Wimbledon - Bradford 2-2 (0-1)
Claus Jörgensen fortsätter att göra mål! Dansken gav Bantams ledningen på Selhurst Park i en match som kunde gått vägen, om inte Neil Shipperley grusat segerplanerna med dryga kvarten kvar. Nåväl, Bradford är i form, och våren kan bli riktigt rolig ändå!
Jämför man med den pinsamma 3-5 matchen i höstas är Bradford nu i mycket bättre slag. En ledning med 3-0 räckte inte den gången. Den här gången kom Wimbledon tillbaka än en gång, men inte så pass att de kunde snuva oss på hela poängen.
Molenaar var sjuk denna gången och stannade hemma. Cadamarteris återkomst blev däremot av, men det var tråkiga omständigheter (Lewis skada) som tvingade Nicky Law att göra just det bytet.
Wimbledons Neil Shipperley inledde med att spela fri David Connolly direkt i matchinledningen efter en dålig offsidefälla av Bantams. Dessbättre skjöt denne rätt på Aidan Davison, och en mardrömsstart var således avvärjd. Inledningsvis var det mycket Wimbledon och bl.a. Gareth Ainsworth samt ovan nämnde Shipperley gav försvaret endel att göra.
Efter 10 minuter skjöt Lewis Emanuel en försvarare på armen, och upprörda Bradfordspelare fick dessvärre konstatera att domaren inte ansåg sitationen vara tillräckligt regelvidrig....Strax därpå drog Jörgensen på ett långskott som skrämde, men inte överlistade Kelvin Davis i Dons mål. Senare fick Uhlenbeek assistera Davison i ett farligt läge där denne boxade ut bollen rätt till Shipperley, vars avslutning dock täcktes och således avvärjdes av holländaren.
En annan miss i försvarsarbetet av Andy Gray ledde till ett farligt volleyskott från Wimbledons Reo-Coker, men det gick lyckligtvis över målet. Så här långt var matchbilden inte särskilt lovande, och det tycktes som om en förlust var i antagande. I mitten av första halvlek kan vi summera några mindre chanser för Danny Forrest och Michael Standing, men Dons kom emellan med farligheter, och tillät aldrig Bantams att etablera sig på offensiv planhalva.
Michael Standing lyckades dock något senare hitta Jörgensen med en crossboll från vänsterkanten, och med ett distinkt tillslag såg vår målglade dansk till att återigen ge fansen ett förlösande mål. Vi minns det direkt avgörande målet mot Grimsby. Sen ledningsmålet mot Ipswich. Återigen skjöt han alltså Bantams till en viktig ledning, och vi supportrar har bara att tacka för att han är i så gott slag just nu!
Connolly höll dock på att ge en direkt replik när han kom loss i Wimbledons nästa anfall, fick ett bra skottläge, men skjöt högt över. Dons skapade ett tryck i slutet av första halvlek med några hörnor som lyckligtvis inte resulterade.
Tråkigt nog blev Lewis Emanuel skadad och tvingades gå av precis innan halvtid. Istället kom alltså Danny Cadamarteri in och tog rollen som vänstermittfältare.
I andra halvlek gjorde Ainsworth ett rättvist kvitteringsmål för Wimbledon. Förvisso hade de inte varit lika effektiva som Bantams, men samtidigt hade de haft lite oflyt, och målet kom ganska logiskt.
Strax därpå fick Cadamarteri i bra läget ett inlägg av Andy Gray, men han förvaltade inte den fina chansen iom att han skjöt med vänsterfoten och således inte fick en tillräckligt distinkt träff på bollen. Nu började dock en viss dominans skönjas och det var Bradford som jagade ledningsmål. Både Forrest och Cadamarteri hade ytterligare chanser innan det skulle gå vägen. Målvakten tvingades att tippa ett skott från Cadamarteri över ribban....
Den påföljande hörnan slog Standning till Forrest som spelade vidare till Ashley Ward som tåade in 2-1 målet bakom Davis. Bradford hade ånyo ledningen, och en eventuell seger i sikte. Det hade inte varit fel efter hur det förra mötet utvecklade sig, men revanschen uteblev tyvärr denna gång.
Wimbledon tog initiativet efter detta och hade bl.a. en boll i mål av Damien Francis, men det dömdes bort. Connolly fortsatte sumpa målchanser då han bl.a. skjöt i stolpen...
Istället blev det Neil Shipperley som skjöt 2-2 med c:a 20 minuter kvar av matchen.
I slutet kunde Wimbledon med lite flyt gjort även 3-2, men vi vet ju att de är jävligt jobbiga att möta. När man spelar mot ett lag med samma spelstil blir närkamperna extra viktiga, och det gäller att stå upp helt enkelt.
Ser man till helheten är 2-2 borta mot Wimbledon ett bra resultat. Molenaar hade varit en nyckelspelare i en sådan här match, och undertecknad är inte ett dugg orolig för framtiden. Folk dömde ut oss ett tag i november/december, men sedan klippte Bantams till Nottingham och vände trenden till något väldigt, väldigt positivt. Svackan i höstas gör att man inte kan räkna med Play Off denna säsongen, men däremot inte sagt att chansen inte finns, för det gör den. Om Bradford får en hyfsat kurant trupp framöver kan vi nog se fram emot en placering på övre halvan allra minst. Och kanske, kanske mer än så, men det får framtiden utvisa!
Nedflyttningshotet är avvärjt och poängen förde oss förresten ytterligare bort från nedflyttningsplats. 10 poäng ner till Stoke City i nuläget, och inte ens dom kan väl betrakta oss som en tänkbar räddningsplanka längre...
Hemmamatch mot jumbolaget Brighton nästa helg, och där gäller enbart 3 poäng även om de klippte Wolves med 4-1.
Starkt gjort, men å andra sidan brukar Wolves dippa just när man trott att de fått upp farten...
