Cambridge hade inte läst manus
I pressande hetta, inför 10000 entusiastiska fans på läktaren återkom den nygamle frälsaren Peter Jackson som manager för Huddersfield Town. Hur nära var det inte den perfekta returen!
Nostalgin, men också framtidstron flödade när Huddersfield sparkade igång den nya säsongen. Peter Jackson fick en ovation värdig en återvändande hjälte, eller förlorad son om ni så vill när han mötte publiken strax innan avspark. De dryga 10000 på The Mac, fantastisk publiksiffra, visade sin glädje och lättnad även mot duon Matin Byrne och Ken Davy som lett det konsortium som räddat klubben från att försvinna ifrån fotbollskartan.
Som man kunde ana uppträdde Townspelarna nervöst i inledningen. Pressen på dem efter en obesegrad och väl genomförd försäsong, och säkerligen osäkerhet pga att 9 nya spelare fanns i startelven, gav gjorde laget en aning lamslaget och tillät Cambridge att skapa matchens första målchanser. Det dröjde till 18:e minuten innan första målet föll och det var Cambridge som rättvist stod för det. En frispark till höger om straffområdet togs av lagkaptenen Stuart Bimson som penetrerade Towns försvar och nådde den omarkerade Chillingworth nära mål som enkelt stötte bollen förbi den duktige Gray i Towns mål.
Påminnelsen om förra årets skräckpremiär mot Brentford gjorde ett ensamt Townfan skräckslagen framför en radio i Spånga, som tur var lättade farhågorna bara 10 minuter senare. Något överraskande hade 20-årige Jonathan Stead givits chansen före Andy Booth i anfallet. Den blonde, tekninske eleganten tog emot en fantastisk genomskärare från Lee Fowler, nätt skarvad av Jon Newby, och smekte in bollen i det bortre hörnet. McAlpine exploderade.
Även i inledningen av andra halvlek började United bra men så bytte Jacko ut den ineffektive Tyrone Thompson och i minut 52 kom John Thorrington in. Sex minuter senare var det dags för unge Stead igen. Utanför straffområdet tog han emot bollen från kapten Edwards och som det rutinerade anfallsproffs han INTE är sköt han kallblodigt och enkelt utom räckhåll för målvakten. Manuset följdes så långt till punkt och pricka...
Towns ledningsmål följdes av en fin period av hemmalaget. Stead fortsatte att terrorisera Cambridge stabbiga backar med sina snabba fötter och han verkade trivas bra tillsammans med Bury-förvärvet Newby. Det kan bli svårt för tunge Andy Booth att peta någon av dessa framtidsmän. Det fanns också farhågor inför matchen som besannades. Bla bjöd Cambridge utmärke högerspringare Shane Tudor Towns vänsterback Rob Edwards på ett par riktiga resor, Edwards hade klara problem med tempot. Dessutom blev det mycket bättre balans på mittfältet när John Thorrington kom in på högerkanten för Town. Kan The American Express återfinna den form och det självförtroende han visade under Lou Macari blir det en lustiger dans för motståndarnas vänsterbackar.
Det man inte tänkt på innan var att Town faktiskt har ett ganska kortvuxet lag. Det visade sig i 89:e minuten när Town straffades för andra gången på en fast situation och grumlade glädjen något denna eftermiddag. Dave Kitson, Cambridges vassa spjutspets tilläts nicka in bollen från nära håll på en frispark lagd av Adam Tann. Ska man kritisera Jacksons matchning borde han nog ha bytt in en fräsch Booth eller Sodje, båda bra på huvudet, för att avlasta försvaret på slutet då hela Town gick på knäna i den pressande värmen.
Sammanfattar man denna underbara dag, som befarades aldrig skulle komma är det lätt att känna tillförsikt. Ett lag med 9 nya spelare i sin första tävlingsmatch tillsammans kommer inte att fungera perfekt. Men, till skillnad från de spelare som under senaste säsongerna förnedrat sin arbetsgivare och de fantastiska fansen med patetiska insatser, gav alla spelare premiärpubliken 100 procents hängivenhet för saken, inget mer eller mindre ska begäras av en proffesionell yrkesman. Det blir spännande att se om Jacko och assistent Yorath kan få till mixen till en vinnande lagmaskin, det är de underbara fansen värda.
