behövs om Keane blir borta längre än någon vecka. Bredvid honom sprang Iversen runt och såg förvirrad ut. Norrmannen har sina stunder, men de inträffar alltför sällan. Han måste höja sig rejält.
Att få med sig en pinne från Chelsea är inte dåligt. Även om vi naturligtvis vill vinna varje match får man vara lite realistisk och inse att mot en del lag ska vi vara nöjda med en poäng. Åtminstone som läget är i år. Lag som Chelsea, Woolwich, ManU, NUFC och i viss mån även Liverpool är lag som vi normalt har före oss i tabellen. Det är inte där som vi vinner eller förlorar en plats i Europa. Det är i matcherna mot Blackburn, So’ton, Charlon, Villa som vi ska plocka trepoängare.
