Reading gjöt fast sin kvalplats
”Norwich försökte mobilisera för en kvittering, men det är inte lätt när de knappt fick låna bollen sista 15”
The Royals slog Norwich borta efter något av det bästa jag sett klubben prestera.
Det där med ”det bästa jag sett”, skall i och för sig förklaras lite närmare. Håller man på ett lag som Reading så är antalet gånger man får se laget i aktion limiterat. Förutom en handfull gånger på plats i Reading, och ungefär lika många gånger på tv, så behöver inte ovanstående påstående betyda så mycket. Men faktum är att gårdagens insats inte bara av mig betecknades som mycket solid.
Efter att ha missat stora delar av första halvlek, p.g.a. att ishockeyn var nummer ett på stans krogar, så var det ett rent nöje att se Royals i den andra. Vi ägde mittfältet hela tiden, och Norwich var så fattiga på idéer att jag inte förstår hur jag kunde känna någon nervositet överhuvudtaget. Harper, Sidwell och Hughes var jättar på mitten. Det var också Harper som hade våran största chans i den första halvleken med ett skott i stolpens innersida.
Våra tre hjältar flankerades på kanterna av herrar Tyson och Chadwick. I vår införrapport hoppades vi på spel för unge Tyson. Men då istället för Chadwick.
Det blev nu Salako som blev sittandes på bänken större delen av matchen. Tyson gjorde en underbar match från sin vänster mittfältsplats. Gång på gång gick han runt backen. Ett gult kort och en potentiell straff blev resultatet innan han var med om att göra 1-0. Målet som föll i den 74 minuten var i och för sig ett självmål. Men det var Tyson som slog inlägget, lågt och hårt, via försvarens fot och in i bortre gaveln. En underbar känsla.
Det är sedan Reading verkligen briljerar. Vi spelar i stort sett av matchen i värsta Arsenal stil. Mittfältet trillar boll via backlinjen och upp till ensamme Forster på topp. Norwich försökte mobilisera för en kvittering, men det är inte lätt när de knappt fick låna bollen sista 15!
Några ord om backlinjen måste också skrivas. Jag tror att det var många med mig som var oroliga när Brown fick lämna återbud som mittback och lämna plats för Mackie. Vad fel vi hade.
När sedan vår andra mittback, Williams, fick utgå i slutet av den första halvleken, och Viveash kom in istället. Då kändes det riktigt jobbigt. Vad fel vi hade.
Håller man nollan mot Norwich borta förtjänar man en stor bukett rosor.
Som sagt en otroligt viktig ,skön och framförallt snygg seger. Oftast när Reading spelar tvmatcher så underpresterar vi. Därför var det extra skönt att bryta även den trenden.
Sex vinster av de sju senaste. 12 poäng ner till kvalstrecket. Playoff platsen är för tillfället armerad!
Vi behöver uppskattningsvis 4 vinster till för att säkra en kvalplats. Skulle vi missa den, så är det i dagsläget en lika stor besvikelse som när vi missade uppflyttning 95.
Tack Reading för en underbar kväll.
