Gammelvargen minns ännu en gång
Molnen var låga fram till femtiden på dagen. "It was Gray day" som det stod i tidningen dagen efter. Det var dagen före folkomröstningen om kärnkraft i Sverige. Det var alltså den 15 mars 1980. Wolves vann med 1-0.
Även om gammelvargen inte följer med till Cardiff är han glad. Dels för att vårt kära Wolves nått till sista delmålet före Premier League. Dels för att Swede Wolves för traditionen vidare. D.v.s. att Swede Wolves finns på plats när Wolves spelar en stor final. För en tradition är det nu eftersom gammelvargen satt på läktaren när Wolves spelade sin senaste stora final. Alla har förstått vilken. Annars kan det bli uteslutning.
Det började på söndagen före. Då lyfte planet från Landvetter. Hade bokat en veckas charterresa ospecificerat till London. På vinst och förlust utan matchbiljett. Bodde i en garderob som kallades rum på ett av charterhotellen i Bayswater.
Efter detektivarbete lokaliserades biljetter till färjebolaget Tor Line. De hade biljetter över. Men de tog inte mer för dem än vad de hade betalat själva, eftersom de var oroliga att de inte skulle bli av med dem. De tog hela 25 pund för dem. Det officiella priset var 7 pund. Och pundet stod då i ca 10 kronor.
Det var kalasplatser på North Terrace Seat, Turnstiles F, Entrance 75, Row 7, Seat 172. Och arenan var The Empire Stadium, Wembley, som det står på biljetten. Det var precis intill trappan som ledde ner från prisutdelningen. Det var även inom höravstånd från bänkarna där ledare och spelare satt. På gamla Wembley satt lagen nämligen bredvid varandra.
Hoppas ni som är i Cardiff får uppleva samma höjdare som Wembley var. Eftersom det var tak över alla läktare stannade ljudet kvar och gick runt läktarna som den mexikanska vågen. Wembley var en gammal arena redan då. Men klassisk. Det var ståpäls bara att gå den långa Olympic Way från tunnelbanestationen och se de två tvillingtornen komma närmre.
En annan stark upplevelse var hur uppriktigt artiga spelarna var mot oss i publiken som stod precis vid trappan. Dom tackade och kramade även oss Wolvesanhängare på vägen ned från prisutdelningen. Särskilt minns jag vår kapten och klippa Emlyn Hughes. Han var mycket generös i denna situation.
Matchen i sig ordas inget om. Den känner alla till. Bara en poäng under veckan. Wolves spelade mot Aston Villa på onsdagen. Reste upp till Molineux för att se matchen. Men förstod att något var fel vid ankomsten. Alla våra supporters var nämligen på väg från Wolverhampton. Bortamatch! Men det var nära till Aston Villa. Hann fram. Men fick stå på fel läktare bland Villas supporter. Men ändå på den kortsida vi gjorde alla våra mål mot. Vi vann 3-1.
Så kan det gå. Hoppas ni hittar rätt till Cardiff och gör er insats så att Wolves vinner även denna gång. Ser fram mot en resa till Molineux föra att se fotboll i Premier League!!!!
